where do broken hearts go..?

19022017

vita dagar 50/100 (half way!)


När man återhämtar sig från en oväntad livsförändring, i vilken form som helst, så känner man sig ofta väldigt ensam med sina känslor. I början är det helt acceptabelt att ventilera till sina vänner och sin familj över hur skit allting känns, och man får uppmuntrande ord som det blir bara bättre, livet är som en berg och dalbana, carpe fucking diem och min favorit: det finns flera fiskar i sjön. I know., jag säger det själv. 

Man lär sig att nicka och le. Men när det svåra fortsätter i en oändligt lång period, känns det som man tjatar konstant om samma sak till alla, och det känns mer och mer som om man gnäller mer än söker tröst. Som om att man stör.

Efter en tid tar alla kliché-ordspråk slut och man får oftast ”meh, ryck upp dig” eller ”skaffa tinder så blir det bra” till svar. I mitt fall handlar det om ett brustet hjärta, och har gjort det i en period lika lång som en graviditet, och jag börjar ärligt sagt bli trött på att vara blå. 

Grejen är ju den att; jag vill inte ha en ny, en gammal eller någon alls. Jag vill bara bli av med all hjärtesorg jag bär på. Bagaget.

Frågan är; hur skakar man av det själv, utan att störa någon annan med sina bördor?

Tiden läker alla sår. Men ingen säger aldrig hur lång tiden måste vara innan det är läkt. Charlotte i Sex and The City sa att det räcker hälften av tiden som man varit tillsammans som det tar att komma över någon. Men då borde jag vara botad redan. Så hon ljög. För allt annat som händer i serien är ju SANT. 

Jag har i princip följt listan på hur man skall lappa sitt brustna hjärta. Men hur många varv skall man gå igenom listan före det ger resultat? 

However, jag tror jag vet vad problemet är. Jag har låtit mig själv bli besegrad av detta. Jag har accepterat att det är så här jag kommer känna mig för all framtid och det är vad det är. Jag har ändå inte stannat upp och bara är, utan jag lever vidare men bär på samma tunga sten vart än jag går och har lärt att leva med den. Jag ler, jag skrattar, jag njuter av livet, men inte på samma sätt som förr.

För universum anser helt tydligt att det är underhållande att dra ner mig på jorden då jag är som lyckligast. En sekund har jag glömt att jag är ledsen, och faktiskt njuter av livet. Sedan ser jag en bild, läser ett namn eller kommer på en screenshot från ett år tillbaka, som tar en tillbaka till allt som man glömt. Ironiskt detta vi kallar liv.  

Idag löser jag det med det bästa av Backstreet Boys och storstädning. För vad annat kan få en på bra humör som det bästa boybandet till dagens datum och att damsuga upp torkade kikärter under soffan?

GET DOWN!

sofia
Publicerad 19.02.2017 kl. 14:56

friday facts about filosofia


Fredagen till ära tyckte jag att det va värt en "fakta om mig" lista. Inspiration från coola Grön i Åbo och listan från tjusiga Sandra Beijer


Hur gammal är du?
27 år! Helt sjukt alltså, när blev jag det?

Hur gammal känner du dig?
Mentala åldern sträcker sig från 17 - 37. Drar mina klasskompisar med mig till Monkey (småbarnskrog i Åbo) känner jag mig som 45. Men oftast känner jag mig som 27. Ganska skönt och ganska en mitt i ålder. 

Vart bor du?
På den lugnare sidan av aura Å. Gjorde ett bra beslut förra hösten då jag flyttade från vad som kändes som ett frathouse med högljudda, unga, passionerade grannar.

Nu njuter jag i min pensionärslya med betydligt högre hyra. Worth it!

Vad har du gjort idag?
Eftersom klockan är snart 11.00 så har jag hunnit kollat ett avsnitt av Downton Abbey medans jag åt lyxfrulle (avokadotoast, ägg, päron och KAFFE). Ska snart till gymmet på död HIIT cirkelträning. Varför jag utsätter mig för sådan form av tortyr är frågan. Vill säga att det är skönt - men då ljuger jag. 

*uppdate: hann inte på transformer för jag slapp inte upp från stolen, because lat. Så far på egen hand småningom. 

Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför?
Vinter på en solig dag med massor av snö. Sommar i skären under ett parasoll i skuggan för jag bränner mig. Vår när man hör sanden knastra under tossorna. Höst när löven är färgglada. Så typ 4 dagar i året.

Är du beroende av något?
Where to begin. 1. Tuggis, kan tygga 5 på en gång (min käke blir snart lika stark som Brad Pitts). 2. Mat. ÄR seriöst beroende av mat. Hela min dag planeras runt vad jag skall äta. 3. Min telefon aka. social media i alla former. Tycker det är så kul att dela bilder på IG och att skapa stories med alla sc filter t.ex. Det finns folk som uppskattar det, och de som inte. Jag däremot tycker jag är otroligt rolig ibland. (@fiauster om ni vill checka it out). Jag är väldigt medveten om mitt beroende. Nej jag har inte tråkigt eller ett dåligt liv, varje dag. Vissa stickar - jag skapar karaktärer på snapchat. 

Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
Överallt! Kanske Skottland, Aruba eller varför inte Tenala. 

Vad är du på för humör just nu?
Lite på finurligt humör. Vet inte alls vad helgen bär med sig. Är på dag 48/100 nyktra dagar och det känns rikigt bra! Skall på två get togethers under helgen med härliga människor så ska se hur det går! Troligen riktigt fint. Äter popcorn och chips istället för att dricka vin. Reven växer men humöret är på topp!

Vilket är ditt favoritgodis?
Chokladtäckt anything. 

Vilken är din favoritaffär?
Vegekauppa och ruohonjuuri

Är du en morgon- eller kvällsmänniska?

Tror alla mina bekanta kan skriva under att jag är en kvällsmänniska. De flesta har lärt sig att inte prata med mig före jag yttrat det första ordet. Förutom mamma, hon lär nog aldrig förstå det. 

Har du blivit sydd någon gång?
Inte vad jag minns. Borde kanske har sytt hakan i oktober 2014 då jag asfalten slog upp den. Men what can you do. 

Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?
Oj, har så många fina människor i mitt liv som hela tiden ställer upp för mig så svårt att nämna en specifik grej. Men det som är värt att nämna är kortet jag fick oväntat av en klient på vändagen. Så otroligt FINT! 

Är du blyg?
Beror på situation. Nya människor gör mig alltid lite blygare, men börjar bli mer och mer framåt på den fronten! Däremot har jag blivit lite för modig med att kläcka ur mig vad jag tycker och tänker. Känns lite ovant för alla så att säga.

Vad heter du i andranamn?
Börjar på K, slutar på ristine. Fun fact: Skulle egentligen vara Kristina - men i Norge får tydligen inga namn sluta på A så det blev Kristine. Samma med Sofia, det var inte coolt att ha det med ph - Sophia. Så blev med f. 

Sofia with a ph. PHOFIA

Vill du gifta dig?
Eventuellt. Kanske. Just nu ser det långsökt ut.

Har du något smeknamn?
Giraffen, långben, Soffan, Fiauster, Fiau. Men mest Fia. 

 

Have great weekend y'all! 


sofia with an F
Publicerad 17.02.2017 kl. 09:34

viva, celebrate your holiday

this one is completely in english, because it makes more sense. Cheers.

This is the story about how I finally took control of my own self and did something awesome that completely changed me.

The year was 2012, the month was march and the day was a saturday. I had my one way ticket to an island I had last visited when I was four years old. Mallorca. I had no idea what would be my life for the next year. No frickin' clue that this would be the best and wildest thing I've ever did, so far.

Now, let's not compare my story to yours. For me, this was life changing and wild. For you - this may seem itty bitty. Aight'?

I arrived around 11ish at the airport with butterflies in my stomach, waiting for my luggage, anticipating and feeling a bit anxious. I knew that someone I've never met was waiting for me on the other side, dressed in orange.

There she was, greeting me with a happy face. I didn't say much. Just smiling and nodding when she talked. We walked towards the viva-van. People that also just arrived were standing there, talking to eachother, greeting, smiling and nodding. We were all there for the same reason. Some of them were to be my future team-mates, roomies and friends for life. But at that time, I had no idea. Also, I had no idea I already, kind of, knew one of them.

