MÅNADENS BABE - IRINA KJELLBERG!

Säg hej till Irina "Ia" Kjellberg! Denna skönsjungande, godhjärtade och djurälskande babe befinner sig just nu på paradisön Aruba, och dedikerar tre månader av sitt liv för att rädda herrelösa djur. Läs om henne och vad hon gör där i dagens inlägg! Take it away!

(Bilderna ägs av Irina och av mig själv.)

 

Först och främst - berätta om dig själv! Vem är du, hur gammal är du, vart kommer du ifrån och vad är din favoritsmak på glass?

 

Bon Dia, Sofia! 
Vad kul att få vara med på din blogg! Jag är 28 år gammal och kommer ursprungligen från Karis - Finlands Paris ;) men bor nu i Åbo and loving it! 

Hur jag än vill testa nya smaker på glass då sommaren kommer, slutar det ändå i att jag väljer choklad. Det kan vara brownie, fazerina, oreo..men det måste vara någon form av choklad.

 

Lite bakgrundshistoria - Vi har ju egentligen känt varandra sen lååångt tillbaka när vi båda bodde i Raseborg, och blev sedan återförenade igen då vi båda hamnade i Åbo! Vi är båda socionomer, har jobbat på samma jobb - och nu är jag tillsammans med en av dina bästa vänner. Känner du att jag infiltrerar ditt liv? 

 

Jaa, tänka sig. Aldrig någonsin trodde jag att du skulle ha så stor betydelse i mitt liv efter att ha träffat dig i Karis via Anni. Men här är vi nu, många år senare, och du har introducerat mig till mitt nuvarande jobb, blivit tillsammans med en av mina bästa vänner och var även personen som berättade om stället jag för tillfället befinner mig på…vem ska ha trott det? Men om jag inte sagt det förut så säger jag det nu, jag är Såå tacksam över att få ha dig i mitt liv så snälla stanna för evigt! <3 Så nej, du infiltrera inte mitt liv, åtminstone inte negativt.

 

Skämt åsido, det är ju lite lustigt. 

Anyway, just nu är du någonstans där vattnet är turkost, sanden är vit och solen är varm. VAR befinner du dig & hur i all världen hamna du där?

 

Precis, jag befinner mig på den underbart fina ön Aruba, “One Happy Island” som de står på alla bilars registerskyltar. Jag kom hit i november för att i 3 månader volontära för en animal rescue organisation vid namnet Sgt Peppers Friends. Enda sedan jag var liten har jag velat jobba med och rädda djur samt ha min egen dogshelter och nu får jag äntligen göra JUST DET! 

Det är via dig som jag fick reda på den här organisationen då Yoga girl hade det på sin instagram. Du som är ett stort fan av henne, såg det och skickade infon vidare till mig. Min första tanke var “inte kan jag åka till Aruba”, men snabbt ändrade jag mig och bestämde att om ett år reser jag dit och stannar i 3 månader, då hinner jag meddela jobbet i god tid samt spara pengar. Det var precis det jag gjorde. Nu är jag här, över ett år senare och har redan hunnit vara över halva min tid.

 

Irina och Kiwi

Sgt. Pepper´s Friends är alltså en animal rescue organisation som jobbar för att rädda så många övergivna hundar och katter de bara kan. När vi kan och har möjlighet så tar vi hand om dem, tar dem till veterinären (kollar blodet, får vacciner, mediciner om nödvändigt och får chip), sedan kommer de till huset (om det finns plats) annars till en fosterfamilj. Just nu har det varit massor av valpar som blivit övergivna och lämnade till sitt öde så nu är det fullt. Tror organisationen har allt som allt 36 valpar, var av vi i huset har 14 (så dryga 1/3 är här) resten är hos fosterfamiljer och väntar på att bli adopterade. På lördag flyger 4 valpar till sina nya hem! Men även om det är fullt och vi hittar en valp i behov av hjälp så försöker vi alltid hitta en lösning.

För ca en vecka sedan hittade vi ett hus med 3 övergivna hundar och massor av katter, men vi har inte rum för dem, så dit far en av oss varje dag och matar dem samt ger vatten. Av dem djuren har nu en av hundarna och en av katterna blivit adopterade och bara allt är klart flyger de hem. Allt detta för att dom finns på instagram! Jag älskar människor som hjälper och adopterar!

 

 

Det låter som om det kryllar av herrelösa djur runt omkring Aruba, finns det fler organisationer som Sgt. Pepper's Friends - och samarbetar de alla på något vis?  

 

Jo, Aruba är en skönhet men dock med en väldigt mörk sida också. Antalet övergivna hundar och katter är så grymt stort att det gör ont i hjärtat. Människorna här på ön har inte samma tankesätt då det kommer till vad husdjur är och vad det innebär att ha dem. 

