Varför jag inte köpte en biljett till Ed Sheeran


Först och främst vill jag klargöra att jag ÄLSKAR Ed Sheerans musik och lyssnar gärna till hans ljuva stämma. Han skriver så vackra och fina låtar att man har 3-4 på kö till ens eget bröllop nångång. Så naturligt blev jag excited när man fick höra att han äntligen är påväg hitåt nästa sommar! 

Jag kollade fort upp när biljetterna släpps och vad de kan kosta. Sen blev jag mindre excited och fortsatte min dag. 

93.50€. För en konsert. What?

Jag har aldrig betalat så mycket för en konsert förut, och jag har varit på över 25 konserter (iaf har jag sparat 25 stycken biljetter). De dyraste jag själv betalat för är Lady Gaga och Bon Jovi som var 69 euro. De billigaste var Backstreet Boys för 200 mark. Hehe. Och den bjöd mamsen på.

 

min första keikka år 1999. 

Jo, Ed är en stor artist och man ska räkna med att behöva betala en stor summa. Men att betala närmare 100 euro for a one man show? Not for me. En liten snubbe som man knappt ser fast man har någolunda bra platser? Tveksam att det skulle vara värt det för min del. Jag vill SE lika mycket som jag vill HÖRA. Annars kunde jag lika bra kolla på youtube. 

Menar inte att ni som har köpt en biljett nu är korkade - NEJ - klart jag är AVIS! Jag tänker bara på mig själv nu och mina egna principer. Jag gjorde en liten omröstning på Instagram och ungefär 78% håller med mig om att det inte är värt det. Häften kanske är sura för att de inte fick en biljett, och hälften kanske på riktigt tycker det är för dyrt. Några vet jag är lika sur på honom som jag när han inte reagerade på mitt inlägg i somras. 

Anyway - det kommer säkert vara en jätte bra konsert överlag då han är så bra som han är och garanterat fina ljuseffekter och looopingar! Men tror själv han passar bättre med sin gitarr i en liten pub än i en stor arena. 

Men sen igen - vad vet jag! Nog förstår jag att man vill betala om man är ett stort fan. Kanske jag bara inte är ett tillräckligt stort fan? Kanske jag har blivit mer selektiv i vem jag vill se? Who knows. 

Men jag kan garantera att om Backstreet Boys skulle göra en comeback tour - jag skulle betala. Cuz the limit does not excist.

 

 

I morgon är det fredag och äntligen LÖNEDAG! 

Gött.

CHEERZ!

 

Sofia
27.09.2018 kl. 19:39

a regular tuesday - in english!


Hello y'all! 

No time no english! So I decided that today will be an english day since I started off like that. Why you ask? Well every tuesday at work - I have an english club with the five year old kids where we play, sing, talk and learn english together. It's fun and it's effective! Damn those kids learn fast even though I'm not really TEACHING them, teaching them. Just incorperating it in the activites. It's super cool and I love it.

 

 

This day was a really effective one. I woke up at 7. Took a shower (I never do that in the morning), I made cashew mylk (WHAT), I had a long breakfast and then at 9 am I walked to work. Who does that? 

But it was such a great way to start a tuesday - I do it whenever I can. But since it's getting darker outside, it's harder to get my ass up in the mornings. Anyone else?


About that cashew mylk - I haven't made that in forever. I don't use milk in anything except in my coffee, and I have used oatmilk from Oatly (the best), but yesterday I noticed I had alot of cashews laying around, like people do, so I put about one cup of them in my blender to soak over night. 

In the morning I just rinsed them under water a couple of times and blended them with hald a liter of water - strained and bottlet it! DONE! 

I added some cinnamon and honey for taste and damn, so good. Use it in coffee, porridge, smoothies or just to drink! 

 

(old picture - but the same recipe)


Anyway - after work I just went home at 5pm, had some chicken dinner. I had a really great ordinary day today and now that Erik is here - it ends ever greater. I'm gonna make him som french toast and he doesn't know it yet because he's not paying attention to what I'm writing right now. HAHA!!!

 

That's how my regular tuesday looked like today!

How was yours?

 

CHEERZ!

sofia
25.09.2018 kl. 19:53

Never judge a person by the clothing brand


Photocred: Silje Werner 


Hej hej alla söndagsåkare!