We all got in the cars and drove towards Alcudía. I sat quietly in the backseat, just listening to the others in the car. They seemed really nice and social. I felt stupid for not having anything to say. Just smiled.  We arrived at the hotel where we stayed for the next 2 weeks for training and getting to know eachother. I was terrified and out of my comfortzone.


The first two weeks went by like that. Felt like a second. We worked 12 hours a day and learned how to be competent hotel entertainers. It was cruel, fun, hard, exhausting & amazing at the same time. Felt like a bootcamp filled with rules and punishments. We practiced arts&crafts, games, minidiscos and had a weekly exam. Kind of ridiculous now when I look back at it. We took it all so frickin' seriously, but it brought us all closer. The course was so intense and filled with drama. New friendships and romances were created, and a few are still going strong today.

At the end of the course we all got divided into different teams and hotels, and it felt like an American Idol audition. We all sat outside while one by one got called in to the "judges" to be informed weather you stay or go. A few actually had to leave. SICK!

I remember Nick playing the guitar and singing Hallelujah. He is a famous singer in Italy now, btw. Anyway, people were crying because they got sent to the other part of the island from a friend they've known for two weeks. Seriously, I also cried!


My team got sent out first. To Palmanova. Beacuse the hotel was already up and running for the season, so we had to start working right away. I admit, it was a sad moment. But I got lucky with the hotel, the hotel staff and  my entertainment team-mates. Finland, Sweden, Italy, Belgium and Slovenia. Winners!

We started of the season with a vanillasugar spanish chief, and continued the rest of the summer with a spicy belgian waffle chief. They were like night and day. They were both experienced entertainers but ooh so different. I've learned alot from both of them! How to obey the rules, and how to secretly bend them. How important it is to be a proper host - and how to be a wild one. Potato, potato.

The best part of our location was first of all; that Magaluf was like 5 min away, second was that we were out of the dramatic bubble that was up in the north. We didn't know much about the other ones, and that was fine, but if we wanted to know some gossip, we asked the flying team*. We did our own thing. You have to understand that we are around eachother 24/7. We live, sleep, work, eat and see the same faces through whole season. So, we kind of lived in a VIVA bubble.

*the flying team were different groups of singers and dancers who travelled between all the viva hotels and performed at nighttime. Elvis, Beatles, Grease, Abba and so on.  


Alot of people back home didn't believe that I would last more than two weeks. I was a shy, quiet person and could never imagine standing on a stage, talking and dancing, in front of 300 people & introducing a show in six languages. But I did. I sucked at it at first - but after a lot of practice, it became more comfortable and fun. I loved it and I got good at it.

I've created so many relationships with familys from all over the world. Just by being myself and being good at my job. The kids loved us and we loved them (in a non creepy way.)

We all brought something different to the team and we worked so well together. Of course there was some drama, but you forget about it because the good times were better.

We partied almost everyday until 5 am. We danced and laughed. We made memories, most of the time, if we remembered the night. And what we didn't rememeber, I had it documented on my camera. There's also a video montage of the whole season. I was THAT girl. Maybe that was the start of my obsession for photos and posting them everywhere...


The season flew by and suddenly it was november and the hotel was empty. One after one we left and went home. But most of us knew we were coming back next year. So it didn't feel as bad.

I came home with so much more that I've ever had. My mouth was filled with cavities from all the red bull but my heart was filled with joy. The scale showed 10 more kilos but I'd grown SO much confidence. I came home taller and happier.

This was five years ago. FIVE. This is where it all started. This is how I got out of my comfortzone, my shell and got shit done, for me. Look how far I've come. I am loud, proud and living. I've come to sense with who I am and what I want to do. I am more confident. I am ME.

I am so happy to have met so many amazing and funny people along the way, and I miss you.

A part of me wants to do a final season before I get old(er), but a part of me knows that it's not good for my health and it will never be what it was. The best thing I've ever done.

Thank god for all of you people. TE AMO!

 


*I will do a recap of my 2013 season later. Stay tuned!

 

muchos lovos, Sofia
Publicerad 15.02.2017 kl. 08:56

love is all around

13022017

44/100 dry days


I morgon är det alla hjärtans dag. Här i Finland är 14.2 mera klassad som en vändag, vilket alltid har reklameras som en fin dag att sprida lite kärlek till alla vänner. TILLS NU. 