Vad jag hittills har hunnit uppleva och se så finns det ganska många organisationer som jobbar för samma mål. Luna Foundation är den första på ön och fick sitt namn efter den första hunden som räddades på Aruba, Luna. Hon lever än idag och har ett bra liv. Andra är Animal Relief Foundation, Aruba Animal Shelter, New life for Paws, United Dogs och Crijojo Trappers (men dom fångar in och kastrerar/steriliserar och släpper ut dem igen)

Sedan finns det två hundhotell på ön som fungerar som fosterfamilj till vuxna hundar om dom har plats.

Sgt. Peppers friends samarbetar mycket med crijojo trappers, och sedan med hundhotellen. Hittills har jag inte haft samarbete med några av de andra organisationerna, men det är inte omöjligt att de ringer runt till varandra för att se om någon har plats för en hund/katt/valpar m.m.

 

Hur ser en vanlig dag ut på Sgt Pepper's friends? Får du verkligen gosa med djur dygnet runt & är ditt liv komplett? 

 

Oj, svår fråga. Det varierar så beroende på hur många valpar vi har och med adoptioner. Men nu som vi har Nova och hennes 8 valpar, Kappa, 6 native American valpar och 14 katter så ser dagens schema ut såhär (vi är två som delar på sysslorna):

7:00  Mata Native american valpar, sätt dem i hundhagen och städa deras “sovrum”.

7:00 Mata Novas valpar och städa deras “sovrum” + mata katterna.

8:00:  Vår frukost + Kappa & Nova

9:00: Städa åt katterna och byt till rent vatten, samt gosa och lek med dem.

11:00/12:00 Mata båda valpkullarna och ha dem ute och springa samt gosa med dem. 

12-13:00  Lunch + Mata Nova.

13:30 Hälsa på Bodi (en hund jag har räddat) och gå ut med honom. Hämta grejer från “chefen”  för hund som flyger till Boston.

14:30 Far med hundgrejerna till flygfältet och sköter att valpen kommer iväg med sin nya ägare eller transportör.

17:00 Mata alla valpar och lek/gosa. Mata Nova & Kappa

18:00/19:00 Städa rent åt katterna, byt vatten och lek/gosa en stund .

21:30 Kvällsbit för alla valparna och flytta sedan Native valparna till “sovrummet”.

 

Feeding time!

Det där är ungefär hur en dag ser ut här, när vi har färre valpar är det mindre jobb och tvärtom, det vi dessutom gör utöver detta är: 

Varje onsdag och lördag  kl 16 har vi “dogwalk” med en grupp hundar för att socialisera dem och lära sig att gå i koppel.

Vi kan hamna till veterinären med ett djur, eller för att hämta deras papper och föra dem till vet services för att stämplas för att sedan köra tillbaka till veterinär för att kopiera alla papper

Vi kan på samma dag ha 3 olika flyg att passa beroende på hur många djur som blir adopterade (det varierar)

Vi får besök av turister åtminstone 2 ggr i veckan som vill komma och se hur vi har det, donera saker/pengar och gosa/hjälpa till med djuren.

Så för att svara på den andra frågan, får jag verkligen gosa dygnet runt med alla de fyrbenta? JA, jag får verkligen dygnet runt gosa hur mycket jag vill med alla mina bebisar här och jag älskar det. Visst är det tungt med så liten egen tid, och någon ledig dag existerar inte. Har lite svårt att koppla av de dagar eller timmar som jag inser att jag faktiskt råkar ha ledigt utan några besök nånstans utan bara passa mattiderna för djuren.

 

 

Yoga Girl - Rachel Brathen har ju grunda organisationen Sgt Pepper's Friends och bor själv på Aruba. Har du fått träffa henne redan och har du hälsat från mig? 

 

Rachel har grundat organisationen, men jag hade en bild av att hon hade mer att göra med den än hon faktiskt har. Min uppfattning är att hon la sitt namn på organisationen för att den skulle synas mer (med tanke på på hur känd hon är på media) och har hjälpt till med att samla in pengar. Men utöver det så har hon inte nått med “oss” att göra. Jag har sett henne en gång, och fick inte en bra första bild av henne, tyvärr. Försökte hälsa från dig men hon mer eller mindre ignorerade mig. Jag har dock sett hennes mamma i butiken då hon var här på besök och pratat lite kort med hennes man och Luna, dom var väldigt trevliga.

 

Life is a beach..Hur är det att bo på Aruba? Livsstil, kultur, språk, mat - hur lever du nu? Är det sol, surf och yoga som gäller? 

 

Eftersom att jag jobbar heltid 24/7 så har jag ännu inte hunnit uppleva ön så mycket som jag skulle vilja, så har lite svårt att svara på frågan. Dock vad jag vet är att dom nog är väldigt layed back när det kommer till att få saker gjort, speciellt lokalbefolkningen. Holländarna som bor här har mera fart på sig. De talar Papiamento, Holländska, Spanska och Engelska (tack o lov), maten är god men har inte hunnit testa så många platser ännu. Det är inte jätte dyrt eller jätte billigt, relativt liknande som i Finland, beror på om du går ut och äta i Helsingfors eller Åbo, samma är prisskillnaden här. Dock har många restauranger bättre utsikt här, hehe.