Kommer ni ihåg då man var yngre och märket på ens kläder var det man dömdes efter? Inte? Lyckans er då. 

Även i en liten stad som Ekenäs var det ganska viktigt med vilka klädesmärken man hade och inte hade i högstadiet. På den tiden skulle alla flickor ha dyra Miss Sixty byxor som nätt och jämnt täckte röven, Osiris sneakers och en Eastpack ryggsäck. 

Om man handlade sina kläder på Säästöpörssi, på loppis eller ibland t.om. Seppälä så var man lite sämre än alla andra. Sorgligt men sant! Även jag blev hjärntvättad att det var sämre och att man var "fattig" om man inte hade råd med annat. Tänk så tonårshjärnor fungerar. Idag ser jag inte skillnad på märke och märke. 

MEN så det ändå lite har ändrat på 15 år. Idag är det mer POP och HIPPT att shoppa second hand, shoppa billigt och ha en egen cool stil. Det var inte uppskattat förut, eller det var inte inne. Nu är det väl tävling om vem som har mest följare och mest likes på instagram för våra youngsters. Hade det nog bättre förr tror jag..SOM MAN SKA SÄGA. 

Personligen var jag en av dom som gärna ville ha det som alla andra hade bara för att bli accepterad. Som tur så har jag en mor som inte gav med sig alltid utan sa starkt NEJ då hon känner mig väl. Jag kan inte ha dyra fina saker. Iaf kunde jag inte det fram tills kanske nu? Men kommer ihåg känslan när man hade ett par märkesbyxor som alla andra och så var de obekväma eller gick sönder. SKANDAL. I just couldn't.

Orsaken är enkel: jag sliter ut kläder väldigt fort och jag är väldigt slarvig. De flesta personer kan ha samma par jeans i åratal eller samma par skor i nyskick i flera år. HUR? Det kunde och kan verkligen inte jag. Jag använde mina kläder som heltäckande matta i mitt rum. Ask my mom.

Idag viker jag iaf först in dem i skåpet par gånger i halvåret och sedan försvinner de in i bermuda triangeln och hittas aldrig mer lika fint vikta. Men de hålls inne i skåpet!

Men vad jag har insett under dessa år är att märket har ingen betydelse för mig. Jag går med såna kläder jag själv tycker är snygga - om det är in eller ej - OCH jag bryr mig inte om vad andra har på sig. Jag klär mig oftast efter det jag ser i butiken, vilket brukar vara mode just då, men jag är verkligen inte modemedveten.


Väldigt ofta finner jag mig själv i moraliska dilemman. Jag vill kunna ha snygga, stiliga och fina kläder och saker - men jag vill inte lägga ut massvis med pengar då jag känner mig själv. 

Ja menar, jag har lyckats få sönder två telefonladdare på en månad. Vet inte hur jag lyckas! Först köpte jag en 20 euros laddare från gigantti, men nu blev det en från tiger. För why even bother. Jag har lyckas sitta på två par solglasögon i sommar. Därför köper jag aldrig Ray-Bans. 

Anyways, idag har jag en ganska blandad klädstil från olika prisklasser. Jag köper väldigt VÄLDIGT sällan kläder för över 100 euro (kanske ett par skor för typ 3 år sen) och jag är inte så tarkka med vart jag handlar mina kläder. Jag beställer helst kläder (vem orkar gå på stan..) från typ ASOS eller secondhand appen Zadaa.

Mina favvo butiker om jag ska shoppa i stan är nog perus H&M, Gina Tricot, UFFen, Vila och CITYMARKET. Skulle jag få välja skulle jag hitta alla mina kläder på loppis och second hand men när man ser ut som jag är det väldigt selektivt utbud på stolekar (SAD BUT TRUE). Men jag blir väldigt glad och nöjd över billiga rea och loppis fynd. Lever länge på det. 

Jag tänker såhär: Varför ska jag lägga mycket pengar på dyra och värefulla kläder - när jag vet att jag eventuellt kommer i misstag kanske tappa bort, tvätta sönder eller spilla kaffe på?