Seriöst. Har ni sett boomen i alla butiker? Sen när har valentines day blivit så otroligt hypeat här? Eller är det bara för att jag är så otroligt singel, att jag blir störd på alla hjärtor och chokladaskar överallt, och är det faktist bara JAG som reagerar på detta? Anyone?

Vart än jag går och ser så ser jag annonser som påminner att komma ihåg sin käraste den 14.2. De flesta skriver ändå om ystävänpäivä & vändag, thank god. Men innerst inne vet jag att dom kallar till de som har en kär. Suck. 

Men jag har inte alltid varit såhär synisk till onödiga högtider. Nejnej. För ett år sedan var jag i ett förhållande och njöt av denna dag av kärlek. Fick min chokladask och frukost på sängen och skröt med det på social media så alla mina singelkompisar spydde av avundsjuka. Karma is a bitch.


Men frukta inte! Ni behöver inte vara rädda att skicka loveydoveyga snaps till mig. För jag tänker inte bojkotta denna dag, jag tänker vara glad för andras kärlek och själv fira VÄNdagen. Fast jag inte har en pojkVÄN så har jag en massa fina VÄNNER. Så det så. 

Men kan ändå ärligt säga att; skulle jag inte ha 100 dagar vitt, skulle det lätt slinka ner ett eller flera glas vitt. Lika bra så, kanske.

 

*alla kort, kramar och rosor uppskattas ändå. Just sayin'


Tomorrow is valentines day. In Finland we tend to celebrate it as a friend-day, which has been about celebrating your friends and family. Until now.

Seriously. Have you noticed the boom in all the stores? Since when has valentines day become so hyped here? Or is it just because I'm so freakin' single that I get so bothered byt it? Am I the only one reacting to all the pink and loveydovey hearts everywhere? Anyone?

Everywhere I go, I see ads that reminds people to remember their loved ones on the 14th of february. Most of them call it friendsday but I know what they really mean. COUPLES DAY. 

But I haven't always been this cynical, nono. I used to be one of them. Last year I was in a relationship and loved the shit out of this day. I got a box of chocolate and breakfast in bed, and I posted it on social media so all my single friends got green of envy. Karma is a bitch


But do not fear! You don't have to walk on needles around me. I will still be happy for all of you and your cute snaps. I wont boycott this day. I will be happy for other peoples love and I will celebrate FRIENDSday. Eventho' I don't have boyFRIEND, I have alot of lovey FRIENDS. 

But it's safe to say that: if I didn't do the 100 white days challange, I would drink a glass or three of white. Maybe it's for the best. 

 

* still, all cards, hugs and roses are very much appreciated on this day. just sayin'

 

 

Sofia
Publicerad 13.02.2017 kl. 16:03

rise above the gossip

english below
efter två misslyckade publiceringar av långa inlägg som mystiskt försvunnit, så har jag med långa nerver börjat med säkerhetskopiering. WORD. 

 


Det finns inte mycket som får en så exalterad som när en vän inleder en konversation med ”har du hört att, har du sett vem, och VET DU VEM SOM?”. Ingen skillnad om det är över whatsapp och man följer med hur skrivprickarna rör sig eller om det är hemma i soffan face to face. Man känner hur ögonen börjar tindra, munnen grinar stort och dreglet rinner. Man vet vad som komma skall – ett saftigt och nytt SKVALLER.

Med de närmsta vännerna kan konversationen ofta bli lite rutinerad ifall det inte hänt något nytt på 24 h i ens liv. ”Vet vi något nytt”? ”Vad ha ni gjort?”. Men ibland kommer det någon med något otroligt smaskigt och det är så härligt. Jag brukar oftast skvallra om mig själv, och ja, mitt liv. Men jag tackar inte nej till att lyssna och kanske bekräfta skvaller om någon jag vet. Vänners vänners kusins  brors pojkvän – ni vet, bekanta. Ibland känner jag mig lite kluven gällande just skvaller men jag tycker om människor och människors liv är intressanta. So sue me. 

Men – det finns en stor skillnad på att prata fakta och att snacka skit. Fakta kommer från källan själv t.ex från en statusuppdatering på facebook eller så har den sagt det högt på stan. Därefter kan man döma och slänga ut sina åsikter bäst man vill, för då är det faktabaserat. För alla har åsikter om allting – inklusive jag. Hur starkt man sen väljer att utrycka sig handlar om folkvett.