Hur lever jag? Det jag främst äter här är smörgås eller granola med turkisk yoghurt till frukost och som mat brukar jag göra på avokado, brysselkål och fylld pasta. Väldigt enkelt, snabbt, mättande och gott. Eftersom jag äter så lite kan jag med gott samvete äta choklad varje dag!

Jag har varit till stranden hela 7ggr tror jag på mina 8 veckor här, så nej, sol, surf och yoga är inget jag sysslar med. Jag skall nog testa på yoga bara allt lugnar ner sig lite här och sola passar jag på att göra medan jag hus-/hundvaktar hos kvinnan med pool. Tyvärr finns det inte riktigt någon surfstrand här som jag hade hoppats på och inte tid till sådant heller!

 

Ett hus Irina sku kunna bo i. 

 

Skulle du kunna tänka dig att bo kvar på Aruba eller kommer du gärna hem igen? Rekommenderar du Aruba som resmål?

 

Jo, bara arkitekturen och färgerna på husen här är underbara och skulle bra kunde tänka mig att ha ett litet gult, gammal rosa eller lila hus med stor inhängnad gård där mina hundar kan springa fritt. Skulle vilja kunna fungera som fosterfamilj och hjälpa till att rädda ännu fler djur. Så vem vet, kanske jag och Nova kommer tillbaka hit en vacker dag när vi är rika spenderar åtminstone vintermånaderna här varje år? 

Rekommenderar definitivt Aruba som resmål, det finns så mycket vackert här att se och uppleva. Tyvärr har jag själv inte ännu haft tid med att göra allt jag vill då jag jobba heltid 7 dagar i veckan. Så om någon av er någon gång besöker Aruba, snälla besök någon av alla organisationer som jobbar för djuren och bidra med något. Gå dit och gosa en stund, ge en slant eller donera saker :) Det uppskattas verkligen!

 

Irina & hennes Nova på stranden.

 

Hur väl förberedd var du innan du åkte iväg som volontär? Finns det något du önskade du visste på förhand?

 

Den här gången var jag nog bra förberedd, men jag visste även om min resa nästan 1 år i förväg, så det hjälpte!

Önskar att jag den här gången skulle ha tagit med mig alla mina shorts och inte tänkt att jag klarar mig med 3 par, heh. Men annat än det så tror jag inte det är något som kom som en överraskning för mig. Så jag var nog välförberedd!

 

Det är ju din andra gång som volontär, du har ju tidigare varit i Afrika! Ge dina  tre bästa tips på vad man måste tänka på som volontär!

 

Oja, finns mycket att tänka på, men med tanke på mina två resmål så är dessa 3 mina bästa tips!

 

  1. Kolla i god tid att du har alla vaccinationer (räkna med att det kan kosta mycket).
  2. Kom ihåg att njuta så länge det varar och var inte rädd för att uppleva nya saker!
  3. Ha skinn på näsan!

 

Inom några dagar är det ju jul! Hur känns det att fira julen bland palmer istället för snö? Hur kommer du att fria jul?

Är det något du kommer sakna från den finska julen?

 

I skrivandets stund är det redan den 27.12, alltså 3 dagar efter jul (det har varit en stressig vecka). 

Men det har känts bra. Visst har jag saknat att få gå omkring i yllesockor hemma hos mamma där allt är julpyntat from golv till tak, att åka till pappa annandag jul och har julmiddagen x2 där, att få mysa i Ilkkas famn, och hela julstämningen som bara existerar när man är med sina nära och kära. Dessutom känns det inte riktigt som jul när det är +28 grader och palmer överallt. Tur firade vi julafton med Ilkka (pojkvän) i oktober så jag fick äta det jag mest gillar från julbordet!

 

 

22-29.12 bor jag hos en kvinna och sköter hennes 4 hundar medan hon är hemma i Holland och firar jul, och hon har en pool.

Så på tisdag for vi till hennes hus tidigare för att sola, ta de lugnt och njuta av polen. Medan Lauren for hem och mata djuren så kockade jag ihop en fylld kyckling, batat & lök i ugnen, ostfyllda champinjoner, kallrökt lax och en flaska rött. Lauren lagade äpplen i ugnen med en god sås till + vaniljglass till efterrätt och så lyssnade vi på julmusik. Så kan inte säga att jag hade en dålig jul iaf. Dessutom får jag ha så många fyrbenta vänner omkring mig så jag klarar mig!

 

 

 

Till sist: På tal om Finland, så har du ju en finsk kille som väntar på dig här hemma. Är det svårt med långdistans och hur gör ni för att överleva?