Många tänker sägert att PFFT - det är hållbarare att köpa hållbarare och dyrare kläder. Jo, det är det - om man klarar av att ta hand om varenda plagg som det var gjorda av guld. Men nu snackar jag mina vardagskläder som tar stryk varje dag. De kläderna jag har på jobb, till vardags och hemma - de kläderna behöver inte kosta så mycket pengar. 

De dyrbara kläder jag äger klarar jag nog av att ta hand om för de hänger ju mest i skåpet. T.ex min E/S Design klänning, mina finare vinterfest stövletter, mina dyrbara smycken och andra accessoarer. Man kan ändå hitta fint med gott och slarvigt samvete! Min Cluse klocka till exempel. Den köpte jag begagnad i nyskick. Har gott samvete för min egen plånbok för att jag fick den billigare och för att jag enligt mig själv, fyndade smart.

 

 

Jag letar efter snyggt och billigt när jag handlar, och det hittar man lite överallt om man inte är så kräsen på vilket märke man bär. Jag har exempelvis köpt min läderjacka och mina nya boots från cittarin. 

AND I AIN'T AHSHAMED TO WEAR IT! 

 

 

Summa summarum av detta flummiga inlägg är att: Det är inte viktigt vilket märke dina kläder har. Det som är viktigt är att du handlar kläder enligt dina egna vilkor, prisklass och smak.

Det är svårt i dagens läge att inte påverkas av vad andra har på sig och vad som marknadsförs på sociala medier, tro mig, jag är en av dom som ibland vänder kappan efter instagram. Men det man måste komma ihåg är att: villl jag ha det för att JAG vill ha det eller för att någon annan säger att jag vill ha det?

När jag gick i Citymarket och hittade dessa boots tänkte jag: TAMMIFAN dom var snygga och billiga - dom här kan jag slita ut med gott samvete. Till skillnad från mina VANS som jag sliter med dåligt samvete för de var dyra.

 

CHEERZ.

 

 

Ps: detta inlägg är inte sponsrat av citymarket (i wish). 

men skorna är 29.90 med plussa kort och jackan var typ 39.90 när jag köpte den på våren. DE HÖRNI!

pss. TACK

 

sofia
23.09.2018 kl. 17:20

MY WKND in PICS


Hejsan allihopa!

Helgen swisha förbi och det märks i kroppen. Jag är degigare än degigast idag, för åldern kommer inte ensam och om en kastar upp efter en svängig bilresa i mild krapula - så lär man må lite idag också. Hehe.

Anyway - jag har haft en så kul helg ute på Björkö med flickorna. Det har blivit en tradition att fira Sofies födelsedag tillsammans i skärin. Jag kunde inte vara med de första åren men nu har jag varit med, och det är kul. Speciellt nu när vi alla bor och jobbar på skilda håll efter vår examen. Två i Åbo, en i Borgå, en i Karis och en i Stockholm. Så dessa helger uppskattas! Förutom alla framtida bröllop osv. 

Fun fact - vi gick alla på samma klass i yrkeshögskolan och blev indelade i samma grupp de första veckorna i skolan för fyra år sedan. The rest is history, as they say! 

 

 

 

 

Vi anlände ganska tidigt till holmen och med det korkades de först ölen vid tolv. Vad jag tror så var 4/5 av oss semi-lulliga hela dagen och det var otroligt roligt. Det var allsång, öl-spel, djupa konversationer och mindre djupa konversationer. Allt det goda för en stughelg liksom + goer mat! 

 

 

Jag har nog haft tur i livet som har så många otroligt bra vänner i mitt liv. Från barndomen, från tonåren och från nu i vuxen ålder. Tack för att ni finns <3


När jag äntligen kom hem efter eftermiddagen from hell på Salos tågstation, beställde jag två pizzor. Erik kom hem till mig och vi kollade Netflix och käkade varsin pide. Visste ni att The Parent Trap finns där nu? Alltså barndomens bästa film. Dubbelt Lindsey Lohan, dubbelt så awesome. Plus till Erik som faktist verkade gilla den. Men WHO WOULD'NT?

Traditionenligt på Åbodagen som var igår, skjöts det fina raketer från Samppanlinna. Tyckte det var ett perfekt avslut på en fin helg tillsammans med många av mina favoritmänniskor! Sure, fyrverkerier kunde vara tystare men va fan - int kan man få allt i livet. 

