snustorrt

Bloggtorka 1.0..eller inte torka, mer som om hjärnan är på kreativ semester. Har försökt skriva ner en massa men är i samma stadie som när Carrie skrev om "män är som strumpor" i SATC. 

Det har att göra med allt som händer omkring en. Tragedi och sorg överallt i världen och speciellt hemma i lilla Ekenäs som gör att det jag brukar skriva om, att kännas lite irrelevant. Onödigt. Skräp.

Samtidigt som jag bara vill bara skriva om en massa roliga grejer som händer i livet, överanalyseringar och om mina löjliga funderingar. Så känns det bara opassande. 

What to do? 

 

xoxo fia
Publicerad igår kl. 14:45

there and back again


När jag startade denna blogg i oktober förra hösten, så var mitt andra inlägg om hur jag överanalyserar det mesta. I ett skede för par månader sen trodde jag att jag hade mistat den talangen. Men frukta icke! 

Jag har funnit den igen. Kändes faktist lite tråkigt utan den ibland. Allt flöt på som en dans och kändes så lätt och friskt. Nu sticker det som myror i kroppen när hjärnan går på övervarv. 

Vet ni vad som har dykt upp igen? 

F E E L I N G S.

Den gemensamma nämnaren för all överanalysering i mitt liv. Det behöver inte vara romantiska känslor. Det kan vara stress, sorg & ångest. Men känslor överlag leder ofta till övertänkande. Int för att jag går känslolös annars, men ganska så care-free.

För några veckor sedan fick jag ett långt "brev" av en gammal bekant. Den texten var full av ånger och förlåt. Men även samma radiramsor som för ett år sedan. Vilket ledde till att en massa känslor som jag har accepterat och behandlat - dök upp till ytan igen. Men inte på samma sätt. Mera som "jag är så fed up". Det var skönt att känna så. 

Anyway, efter det brevet var det som min överanalyserings knapp slog på och har inte slagits av sen dess. What is up med det? 

Det kan ha att göra med lite nya relationer i mitt liv, nytt arbete och sommarlov. Tror jag lider av fear of the unknown och måste vet alla detaljer direkt, även om jag inte egentligen vet själv. Jag är inte en "where is this going" typ av människa. Vet inte själv vart jag är påväg. Vill inte veta. Det jag vet är att det känns allt för bekant, och inte på ett behagligt sätt. 

Dock står jag ännu bakom min filosofi(a), det ska vara enkelt. Man vet. Man behöver inte fundera och analysera hela tiden. Eller kommer det alltid att vara lite anaysering bakom alla förhållanden man har? Romantiska eller inte?

Är jag sönder? Det jag vet är att jag definitivt inte är ensam. Tror de flesta i min ålder har ett spöke från det förflutna bakom örat hela tiden som sätter käppar i hjulet. Vad kan vi göra? Ringa...ghostbusters? 

Tacksam är jag för min skara av med-överanalyserare. Alla i samma båt, som ibland läcker in vatten - men vi håller den ändå flytande på ett vis. (metafor on FLEEK..eller fleet?!)


Tror det är dags för en liten - känna efter, andas ut, dricka en kopp kaffe och bara lita på livet. 

Så till alla som är in between a rock and a hard place:

Trust that life will take you where you need to be. 

Trust that life will take you where you need to be.

Trust that life will take you where you need to be.

 

 

 

sofia
Publicerad 19.06.2017 kl. 23:22

dritsekk

 

Det här att arbeta bland folk har sina för- och nackdelar. Oavsett vilken arbetsplats man har, om man arbetar med folk, så lär man se och höra ett och annat.

Min titel på sommarjobbet är "lekledare" för barnen, men fungerar där emellan även som guide, informationsbank, klagomur och ja, ett objekt. Men ju mer man hör, ju mer skinn växer det på näsan och det resulterar i ett "in genom ena örat, ut genom andra" state of mind . 