 

Det har faktiskt inte varit ett problem alls! Vi är båda av typen “out of sight, out of mind” men på ett positivt sätt. Klart vi saknar varandra men vi är också så självständiga att det har gått utan problem. Tror det bara är två gånger som jag verkligen önskat att han varit här. Ena gången var natten som Nova fick sina valpar och en valp var död + att jag i ett skede trodde att Nova skulle förblödas (har aldrig varit med om när valpar föder, än mindre gjort det ensam mitt i natten med 0 timmars sömn). Då önskade jag att han var här och tog hand om mig, för jag gick totalt sönder och grät ännu några dagar senare när min stress släppte på riktigt.

 

Bodi

Andra gången var när jag hittade Bodi i killcagen (dit människor för sina djur för att avlivas när dom inte vill ha dem längre, HATAR STÄLLET!) och trodde att jag inte kunde rädda honom. Men tammitusan, jag gav inte upp och gick utan organisationen och via bekanta som jag lärt känna på vägen och räddade Bodi, som är underbar! Men det är de två gånger som jag verkligen kände att jag behövde Ilkka!

Låter kanske knäppt att det går så lätt utan honom, men det att jag behöver honom när det riktigt krisar sig visar att jag verkligen gillar den där filuren. Dessutom är jag glad att jag inte saknar honom så det gör ont, för det ska bara vara jobbigt, dock har vi bestämt att låsa in oss en vecka när jag kommer hem. 

 

Tack Irina för att du ställde upp och berättade om ditt Aruba äventyr! Snart är du hemma igen, men tills dess ska du NJUTA! Har du några avslutande ord till dina läsare?

 

Tack för att jag fick dela lite av mitt äventyr med dig och alla dina följare! Du ska ha det bäst så ses vi om dryga en månad! Och i april får ni alla träffa Nova.

Gott nytt år!

 


TACK IA!

Följ med Irinas äventyr på instagram - @ikjellberg

Ni kan även följa organisationen - @SgtPeppersFriends 

 

Har ni frågor?

Skriv de i kommentarsfältet eller skicka snigelpost! 

CHEERZ!

 

 

 

 

Sofia
27.12.2018 kl. 22:36

VECKANS GÄST - MATTIAS ÅHMAN!

I dessa kockiga tider bland michelinstjärnor, kocklandslag och Vuoden Kokki 2018 tävlingen inkommande helg - så tyckte jag det var mer än passligt att intervjua Mattias Åhman – Vuoden Kokki 2017! För den här veckan är det dags för honom att ge titeln vidare till nästa vinnare! Hur cool är inte veckans gäst? I would say MYCKET!

 

VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG MATTI! 

 

 

 

Först och främst – Hallå Matti! Kul att ha dig här som gäst och intervjuobjekt! För dem som inte vet - Berätta om dig själv!

Namn, ålder, hemkommun, skostorlek och favoritmat?

 

Mattias Åhman, 25 år och kommer från den lilla pärlan Pensala i Nykarleby, Österbotten. Skostorlek 43. Hemlagade köttbullar med potatispuré, rårörda lingon och pressgurka, de e grejjer de!

 

Du blev Vuoden Kokki/Årets kock 2017! Vilken jävla grej! Hur har året varit? Vad har du gjort sen du vann – förutom att få gå på självständighetsbalen (goals!)?

 

Det har varit ett helt fantastiskt år. Jag har bl.a. startat mitt egna företag, Mattis Mat Ab. Gjort en väldigt omtyckt Pop-Up restaurang på café Raawka i Vasa. Fått ta del av en massa roliga matevenemang och gått med i finska kocklandslaget.

 

Jag blev själv kock för pinsamt många år sedan, men hade inte den där brinnande lågan i köket. Det är inte ett jobb för alla! Du är ju sjukt ung med tanke på vad du har åstadkommit redan. När visste du vad du ville blir när du blir stor och vad motiverade dig att köra på?

 

Det var ganska tidigt klart för mig att jag skulle bli kock. I högstadiet under husliga ekonomin märkte jag att matlagningen var min framtid. Och under hela min uppväxt har det varit viktigt med mat, det var nog där det började!

När jag kom ut i restaurangköken så gillade jag tempot, det hände saker hela tiden. Alla dagar såg olika ut. Den familjära stämningen med arbetskollegorna. Skapandet av maträtterna, det nöjda gästerna, det gav mig motivation att fortsätta.                                                                                 

 

Det sägs att restaurangpersonal är de värsta restauranggästerna, mest på grund av inside-information om hur allt borde fungera. Är du sådan? För jag skulle inte våga laga mat till en mästerkock!

 

Det kan kanske uppfattas så om restaurangpersonal. När jag går ut och äter så gör jag det för att njuta och ha en trevlig kväll. Plus i kanten är om jag får lite ny inspiration på samma gång. Jag är nog en av dom lättaste gästerna du kan laga mat åt. När blir jag bjuden?

Sofia: HEHE. Kan assistera i potatisskalning och vinsmakning på påsken.