Såklart tog jag massor med bilder, för såklart kommer folk att vilja se på dem bilderna i framtiden! 

 

 

 

Nu ser jag fram emot att får sova ikväll, för är så jäkla trött.

 

Tack och hej!

Cheerz

sofia
17.09.2018 kl. 17:45

Förlänger livet med en sång i taget

 


Musik. Balsam för själen. Chokladen till fredagskaffet. Vinet till osten. Det där goda i lifvet.

Jag har älskat musik sen jag var liten. Mina första idoler, vad jag själv minns, var Tomas Ledin, Bryan Adams och Lejonkungen. Jag lärde mig musiktexter fortare än läxor och jag lärde mig engelska före finska. 

Jag gick i musikskola men jag var för blyg för att ta plats. Jag älskade musiktimmen i skolan men var för mesig för att sjunga högt och bäst. Jag älskade musikaler men var för tyst för att våga på en stor roll. Men jag drömde om stora roller, solosång och att vara först och störst och i rampljuset.

Men för att kunna ta plats och synas måste man våga och den sorts självkänsla kom först för några år sedan. Alla på sitt sätt I guess, men jag önskar så det skulle ha hänt tidigare. Men ingen sorg för mig ankeborg!

Jag var på min första kör-övning igår. En helt vanlig arbis kör. 

När jag kom dit kände jag mig lite obekväm medan jag satt och såg alla komma in i tur och ordning. Ena efter den andra har varit med förut och kände varann. Jag satt tyst och iaktog varenda en. Tankarna snurrade i huvudet och en rush av osäkerhet svepade förbi. Kanske jag inte ska vara här. 

Men under uppsjungningen och "mi mi mi" - blev jag så glad att jag bara stod där sjungande med världens största leende på läpparna. Jag kom ihåg varför jag anmälde mig till en basic amatör kör. För jag bara älskar att sjunga! Visst drömmer jag om musikaler och större saker, men just nu är detta precis vad jag behöver. 

Vanliga människor i alla åldrar, som träffas en gång i veckan för att sjunga bra och utmanande låtar bara för att det är roligt. Hon som drar det verkade lite irriterande till först, men efter hon delade ut We Are The Champions så visste jag att detta ska bli skit najs och att hon verkar riktigt okej. Inga mesiga låtar här inga, men ändå ingen press på. Kören ska vara enstämmig - men kommer att ha svårt att inte vaila som queen B eller sjunga stämmor. Dat iz how I do it. 

 

Att sjunga i kör förlänger livet ett par minuter per sång. sades det igår, och visst blir man lyckligare av att sjunga. En sorts terapi för själen. 

Är lite sur att jag inte börjat tidigare för tänk om jag var i ett band eller i en musikal nu, men tammifan nu är jag glad att jag ändå börjat nånstans!

 

YES!

 

Ha en bra helg, det ska jag ha! 

CheerZ!

 

sofia
14.09.2018 kl. 19:53

fem kiva saker denna måndag

dagens soundtrack: jason mraz - let's see what the night can do


 

Tjenare måndag!

Mina måndagar brukar vara sega och suga pikulite, men kan säga att idag har varit en helt bra måndag! Visst, det var extra trögt i morse då det krävdes sju alarm före jag steg upp från sängen. MEN - efter det hade jag flyt på! Tänkte skriva ner fem saker jag gillat med idag som inte kanske händer precis varje dag eller vecka. 

 

1. Jag gick till jobbet på under 17 minuter (brukar dra ut till 18 ibland ;) och jag orkade till gymmet efter arbetsdagen. Det är inte alla måndagar det händer liksom. Brukar smidigt komma på en ursäkt att inte träna på en måndag. Trötthet, mens, glömde vattenflaskan på jobbet osv. Men jag for och jag hade ett bra träningspass tills batteriet i hörlurarna tog slut. Ah well, jag fortsatte och var riktigt svettig! NAJS!

2. Jag hade en personlig liten vinst på jobbet. Små små små "firsts" varje vecka och det blir såna otroligt stolta stunder. Såna vinster som man kanske bara blir stolt över i början av sin karriär. Auktoritetskänslor, respekt, ett barn som somnade utan destu mera problem som inte brukar somna med mig brevid osv. Little victories!