Skitsnack, spekulering och ryktesspridning är dock något jag inte är ett fan av. Det är onödigt och shabbigt att hitta på och sprida rykten om någonting man inte har en aning om. Man skall respektera andras privatliv och inte anta att det är någonting då det är någonting helt annat. Är du nyfiken? Fråga personen. Eller en vän till personen eller snoka skiten ut personens social media. Folk delar vad folk vill att andra ska veta. Utan fakta är det bara skitsnack. 

Rykten är bara påhitt och oftast endast till för att såra. Rykten är nonsens. Inget. Tomma ord från en ovetande källa. Rykten är rätt och slätt avundsjuka.

Det är en melodi som sjungs i de flesta småstäder, där alla känner alla och alla funderar på vad alla andra sysslar med – inklusive jag. 

Att samlas med vänner och snacka om dittan och dattan kallas oftast för att skvallra. Men det har en dålig kling till namnet. Det betyder inte alltid att man snackar illa om någon, utan mera om vad som är aktuellt, nyheter, kändisar, vad som händer i ditt liv och din omgivning...och om din grannes kusins man.

Jag önskar ibland att jag var en person som inte njöt av lite färskt skvaller - en person som dramatiskt stormar ut från rummet av själva tanken. Nä. Jag älskar att prata - men det skulle aldrig falla mig in att avslöja folks hemligheter eller  sprida hemska rykten, inte medvetet iallfall. 

LAY IT ON ME.

Sen finns det de nyfikna typer som bara älskar att höra skvaller om andra, men avslöjar aldrig något själv. Super intresserade av andras liv och har en massa följd frågor. Men man skall ge och ta i detta samhälle. Och berättar jag något saftigt intressant om mig, så vill jag ju veta någonting om dig. Man ger och man tar.

Jag är mestadels en öppen bok. Jag är inte blyg att berätta om mig själv eller att dela med mig på social media, för helt ärligt så är jag inte så farligt intressant. Men jag väljer ju vad jag är bekväm med att dela. Lite mysterie måste det finnas för spekulationens skull. Rise above it.

you know you want to. xoxo. 


There’s not much that can get you quite as excited when a friend starts a conversation with ”have you heard, have you seen, and DO YOU KNOW WHO?”. It doesn’t matter if it’s on whatsapp or face to face. You feel your eyes glisten, you light up with the widest grin and start drooling. You know what’s coming – some new and juicy GOSSIP.

With your closest friends it’s easy for the conversations to get stuck in a rut when something new hasn’t happened for 24 h. But sometimes, suddenly, someone hits you up with some juicy news and it’s amazing. I usually just gossip about myself and my life, but I never say no to listening and confirming gossip about people I know. A friend of a friends cousins boyfriend – you know, acquaitences. Sometimes I get kind of torn by it, but I’m human, and I like people and peoples lives. So sue me. 

But – there is a big difference between real talk and shit talk. The real talk often comes from the source it self -  from a facebook update or speaking about it loud on the street. Based on that, people can judge or voice their oppinions how ever they choose. Because everyone has an oppinion about everything – including me. It’s how strongly you choose to act on it that say alot about your common sense.

Rumor spreading, shit talk and speculating is something I’ll never understand. It’s completely shady and un-necessary to make up stories and spreding rumors about something you don’t have a clue about. People have to respect other peoples business and not assume that anything is something else. Are you curious about something? Ask the source. Or a friend of the person. Or snoop the shit out of that persons social media. People share what they want others to know. Anything else is just shittalk. 

There is a very thin line between gossips and rumors. Rumors are pure evil. Rumors a assumptions. Rumors are made to hurt. It’s noncence. Nothing. Empty words from a un-knowing source. Rumors are just jeleousy.

It’s a melody played in most places where everyone knows everyone and eveyone want’s to know everyones business – incuding me.

Sometimes I wish I didn't enjoy gossips as much and just dramaticly storms out of a room by the thought of it. But no. Just lay it on me!

To meet with friends for coffee often means just to catch up on current events. Happenings, celebrities, news and what’s new in your life – and your neighbours cousins husbands life. It’s not always a bad thing to gossip. It just sounds bad. 