 

 

På tal om smör - Du är ju inte singel (sorry but not sorry ladies). Du har världens bästa Anna som sambo. Ni är först och främst par-goals men också en dunder-gastronomduo då Anna är sommelier. Hur ser de ut i ert kylskåp? 

 

Jaa vi är ett riktigt dunderteam! Vi tycker om att laga mat tillsammans och hitta drycker som passar maträtterna. I kylen hittar du oftast frukost, några burkar snus och inlagda godsaker från sommaren. Sen köpte vi en vinkyl där vi lagrar en och annan dryck! 

 

Vem är din största inspiration? Vem får ditt smör att smälta?

 

Kockar som gör något utöver det vanliga såsom Gustav Knutsson som jag jobbade för i Göteborg.

 

Vad skulle du ge för råd till de där hemma som känner sig som misslyckade hemmakockar? Vad är dina tre gyllene regler i köket?

 

  • Bra redskap såsom en bra kniv, mandolin, några shyssta kastruller och stekpannor
  • Glatt humör, då gör du den godaste maten
  • Våga testa nya smakkombinationer och våga använda salt!

 

Du är ju en Pensalabo..säger du jåo nåo e ja jåo yolo ja nåo och far du nånsin till byin?

 

He e klart he. ”du kan ta pojchin ur byin men itt byin ur pojchin”

 

En ingrediens som du anser är underskattad av det finska folket och varför?

 

Kål, det är en av mina favorit grönsaker. Finns oändliga tillagningssätt och lämpar sig till både fisk, kött eller som en hel rätt i sig. Den användas till viss del men tycker kålen borde användas mera med tanke på den långa säsongen den har här i Finland.

 

 

Avslutningsvis – Vad är ditt nästa steg? Vart kan man äta din mat i framtiden?

Några smaskiga avslöjanden?

 

Som nästa steg kommer jag representera Finland i Nordiska mästerskapen för kockar som går av stapeln nästa veckas Tisdag 20.3 i Herning, Danmark.

För alla som vill följa med mig på mina äventyr så finns min hemsida www.mattiasahman.com eller på facebook - Mattis Mat Ab, där jag kommer lägga upp alla kommande events.

Ni kommer kunna smaka min mat inom kort framtid ;)

 

 


TUSEN TACK MATTI för att du la ner din dyrbara tid på att vara min femte gäst på bloggen! Ett stort STORT lycka till med allting du har på gång och så ses vi på påsken!

 

CHEERZ!

sofia
15.03.2018 kl. 07:01

VECKANS BABE - SILKE RIEMENSCHNEIDER

Dags för min tredje gästbloggare! Denna babe är en gammal kollega från mina Mallistider och jobbar nuförtiden som flygvärdinna på Emirates! Ganska coolt enligt mig. Så jag ansåg att jag definitivt ville veta mera om hennes liv just nu! Konversationen går på engelska så here we go!

 

First of all – HELLO! How are you?

 

Hi there! I am doing great, how are you Sofia? I am a big fan of your blog and its a honour to be your guest.

 

 I'm fine, thank you! So, tell us about you! Name, age, where are you from, favorite food and are you single?

 

So I’ll introduce myself. Silke, 24 turning 25 next month, born and raised in Belgium, in love with a lovely Belgian man who I live with in Dubai since 2014. I love spaghetti, sushi and pho (vietnamese noodle soup -> very njammie with lots of coriander!). I work as a cabin crew and fly all over the world!

 

How do we know eachother?

 

We met during the summer of 2013 if I’m not mistaken. We used to work together in a hotel in Mallorca and we were part of the children’s animation team.

 

(Miniclub crew  - Sofia, Laura & Silke)

 

It’s over four years ago since we’ve last seen each other. How did you experience that summer in Mallorca?

 

That’s such a long time ago! I did enjoy that summer in Mallorca but the job itself wasn’t my thing. I remember you did your job with so much passion and enthusiasm and I wasn’t like that, it just wasn’t my thing. I liked all the extras hahah -> going out at night, amazing food in the hotel (remember that pasta we had for lunch! SO good), the weather, days at the beach. 

 

How was I four years ago? How do you remember me? Describe me in four words (honest now).

 

I remember you as an energetic, positive, crazy and warm person. You were good in what you were doing out there. Are you still working with children by the way? I’ve always seen a teacher in you! Or a social worker or something!

Sofia: Haha, well pretty damn close! I'm a kindergarten teacher now. Thanks for those kind words, but sometimes I felt like a old bitch on my bad days. Glad you don't remember that. 

 

Speaking of flying – you work in the air, right? Tell us about that! How did you think of pursuing that career? What do you actually do?

 

I wasn’t happy living in Belgium and I had no idea what I wanted to do in life. I had a boyfriend from France that time and I wasn’t sure if I wanted to stay with him or not. I saw and advert online ‘Cabin crew opportunities in Dubai’, yes that’s what I needed that time, I applied and got the job. A couple of months later I left Belgium and moved to the United Arab Emirates and look, 4 years later I am still here!