3. Jag har lyckas få tre avokadokärnor till fyra avokadoplantor! Ja, du läste rätt. Jag har magiska gröna fingrar som odlar en "two-in-one". Jag har två skilda kärnor där det växer normalt en planta per kärna, MEN jag har också en kärna där det är TWINS! Kalla mig professor Sprout. 

Vad jag sen ska göra med alla mina plantor är ett mysterium. 

 

 

4. Jag lyckades gå genom centrum UTAN att gå in i någon butik. Det är verkligen en sak värd att nämnas för det lyckas inte alla dagar. Brukar försöka gå runt centrum när jag går hem, inte via nåt café eller h&m, men när gymmet är precis i butikernas centrum blir det svårt att inte gå in via o bara titta med plånboken. Borde byta gym?

5. Det är ju podd-måndag! What's not to be happy about. Fresh out of the oven - Potterless, Skäringer & Mannheimer, Two Less Lonely Girls och The Overwhelmed Brain. Vissa kommer ut bara varannan vecka så gissa om jag är nöjder.Så ni når mig via whatsapp, hinner inte prata i telefon idag. Bye.

 


 

Hoppas ni andra ha haft en lika bra eller t.om. en BÄTTRE måndag! 

 

Cheerz. 

sofia
10.09.2018 kl. 18:51

även den bästa behöver hjälp ibland


Hello sunday!

Hur har era vecka varit? Min har varit lång och fylld med massor av känslor. Ingen överraskning, det är ju jag som skriver. Men ändå mer känslofylld än vanligt, men också bra!

Känslor som glädje, låg självkänsla, hög självkänsla, nöjd, överraskad, "take that world", trött, ledsen, överväldigad, fundersam, tom, stolt, älskad och förtvivlad. Allt inom sju dagar och ofta många på samma dag. Det kan vara en vanlig dag på jobbet med nya utmaningar eller en helg med min pojkvän när vi diskuterar framtiden. Det hör väl livet till, I guess, för jag är väldigt happy.

 

 

Att vara en extra känslig person kan bli jobbigt, speciellt när den största svårigheten blir att försöka indentifiera vad som egentligen ligger bakom en känslofylld reaktion. Det tar tid att luska ut orsaken och ännu mera tid att släppa taget. 

Gissa hurudant emotional hell jag har i ett förhållande? HAHA. 

Igår hade vi middags dejt med gott vin och jätte bra mat. Oooch som vanligt i en relation så diskuterade vi vår gemensamma framtid. Vi är mer än överrens om vart vi är påväg och att vi vill ha varandra.

Ganska långt vill vi samma saker, men vi har många olika drömmar och mål för oss själva. Förstås, som alla olika människor har. Det uppstod många what if's och men vad händer om? i vår diskussion. Mest från mig. Vet inte om det var för att jag var trött eller tipsy men något satte igång min överanalyserande sida.

Jag har en tendens att ta ut eventuella problem i förtid och stressar över saker som may or may not happen. Jag hatar den sidan av mig för den kan göra en perfekt dag ganska så tung. 

Men nu är jag extra glad.. Jag är nöjd att just jag har hittat en sådan som Erik. För han blir inte arg eller rädd för att jag blir så här ibland. Utan han förstår mig och hittar på roliga lösningar på det jag fastnar på. Vi kan prata om allvarliga saker utan att det blir gräl. Han ser inte min svaghet som en svaghet, utan som en styrka för att jag vågar visa mina känslor och prata om dem. Han är cool och lugn (ibland irriterande lugn). Han vet vad han skall säga och säger dem så ärligt. Även om jag frågar samma sak tre gånger för att vara säker. 

Så idag när Erik skulle gå hem valde jag att be honom stanna lite till. Jag hade en liten osäker känsla och behövde få ett avslut på diskussionen så jag kunde gå vidare från den. Oftast är det jag som pratar mest och löser det själv - men det känns bra att göra det tillsammans ändå. Så i slutändan har vi de fortfarande bra. Igår var en lyckad date och allting är bättre än nånsin. 