Tanter som klagar för att vi inte bjuder barnens godis till vuxna (för man blir barn pånytt efter 75 år) och stoppar en näve dumle i handvänskan, gubbar som viskar "raring" i örat och män som berättar högt till Ville Viking, framför barnen, om sin uppstoppade björn han sköt i Alaska, som är lika stor som Ville Viking. 

Det finns giriga tanter och gubbsjuka män överallt, men tror det syns extra när de är samlade på en och samma plats. 

Det finns inte mycket som chockar mig, men ibland får man en sliskig kommentar som gräver sig in under hyn. En man i 60 års åldern kläckte ur sig detta efter att jag snällt berättade vad jag jobbade med på båten. Sedan satt han tummen i munnen och sa:

"...jag är ett barn, får jag suga på ditt bröst?"

Vad säger man? Vem säger så? Vad hade han varit med om i sitt liv som resulterat i denna level av sliskighet? Jag stirrade på honom, fick ut ett elakt "HAH" och vände mig om och gick. Kunde inte göra något annat än skratta. För det är ju patetiskt.

Jag är urdålig på att komma på vettiga utskällningar som inte låter som om jag skulle vara 3 år och precis lärt mig hela meningar. Sedan kände jag att det inte var någon vits då han var full och helt klart inte frisk. MEN - seriöst?

Vad gör man? Det är absolut inte acceptabelt att behöva ta såna här kommentarer, men tar jag varje kommentar seriöst, kommer jag att koka sönder. Det är ju bara prat. Det är aldrig en bra idé att konfrontera en full person. Så jag väljer att stirra fult, vända mig om och bara gå iväg. 

 

Smile and wave, smile and wave. 

 

 

sofia
Publicerad 17.06.2017 kl. 15:54

vem är jag?

 


Trevlig torsdag allihopa! Tänkte det var dags igen för en liten lista, och denna gång listar jag upp vem jag är i olika situationer. Lite små underhållande att fylla i och hoppas den är rolig att läsa! 

Vem är jag...

​Vid matbordet?

Den som äter med besticken i fel hand och den som oftast sitter med en så gott som renslickad tallrik. Mat e gott.

På nattklubben?

Den som bara går omkring. Ibland dansar jag lite. Men mest går jag omkring som en yr höna och pratar med alla jag ser och dricker en massa drinkar.

På stranden?

Jag ligger och tittar på folk medan jag lyssnar på musik/podd. Men orkar bara ligga och sola max 10 minuter innan jag får hepuli. Är mera en skärgårdsmänniska på bergsklacken än en sandig strandmänniska. 

På efterfest?

Är ingen höjdare på efterfester. Slocknar oftast först. Vem orkar festa efter festen?

I klädbutiker?

Ser vad jag vill ha, provar inte, köper det och går. Max 5 minuter. Sedan går jag hem, provar, passar inte, returenerar. Samma melodi vaaarje gång. Men orka prova?

Hemma hos andra?

Den respektfulla, försiktiga och artiga. Beror på hur bra jag känner den jag är hos. Oftast har jag sönder något i misstag som jag inte vågar berätta om!

I sängen?

..den enda?

På flygplanet?

Den som har störst koll på vad som sker. Livrädd och på alerten. Jag är också den bästa att placera vid fönstret då jag aldrig stiger upp på toa eller så. Hållit mig 10 h en gång. 

Hemma en chill dag?

Oduschad, ofräsch och obrydd.

I ett förhållande?

Drömmaren, överanalyseraren, den spontana men samtidigt den som planerar. Filmromantikern. Går oftast den extra milen. Jag är den som är högt uppe och svävar och den andra behöver vara lite mer jordnära och ta ner mig ibland. Men inte dra ner mig. Så det jämnar ut sig.  

På morgonen/kvällen?

På morgonen är jag, enligt vissa, ganska kiva. Men enligt andra är jag en hemsk och oberäknerlig person och man ska inte prata med mig före jag pratar med dem. Jag tycker själv jag är ganska gemytlig efter en kopp kaffe.