 

What’s the best thing about your job – apart from the free travelling? What’s the worst thing?

 

The best thing is seeing all this beautiful places we have on earth and learning so much about other cultures and traditions and I love trying out nice food from everywhere. But of course like every other jobs theres a downside, waking up at 1AM, being jet lagged when you arrive back from Australia or the USA, not always being able to see your family during Christmas or New Years.

 

What’s the weirdest thing a passenger has said to you onboard?

 

A passenger recently asked me if I could make him a fresh banana almond smoothie, I told him sure let me get my mixer and run down 7eleven to get some bananas and almonds. (No unfortunately I didn’t tell him that, thats what I thought tho…..). Another passenger told me if he could take away his food in a doggybag -> nope we don’t have takeaway bags!

 

Have you ever had to evacuate an airplane in the sea?

 

No, a landing on water is something which thank god almost never happens! There was an incident where a plane had an emergency landing on the Hudson River in New York in 2009. They made a really good movie about it called ‘Sully’.

 

Follow up: is it fun to go down the slide to the water?

 

Haha unfortunately I’ve only done it once during my training but YES it was SO much fun.

Do you ever get scared? If yes – in what situation?

No not really.

 

Why does one have to close the window and does the belt really make any sense?

 

Actually during landing and take off it’s really important to open the window blinds because a passenger might be able to see something important when looking outside, something someone else is not able to see. Yes the belt makes a looooot of sense! It can prevent you from braking a looooot of bones.

 

What’s your favorite destination? Why?

 

I've got so many! Japan is beautiful, especially during the cherry blossom season (march-april) the country has such a good, peaceful vibe and its so organised and clean. Vienna is the best in December, Christmas markets, gluhwein..some snow if you’re lucky! Korea and Taiwan are the best for skincare products and shopping in general!

 

 

What are your future plans?

 

Honestly I have no idea! I live day by day, not worrying too much about the future. I am not leaving Dubai anytime soon.

 

When are you gonna visit me?

 

Thats a good question! Whats the nearest airport? Let me check if we fly there! 

Sofia: Closest to me is Turku airport but I really doubt you'll ever land here. But otherwise it's Helsinki! 

 


 

Thank you so much Silke! It was a pleasure to catch up after all these years. Your job is super cool and interestning! Keep posting pics from your travels so I can just die of jeleousy. If anyone has a question please write them in the comment section below!

This was my guest for this time! I learned alot, did you? Who do you wanna read about next? We will have to wait and see!

Have a happy happy sunday and enjoy the cold ass snow!

 

CHEERZ

 

sofia
11.02.2018 kl. 17:21

VECKANS BABE - MÄRTA WESTERLUND

Vi hör henne i radio, vi ser henne på instagram - men vad vet vi egentligen om Märta Westerlund? Det tar jag reda på!

Vi kommer båda från samma stad, men har först ifjol blivit bekanta via sociala medier. Kan hända att jag är gammal och du är inte! Dock diggar jag din coola klädstil, din humor och dina instastories. Så naturligt ville jag intervjua dig som veckans gäst!

Du jobbar ju på radio, dvs. Yle X3M, och har väl jobbat en bra tid redan, du är en aktiv Instagrammare och en allmänt positiv person i Svenskfinland. Så tycker det är mer än rättvist för oss alla som följer dig & hör på dig att lära känna dig lite bättre!

Vem är Märta Westerlund - den ena halvan av X3M-Veckoslut?

 

 

Först och främst, 

Hej! Kiva att du gästar Filosofia! 

Namn, ålder, hemort och skostorlek?


I Esbo, trettionde juli under det heliga årtalet 1994 föddes jag naken. Då med väldigt små fötter. Idag är mina fötter betydligt större (41) och oftast uppiffade med rött nagellack som jag gömmer i mina Dr. Martens.
Grundskola och gymnasiet rockade jag i Ekenäs. Ett mellanår i Oslo och sedan flytt upp till Vasa. Då jag började studera i Vasa hösten 2015 fick jag ganska snabbt namnet ”everywhere, everything”. Den titeln passar fortfarande. Mitt liv består av 10 projekt just nu. 10 projekt inom det kommande året. 10 projekt de kommande åren. 10 projekt jag drömmer om.

För tillfället är ett av mina projekt X3M-Veckoslut som jag leder tillsammans med min fantastiska och briljanta kollega Simon Karlsson. Ett annat projekt är mina studier på Allmän- och vuxenpedagogik på Helsingfors universitet. Ett tredje projekt är TV-dokumentären Fem Fenomen i Skolan som jag är programledare i tillsammans med Tuomas Enbuske. Ett fjärde projekt är vegetarisk kost. Och så vidare.
Jätteroligt att få gästblogga här på Sofias fina blogg. Jag ska försöka att inte trötta ut er utan koncentrera mig på Sofias frågor.

 

Hur har du saker att prata om i timtal? Läser du in dig på nyheterna varje dag eller drar du det på talang?