Men jag önskar ändå ibland att jag inte kände så starkt och oroade mig så mycket om allting, för det bli så jävla tungt. Men idag är jag glad. Glad för att jag inte säger att allt är ok, även om det inte är det. Det kallas för personal growth om inte annat! Även om en sida av mig vill vara en strong independent "i don't need no man to live" woman, så känns det bra att visa att man kanske behöver lite hjälp ändå. 

 

THANK GOD FOR THIS MAN.

AND ALSO FOR HIS WOMAN.

 

 

CHEERZ!

 

 

sofia
09.09.2018 kl. 14:48

MÅNADENS GÄST - Yohan Henriksson!

 

Tjenare Yohan!

Jätte trevligt att du ville ställa upp som min första gäst denna höst! Jag har blivit bekant med dig då vi jobbade ihop på kära ms. Rosella förra sommaren och innan det hade jag sett dig på tv när du kort var med i The Voice of Finland (tycker fortfarande att det var ett stort misstag att släppa de sämre vidare och inte dig, men finnar har ibland musiksmaken från baken). Men du är ju så mycket mer än det - vilket jag vill ta reda på nu. Dags för höstens första gästintervju! Let's do this!

 

 

Hur är läget? Hur har din sommar varit? Senast vi sågs var på Arken Garden på midsommaren, och då spelade ni skön musik på terassen som ni gör på RockOff. Är det en favorit sysselsättning på sommaren?

 

Nej men tjenare Sofia, det är faktiskt riktigt bra med mig! Min sommar har varit strålande, jag har hunnit njuta av det fantastiska sommarvädret och haft en massa roliga spelningar. Folk har varit på extra bra humör denna sommar tycker jag, allting känns mindre omständigt när vädret är på topp, sällan har det varit lika uppenbart som i år. Sist vi sågs var på Arken ja, helt klart hör spelningarna där sommaren till. Det har liksom blivit lite vår grej och jag trivs jättebra som trivselfarbror vid Arken Garden, tror det var åttonde sommaren vi spelade där!

 

Berätta lite om dig själv! Hur gammal är du? Var har du växt upp? Din favoritmat? Bästa tiden på dygnet? Skostorlek?

 

Jag är 26 år gammal, uppväxt på den lilla ön Kumlinge i Ålands östra skärgård tillsammans med mor, far, syster och en drös med djur. Riktig skärgårdsidyll kan man säga. :) Min favoritmat varierar, jag älskar mat och många olika rätter, men en sak som jag är vääääldigt svag för är en riktigt bra lasagne. Bästa tiden på dygnet är småtimmarna, jag har alltid varit som piggast efter klockan 22 på kvällen. Det är då inspirationen och motivationen brukar infinna sig, jag är absolut ingen morgonmänniska. Jag är en sån som har svårt att stiga upp på morgonen men kanske ännu svårare att gå och lägga mig på kvällen. Skostorleken är 42 och en halv!

 

Du har en katt har man sett på Instagram. berätta om honom! Vad heter han? Är han gosig?

 

Ja det har jag. Min egen lilla prins! Han heter Bosse, han föddes den 17 maj 2016 under en golvplanka i en ladugård i Torp, Jomala och han har bott med mig sen två år tillbaka. Han är, för det mesta, väldigt gosig och social, han sover alltid med mig på nätterna, vi ligger som två grisar bredvid varandra. Han har haft ganska lätt att anpassa sig till min dygnsrytm, vilket är väldigt skönt! För det mesta låter han mig sova på morgonen och vaknar när jag vaknar. Han är mycket ute och donar på med sitt om dagarna, han gillar att busa omkring på gården och i skogen bredvid min lägenhet men han kommer alltid hem till kvällen när man ropar på honom. 

 

 

Om du skulle kunna ge tre råd till unga Yohan, vad skulle det vara?

 

 1. Tro på dig själv och våga vara dig själv. Man klarar mycket här i livet bara man vågar ge sig fan på det, man ska aldrig stressa upp sig onödigt mycket inför nya eller svåra utmaningar. Alla är barn i början, så att säga, och dom flesta vettiga människor (arbetsgivare och andra) fattar sånt, även fast dom kanske inte berättar det rakt ut. Våga misslyckas och göra fel, det är så man lär sig. Man kan aldrig göra bättre än sitt bästa.