Men jag är definitivt mer en kvällmänniska. Pigg och energisk tills kl 21. #tantsofia


lista lånad från nouw.se/blogglistor

sofia
Publicerad 15.06.2017 kl. 01:00

kameleonten


Hejsan svejsan!

Nu har jag varit snart sex hela dagar ombord på båten och har en kvar innan jag slipper hem. För er som inte vet, så jobbar jag på Viking Line som lekledare i sommar. Det är otroligt roligt, intensivt och dagarna går ibland så fort så jag hinner knappt blinka! Skönt så!

Det jag har märkt under min första vecka är: jag saknar frisk luft, gamla tanter är giriga (de norppar åt sig en näve godis från barnens godisburk när man inte ser) och att det var ingen vits med att släpa med gymkläder hit (ingen ork!).

Anyways, passagerarna på båten är mest ålänningar och svenskar. Allt går på svenska här och det är skönt att inte behöva använda så mycket annat språk. Förutom idag, då hälften av alla barn var finska. Så jag hade dialog på finska och svenska i storshowen idag. Hurja!

På tal om språk, det jag märker på mig själv är hur min finlandssvenska försvinner när jag pratar med svenska barn, specielt på scenen. Plötsligt hör jag hur min starka muminsvenska går över till rikssvenska. Mest för att jag vill att barnen skall förstå mig bättre, men dels för att jag hör det varje dag och blir lite hjärntvättad. 

Är det bara jag? 

Jag har märkt detta tidigare. Umgås jag med svenskar, blir jag svensk. Samma gäller ålänska, norska och jaa, t.om. hesadialekt. Jag märker medans jag pratar hur det bara växlar över. 

"Morjens, ho mår du?" till "Hejsan, huuur måår duuu?". 

Men direkt jag umgås med någon med samma finlandssvenska som jag, kommer muminsvenskan tillbaks. Helt vrickat ibland. Men jag kan ju inte vara ensam om det här?

Dock så känner jag några som inte alls påverkas av andras dialekter. Min kompis från Ingå, som jobbat här i fem år pratar precis lika som före. Intressant. 

Är jag en språklig kameleont eller bara lätt påverkad?

En sak är säker, jag trivs jätte bra här och det är så kul att få stå på scen och underhålla igen. Känns nästan som att jobba på ett flytande hotell där det byter barn var femte timme. Same same. Ville Vikings nya dabdans låt är skitrolig och finns på Spotify! Jag kommer ha massiva "dab" axelmuskler i augusti. Känner redan hur de växer. 


Nu måste jag powernappa en stund före vi är i hamn. Sen börjar det igen. 

So long, farewell, auf wiedersen GOODBYYE!

sofia
Publicerad 13.06.2017 kl. 19:28

F O M O

"Fear of missing out". The fear that if you miss a party or event you will miss out on something great.

Rädslan att missa någonting. Det händer ju alltid någonting fantastiskt just den gången man råkar vara antingen sjuk, på jobb eller på resa. FOMO är ett nytt-ish ord som man hör överallt. Första avsnittet av Orange Is The New Black i säsong fem heter ju "riot-FOMO".

Jag känner av FOMO ibland. Speciellt nu när jag är fast på jobb i sju dagar då jag får en massa snaps och ser bilder på sköna terasskvällar, stugmys och åstrands häng. Det är svårt att inte låta det ens lite störa att jag är här och inte där. Men sen igen så har jag ju världens bästa sommarjobb med vad som verkar vara schyssta kollegor, och jag är ledig en vecka efter denna vecka. 