Ibland då jag går hem från en sändning känns mitt ”förråd” som tomt. I tåget påväg hem hinner jag tänka tanken ”nu har jag ju berättat allt, jag måste säga upp mig”. Redan samma kväll kan jag börja fundera över något meningslöst och obefintligt. I samma tanke inser jag att det här är en briljant tanke att diskutera på radio. Sanningen är den att som programledare vill jag vara nära lyssnaren.
Det du tänker på vill jag prata om. Jag är nyfiken. Jag vill veta vad som händer just nu och jag vill kunna bolla tankar kring vad som händer just nu. Så jo, jag följer med nyheter.
Det du kallar talang skulle jag mera kalla för:

1) kärleken till att prata

2) viljan att kunna och orka dela sitt liv

3) Öppenhet och kritiskt öga för samhället och livet.

 

Vad är det underligaste en lyssnare har skickat in i livesändning?


Haha. Oj. Vilken rolig fråga. Och svår. En gång fick jag in en bild på mig som någon hade fotat i smyg på en buss. Det var konstigt. Samtidigt lite smickrande.


Får man ha en dålig dag på radio?


Spontant vill jag säga; NEJ. Ingen vill höra på en surpuppa. För mig är radiostudion en trygg zon. Då jag kliver in i studion brukar allt strunt i huvudet lämna mig under de timmar jag ska sända. Men visst händer det att jag har en dålig dag. Kampen är då att det inte ska ta över min sändning. Jag är extremt bra på att visa mig glad fast jag är ledsen. Min bästa vän hör om jag ljuger då jag skrattar. Mitt mål är att hon ska vara den enda. 

 

Är Christoffer Strandberg så kiva som han verkar och när ska Kjell from Hell byta till Yle Vega?


Christoffer är bäst. Han är ännu härligare än han verkar. Mommona får börja lyssna på x3m. För Kjell får de inte.

 

Fem saker som går dig på nerverna – motivera!


Dryga människor
Lata människor
Elaka människor
Intoleranta människor
Ynkliga människor


Motivering: Det är en inställningsfråga. Ett öppet, mer effektivt och självständigt liv gynnar oss alla.

 

Du verkar vara en super energisk och glad person hela tiden – stämmer det? Om ja, HOW?


Det stämmer nästan. Jag strävar till att vara glad. Energisk kommer på köpet. Ibland misslyckas jag. Och det känns väldigt mänskligt. Så svar på din fråga om HOW är väl ganska lätt: Gör det inte svårare än det redan är, släpp saker som tar krafter, ta emot saker som ger energi och var stolt över vem du är. Sen då allt skiter sig gråter du lite. Det hjälper oftast. 

 

Du har ju en katt. Vad heter den? Är du en crazy cat lady?

 

Jeeeee, min katt får vara med. Hon heter Lucia. Hon var en djävul då jag köpte henne. En vildkatt
som nuförtiden är en väldigt snäll katt. Jag är inte en crazy cat lady. Men jag diggar Lucia.

 

 

Du kör ju med 50 olika motionsformer i 2018 – vilka har du gjort so far? Vad har du i planerna som känns mest utmanande?


Ja, det är en svinrolig utmaning som jag rekommenderar åt alla. Det ger inspiration att variera sin träning samtidigt som du har ett helt år på dig att slutföra utmaningen. För mig räknas motionsformen först då det finns en uppladdad bild på min ig. Rodd, studsmatta, löpning och snowboarding är därför mina fyra första motionsformer. Jag har inga planer. Den här utmaningen blir ett roligt experiment så får se vilka intressanta idrottsformer som dyker upp under året.

 

Du ska väl snart på solsemester – 3 viktigaste sakerna att packa?

 

ÅH, HALLELUJA, JA. Min årliga semester. Jag följer strömmen och sticker till Bali. Förutom pass, pengar och telefonladdare vill jag säga: 

1) Go pro

2) Två bra böcker

3) Mina favoritsandaler.

 

Som jag, är du ju uppväxt i Ekenäs, men bor i en annan stad för tillfället. Jag har inga planer att flytta tillbaka – men har du? Motivera!


Vår fina hemstad Ekenäs. Just nu är jag långt från Ekenäs mentalt. Jag tror inte jag nånsin kommer att flytta tillbaka dit. Men jag trodde också för tre år sedan att jag aldrig skulle flytta från Vasa. Nu har jag snart bott två år i Helsingfors. Så allt kan ändra.

 

Om en turist gick fram till dig i Ekenäs och frågade vad den skall göra för att fördriva tiden i tre dagar, vad skulle du rekommendera?


Jag utgår från att det är sommar eftersom en turist frivilligt vill vara i Ekenäs. Då skulle jag rekommendera Kjällviken, Raseborgs ruiner, Gamla stan och Ramsholmen.

 

Vad ska du bli när du blir stor?


Jag ska bli brandman.

 

På tal om stor – när jag första gången träffa dig live – reagera jag på att du var ju lång! Hur hittar du tillräckligt långa byxor? 