Then there’s the people who loves other peoples gossip, but never dishes anything themselves. They fish for information and have alot of questions. You have to give and take in this society. If I serve you a juicy piece of information about myself – I expect something about you in return. You give some, you get some. Tit for tat. 

I am mostly an open book. I'm not known to be shy to talk about myself or share my life on social media. But I do make a choice on what I want other people to know. The rest is a mystery and makes room for some speculation. Rise above it.

You know you want to. xoxo

Sofia
Publicerad 10.02.2017 kl. 08:46

the one that got away

 

 

Skrev just ett långt inlägg som försvann. 

Ungefär 3 sekunder före mina nerver brann.

Född med tummen mitt i handen

och tiden spenderat, rann ut i sanden.

Ett råd till dig från en riktig atlet

det finns stärkelse och c-vitamin i potet.

this makes no sense at all

I am very tall

 


* vad som händer när man i misstag raderat ett stort inlägg. Kreativitet på låg nivå

poetN
Publicerad 07.02.2017 kl. 20:18

but tony, we're family!

dagens blogg soundtrack/ Släktkalas - KAJ
05022017
36/100 dry days
status: serenity

 

Jag sitter här i min fina blåa soffa och känner mig äckligt mätt, trött och nöjd över helgen som snart är slut. Har gjort så mycket kul och hängt med så härliga människor på bara 36 h.

Med viktiga människor som man inte umgås med så ofta (enligt mig), men när man väl gör det så blir man så glad. Människor som känner en ut och in. Personer som kan få en att skratta tills man gråter och samtidigt reta gallfeber på en. Typer som ställer upp oavsett var, när och hur. Individer som konstant ställer frågan om varför man nu igen är singel, biologiska klockan börjar ju ticka slut! och försäkrar sedan att det snart är din tur, oroa dig inte. Det är härifrån man lär sig att le och nicka & smile and wave and slowly walk away.

Jag är otroligt tacksam över att fått växa upp med en släkt som min. Man blir aldrig ensam, vare sig man vill eller inte. För mig är det inte en dålig sak, för människor behöver andra människor, och jag trivs. 

Utifrån sett så är vi en ovanligt nära släkt som kanske träffas allt för ofta. Mina vänner tyckte vi hela tiden var på kalas. Men någon har alltid födelsedag och det skall firas! Varje sig det är tre helgar i rad eller inte. Man kan inte äta för mycket kaka, och någon har alltid något nytt att berätta. Går man på stan på lördagar så ser man oftast 80% av oss på kaffe. Åker jag hem en helg nu och då så tar det ofta inte längre en 1 h före jag ser en kusin eller en mommo. 


Det är en stor och mångsidig släkt med varierande talanger som täcker nästan alla yrken. Så den allra första frågan man oftast blir frågad om man har en potentiell ny partner, efter hela släkt historiken, är vilket yrke den har. Ifall det är ett bra tillskott till släkten eller inte. Because resurser. 

Kanske inte är det lättaste att komma in i en stor gemenskap som ny, oftast ganska chockerande. Men se det som en audition. Alla ögon på dig en stund. Men om du väl klarar det, så är du godkänd för prövotid, som varar ungefär mellan 10-25 år. Men det är värt det i längden! Fråga våra ingifta survivers. Vi ser efter varandra. 

We are a package deal och tar du en, får du alla med på köpet. Tycker det är en ganska bra deal. Because family!

Faktum är att vi alla har så otroligt roligt när vi är tillsammans. Tyckte det var härligt att få växa upp i en sån stor familj. Jag älskar alla kalas, högtider, kryssningar och kräftskivor. Det har format mig till det sociala djuret jag är idag med ett otroligt bra snapsvise-arkiv. 


Även om vi idag inte alla alltid kan träffas på varenda ett kalas eller andra tillställningar så ser vi till att ändå hålla kontakten via telefon, social media eller via någon annan släkting. Djungeltelegraf.

Som sagt, man blir aldrig ensam och det finns alltid någon som bryr sig. Det är vad som är finast med min family. 

Ett perfekt avslut på min sura vecka och en perfekt grund att börja den nya veckan på. Plus att en vän informerade mig idag att det är 138 dagar kvar till midsommar. Inte så pjåkigt!


plötsligt händet det, fiauster goes fancy!