Jag har länge lidit av kronisk FOMO. Jag vill vara med om allt och göra allt. Jag minns då jag var 18 och inledde min krogkarriär på Affes, då var det fest varjenda helg. Det var inte många lördagar som spenderades någon annanstans än där. Men dom få gånger man kanske for hem tidigare än valot, var bortrest eller annars bara, av någon underlig orsak inte var ut – så missade man alltid någonting coolt! Jag fick en gång fem fylle röstmeddelanden från Affes medans jag var på semester på Kreta. Det kändes hemskt att vara i Grekland och missa en massa kul på krogen i Karis! Big time fear of missing out when A8 was lyfe!

Men snart 10 år senare har den minskat drastiskt. Jag behöver inte vara överallt, med alla, hela tiden. Om jag själv kan välja så att säga. Men nu när jag verkligen inte kan ta mig från punkt A till punkt B, bara för en liiiten stund, så kryper känslan av FOMO fram. Allt som oftast så missar jag ju ingenting speciellt. Men ifall om att man träffar någo viktig person, hör något skvaller eller ser något fantastiskt!

Min ena kompis far oftast alltid hem runt kl. 01.00. Vi säger alltid att hon missar en massa kul. Men ärligt sagt så händer det nog inget värt att minnas efter den tiden. Bäst att gå hem när man är på topp! Eller?

FOMO gäller ju inte bara fester, utan för mig även konserter, events, marknader, dates med nära och som i morgon - min kusins 40 års kalas och hans dotters konfirmation. Suck.. Men det är väl bäst att jag vänjer mig fort att missa stuff varannan vecka nu – för midsommaren och ruisrock is coming – och jag jobbar. 

Dock är jag ju ändå bara en människa och kan ju inte uppleva precis allting, hela tiden.

Eller...kan jag? 

 

 

sofia
Publicerad 10.06.2017 kl. 08:59

thank you notes vol. 5


Happy humpday all human beings! 

It's a new month and with that comes my monthly thank you notes! I'd like to give thanks to the small things in life that just makes so much sense. As I have metinoned in my previous thank you notes vol 1,2,3 and 4 - I got inspired by the OG thank you noter Jimmy Fallon. Here we go!

//Det är en ny månad och därmed dags för lite tack kort! Jag brukar vilja säga mina tack till alla småsaker i livet. Som sagt i tidigare inlägg är jag inspirerad av Jimmy Fallon. 


 

Thank you..Roots Kitchen in Turun kauppahalli. For making the best vegetarian lunches in town, but also for having some good looking chefs to look at while eating. Really. Thank you.

Tack..Roots kitchen i Åbo saluhall. Inte bara för den bästa vegetariska lunchen i stan, utan även för de snygga kockarna. Gör min lunchtimme så mycket bättre. Seriöst, Tack!

Thank you..Tasty on buzzfeed, for making all the food "how to" videos and keeping me hungry, eventhough I just ate. 

Tack..Tasty on buzzfeed, för alla "how to" matlagnings videor som finns och håller mig konstant hungrig, även om jag precis ätit.

Thank you..random greek dude, for telling me over and over again that I will find somebody soon. Because I didn't realize I was a sad single lady before that moment. #not

Tack..du grekiska man, för att du försäkrade mig om att jag nog kommer hitta någon snart. För jag visste inte om att jag var en sorglig singel kvinna före den stunden. #not

Thank you..Finnair, for not explaining why there's some mysterious steam coming out of the over head compartments on the aircraft. Really kept us alert and kind of shit scared the whole way home. 

Tack..Finnair, för att hålla oss på alerten och inte berätta varför det sipprar in mystisk ånga från handbaggage utrymmen i flygplanet. 

Thank you..guy next to us on the plane, for telling us that it actually was just warm air, and not some poisoned gas.

Tack..man brevid oss på flyget, för att du berättade att det faktist bara var varm luft och inte giftig gas.

Thank you..H&M, for making the best t-shirts with the best motivational quotes. "Now is now", "Don't look back it's the wrong way" and "Squad goals" really made my day better and a bit sad because I don't have a squad, hence the new "goals".

Tack..H&M, för att ni tillverkar de bästa t-shirtsen med de bästa citaten jag inte visste jag behövde i mitt liv.