(Asking for a friend)


Jag önskar jag hade ett bra svar på din fråga. JÄVLA SKIT MODE JUST NU. Secondhand har varit en räddare i nöden. Och tygbyxor.

 

Sist men inte minst –

Har du lyckas Yoga i 30 dagar? Jag faila efter 11.


Fan. Nä. Jag klara fyra dagar. Så jävla dålig.

 

Läste du det här vill jag tacka dig för de minuterna jag tog av dig. De får du aldrig tillbaka så jag hoppas de var värt det. Nu får jag bara önska er allt gott under 2018.

Se till att hinna dansa, dricka vin, träna, äta gott , sova och skratta. Vill du höra mina meningslösa och obefintliga tankar kan du slå på radion på lördagar och söndagar mellan 11-16.

Eller följ mig på instagram: marta.westerlund

PUSS Å PISK

 


 

TACK till dig Märta!

Nu känner vi dig lite bättre och våra själar är lite lugnare.  Hoppas du har en gemytlig resa till Bali (dansar en regndans), fortsätter att läsa min blogg och ett stort lycka till med dina studier, alla dina hundratals projekt samt dina brandmansdrömmar! 

Men fram tills dess hoppas jag vi ännu får följa med dig i både radion och sociala medier! 

 

CHEERZ!!

 

sofia
31.01.2018 kl. 11:17

GÄSTBLOGGARE - ANDREIJ!

Hellurei, lite nytt på bloggen - samarbete! Vi finlandssvenskar bör lyfta upp och supporta varanda, right? Så idag har jag delat min blogg med en fellow rimmare - Andreij! Han är grym på rim och tydligen har han hjärnan på trim. Så varsågod, bloggen är din!

 

Tjena!

Mitt namn är Andreij Selänniemi, 22 år gammal. Jag studerar Kemiteknik vid ÅA, har ett företag (@RareBastards) på sidan om och bloggar om mina tankar på instagram (@aandreij)!

Idag skriver jag ett gästrim på denna blogg, så enjoy!

 

 

Ibland kan jag inte sluta att fundera,

Om sakerna man dagligen gör är rätt att sin tid på basera?

 

Det är nästan skrämmande,

hur många av oss blir bättre och bättre på att sina känslor blockera.

Tänk att jag lyckas människor chockera,

endast baserat på att jag mina ärliga tankar kan diktera.

 

Ja, jag fortsätter att fundera.

Hur jag på bästa sätt min framtid skall formera. Kommer det att fungera?

Absolut, men varför?

För att morsan alltid sagt att jag allting kan hantera.

 

"Var lugn" brukar hon säga.

"Minns att alla bollar du just nu vill jonglera, kommer du alltid att kunna justera".

 

Alla bollar är ju nämligen ens egna beslut, dumsnut.

Vi går och klagar varje minut,

Och glömmer att det är vi själva som knutit varje slipsknut.

 

Ja absolut, jag fortsätter att fundera.

Hoppas, på att jag med mina rim i andra ärliga tankar lyckas generera.

 

Orden vi vanligtvis vill servera,

Väljer vi allt för ofta att radera,

Bara så att andra människor oss skall acceptera.

 

Vi säger att vi lever våra egna liv,

Verkligen?

Varför är vi då så fans rädda att inför andra inte prestera?

 

Du förstår varför jag fortsätter att fundera.

Kanske jag annat än hur vi våra liv bygger upp borde studera?

 

Det känns bara så fel,

Vad vi alla väljer att värdera.

Vi sliter ner vår självkänsla,

bara för att få vår instagram att lyckas vibrera.

 

Det finns så mycket positivt man med sociala medier kan adressera,

Trots detta väljer vi att all negativ skit absorbera.

 

Fråga mig inte varför jag fortsätter att fundera,

För många av dessa tankar kommer jag aldrig att kunna amputera.

Det handlar nog bara om att jag någonting positivt vill representera och aktivera.

 

Vi gör ju nämligen inget annat än att andra kopiera.

När började vi egentligen vår egna personlighet minimera för att andra oss skulle respektera?

 

Nej usch,

Jag tänker då iallafall inte låta andra människors åsikter mig definiera,

Så kanske det är dags att börja fundera?


Vad sägs om det mina vänner?

TACK Andreij, helt sjukt bra text!

Gå och följ honom på Instagram!

KLICK

 

CHEERZ! 

Sofia
23.01.2018 kl. 20:48

 

Hello!

 

 

Namn: Sofia Johansson

Ålder:  Tjugonio jordsnurr

Ort: Åbo

Blogg: Här kan ni läsa om allt och ingenting, men oftast någonting!

Är: Glad, mästare på överanalysering, plantlady, snäll, tankspridd, lite humoristisk, semi musikalisk, lång, full av kärlek och ost

 

 INSTAGRAM

FIAUSTER

 

Kontakta mig:

Johanssonsofia0@gmail.com