Super nöjd över att få klä upp mig lite ibland, och speciellt i min favorit klänning i klädskåpet. Bästa klädinvesteringen jag gjort! Men den används varmsamt och endast på special occasions - som på lördag då det var namngivningsfest i hufvudstaden. Ifall ni inte följer mig och tråkigt nog råkat missa bilden, så här är den en tredje gång. #like4like #follow4follow #socialmediawhore  

Nä men se så fina färger! 

 

Multifunctional Isolde klänning från e/s design

LOVE IT. BUY IT. USE IT. 

sofia
Publicerad 05.02.2017 kl. 21:07

one of those days


Kontraster alltså. 

 

Det hör väl livet till att humöret går upp och ner. Man kan inte vara lycklig jämnt, och ibland måste man bara ha lite sämre dagar. Förra veckan var en otroligt bra vecka med flyt på i skolan, weekend i svärrje och massor med kärlek i form av musik, vänskap och kanelbullar. 

Den här veckan däremot har bestått av korta nerver, sömnbrist, låg skolmotivation och ett otroligt sötsug. Ett sug efter någonting. Kan vara vitaminbrist av någon sort, eller nikotinsug. Who knows. Men det vattnas i munnen hela tiden och det hjälper inte med tuggummi. 

Idag har dammsugaren, telefon och mina hörlurar fått lida av mina korta nerver. Dessa tre saker har i något skede av min dag flygit i golvet. Först klämmer jag skinnet som finns mellan tummen och pekfingret i dammsugaren. Sen fastnar jag med hörlurssladden i ett dörrhandtag, perus. Sen trögar mitt internet så min otroligt rockiga städmusik pausas. 

Det slår slint och allt blir svart, saken som stör mig flyger i golvet och så står jag där. Gråter och e otroligt arg för att mitt internet är 1 sekund trögare än vanligt. WTF.

ÄR det hormoner? Stress? Ångest? Eller hör det bara till att man flippar totalt då och då..? #femaleproblems

Är tacksam över att vår föreläsning blev inställd idag så jag inte gick med detta humör bland folk, utan kunde få mina nervsammanbrott in the privacy of my own home. 


Nu känns ju allt så mycket bättre. Lägenheten doftar rent, har vänt min dåliga JUJU med hjälp av mat, träning med lite KORN i öronen och att kolla på Downton Abbey.

Life essentials.


playa de inglés. 

Life is all about the ups and downs. You can't feel good all the time. Sometimes you have a bad day and that's part of living. Last week was a great week for me in all ways. I had a flow going on in school, travelled to sweden and was surrounded by love, music, friendship and cinnamonbuns. 

This week on the other hand has been a shitty week. I've felt irritated, stressed, lack of sleep no school motivation what so ever and I've had a huge craving for something. I don't know what it can be! Sweets or nicotin. Who knows. All I know is that it's super annoying to feel my mouth watering all the time and chewing gum aint' helping.

Today has been a day where the vacuum cleaner, my phone and my headphones has suffered from my bad mood. First, the skin between the thumb and my pointing (?) finger got stuck somehow while vacuuming, then my headphonewire got tangled with a door handle and then my internetconnection was slow so my awesome Spotify cleaning music got delayed. So all of the items mentioned above got thrown on the floor, following me crying of anger. WTF.

Is it my hormones? Stress? Anxeity? Or is it normal to just loose it once in a while? #femaleproblems

I feel so grateful for my lecture to get cancelled today. So I could loose my shit in the privacy of my own home and not among people. 


Everything feels so much better now. After I turned the frown upside down with some food, a hardcore workout with a hardcore KORN playlist and some Downton Abbey.

Life Essentials. 

Sofia
Publicerad 03.02.2017 kl. 17:37

 

 

 

sofia, fia, fiauster

rockin' it since 1989

socialmedia addict, tankspridd, och känd överanalysist

 

stalka mig på snapchat & instagram

 @fiauster 

 

bloggar jag stalkar

Silje Werner

Blejk, Fejt & Fab

Janets Hälsopepp

ELLEN

Rachel Brathen

#kuggeskriver

Hemulen

Andas

 

vill du ha kontakt?

johanssonsofia0@gmail.com