Thank you..chia seeds, for always getting stuck in my teeth so I have something to chew on later & for making people laugh at me when I smile and have some in my front teeth without knowing, and not telling me.

Tack..chia frön, för att de alltid fastnar i tänderna så jag har någonting att knappra på senare och för att folk skrattar åt mig då det finns paren frön fast mellan framtänderna då jag ler, och ingen säger nångting.


These were my monthly thank you notes for this time. Stay tuned for more next month! YAY!

Detta var mina tack för denna gång. Återkommer med nya tack nästa månad. YAY!

#Click here to view the original from mr. Fallon.)

sofia
Publicerad 07.06.2017 kl. 17:28

summer lovin'

 

Förra sommaren va rent utsagt skit. Så minns jag den. Den började ju med hjärtesorg. Rastlös, låg, mörk och dyster. Jag stressplanerade in varenda sekund av mina lediga dagar för att inte ens i misstag bara vara med mig själv. För var jag själv, var det tyst. Var det tyst - blev jag galen. Så min kalender i juni, juli & augusti var fullplanerad. Så utmattande. Lite småtråkigt.

Men nu när jag kollar på bilderna från förra sommaren så ser jag ju allt roligt jag var med om. Jobb, teater, fester, resor, stughäng, skärgården och människor. Tänk så hjärnan och hjärtat kan sudda ut det positiva och bara minnas det negativa. Jag minns stressen av att alltid göra någonting. Men nu blir det andra kokosbollar!

Denna sommar skall vara stressfri. Jag skall njuta av mina lediga veckor på ett annat vis. Vill jag resa runt och hälsa på släkt, gör jag det. Men om jag är helt wiped out efter arbetsveckan till sjöss, så rör jag mig inte en meter från Åbo. Samma väg är det hit som dit. #nofakenews

 

Det jag vill och skall göra i sommar som inte kräver en massa planering är:

  • vara vid vattnet så mycket som möjligt
  • umgås med vänner & familj
  • dricka pussikalja vid ån
  • årliga stugträffen på Skata
  • glass, glass & mera glass
  • skärihäng med släkten
  • att meta och faktist få napp
  • dricka vin på en åbåt
  • skratta så att det gör ont i mungipan och så man nästan kisar på sig
  • simma, sola och slå iväg kräk
  • besöka en festival
  • skapa nya relationer
  • motionera mera i form av dans, hikeing, yoga och discodab.
  • fota massor

 


Viktigaste av allt är att jag tänker njuta av mitt sista sommarlov som studerande och inte fundera så mycket. Det är väl det som sommarlov är? Förutom de veckor jag jobbar. Då kanske jag måste fundera lite. Lite. 

 

 

 

Psssst. Det fanns säkert andra väggar att ta bilder med på Lefkas, men denna var en favorit.

PSSSST. Håller på att editera ihop en VLOG från förra veckans resa! Håll i HATTN!

 


 

 

sofia
Publicerad 06.06.2017 kl. 12:17

 

hej hopp!

 

Namn: Sofia "fiauster" Johansson

Ålder: Tjugosju going on tjugoåtta jordsnurr

Ort: Åbo/Turkuland

Blogg: Här kan ni läsa om allt och ingenting, men oftast någonting! 

Gör: Studerar till socionom och sommarjobbar som sjökatt.

Är: Glad, mästare på överanalysering, snäll, tankspridd, lite humoristisk, semi musikalisk, lång, full av kärlek och ost

 

Follow me!

Instagram: Fiauster

Snapchat: Fiauster

 


 

 

 

 


 
bloggar jag gärna läser

 

Silje Werner

Blejk, Fejt & Fab

Janets Hälsopepp

Rachel Brathen

Hemulen

Andas

Anne Hietanen

Grön i Åbo


 

 

För fanmail eller övrig kontakt:

johanssonsofia0@gmail.com