 2. Våga säga till när saker är bra eller dåliga. Om du tycker att din kompis eller kanske nån helt främmande person har en snygg stil eller vad som helst, säg det då. Alla blir glada av komplimanger och det är ett enkelt sätt att bryta is på, det här är något som jag anammat rätt hårt på senaste tiden och det känns som att en sten har fallit från mina axlar sen jag började strössla komplimanger och uppskattning i vardagen. Sen ska man ju förstås inte gå för långt och fjäska, men helt ärligt vad man tycker liksom. Sprid mera kärlek!

 3. Var självkritisk, vad är du bra på och vad kan du förbättra? 

 

Vad skulle du jobba med om du inte skulle vara artist? Vad är ditt andra drömyrke?

 

Mitt artisteri och mitt frilansande har alltid varit lite upp och ner, men just nu känns musicerandet som självklart! Men om jag inte skulle hålla på med musiken skulle jag nog utbilda mig till lärare eller förskolepedagog. Jag gillar att jobba med människor och kanske framför allt barn. Det jag uppskattar mest med att jobba med barn är att dom alltid har så spännande och roliga sätt att se på saker och ting, man har mycket att lära varandra känns det som. Det är jättekul att känna att man inspirerar och lär ut (åtminstone enligt mig själv) vettiga funderingar och tankesätt till unga. Barn kan va väldigt djupa och öppna, ofta mycket mer än vad vuxna är eller kanske framför allt vågar vara.

 

 

Hur tror du andra skulle beskriva Yohan? Vad har du för stil?

 

Jag hoppas att folk tycker att jag är trevlig, rolig och snäll. Det försöker jag alltid vara åtminstone. :) Min stil är väl ganska spretig, jag är väldigt förtjust i mörka kläder samtidigt som jag älskar färgglada plagg och accessoarer. Ofta ser jag nog ut som ett vandrande bombnedslag med ovårdat hår och skägg, men det trivs jag bra med, jag gillar att se rolig ut! 

 

Du verkar som en jätte positiv och ödmjuk person dygnet runt - hur håller du humöret uppe?

 

Haha, ja ibland kan det vara riktigt tufft att va positiv och trevlig. När jag har en väldigt intensiv period med jobb försöker jag alltid boka upp något roligt som jag får göra direkt efter att det värsta är gjort. Jag försöker också att unna mig tystnad och skärgårdsluft så ofta jag kan. Min familj har en liten eremitstuga ute i skärgården utan el, vatten och annan lyx som jag försöker åka till så fort jag bara kan nästan. Det är mitt paradis på jorden där jag laddar mina batterier efter intensiva perioder, det känns jäkligt lyxigt att ha sin egen privata "power bank" ute i världens vackraste skärgård!

 

Om någon kom fram till dig och frågade  vart det bästa stället på Åland finns, vart skulle du leda dem?

 

Det beror lite på vad man är ute efter, men vill man ha god öl, bra drinkar och en trevlig atmosfär så skulle jag uppmuntra dem att besöka Indigo i Mariehamn. Men överlag tycker jag att folk borde bli bättre på att söka sig bort från stadskärnan och ut på landet eller i skärgården. Det bästa med Åland är det som finns ute på vischan. Det finns inget bättre än ett riktigt bra stughäng eller en bra utflykt med båten och goda vänner! Vi har även fantastiska skogar att vandra i, Åland är en riktig pärla!

 

Stallhagen eller Open Waterbrewery?

 

Stallhagen!! (Är också lite jävig eftersom jag jobbat där)

 

Tyckte du att det var lätt eller svårt att komma som ålänning till finska voice? Hur blev du mottagen som svenskspråkig?

 

Det var väl kanske lite osmidigt ibland. Jag kan nästan ingen finska alls och den mesta av informationen vi fick var på finska. Alla intervjuer och sånt dom gjorde med mig skedde på engelska och jag skulle alltid svara på svenska, så det blev mycket hoppande fram och tillbaka mellan alla språk. Men det gick bra för det mesta, folk var väldigt trevliga överlag! 

 

 

Vad har du för framtidsplaner? Har du nåt kul på gång? Spelningar? Tell me!

 

Jag ska försöka att jobba lite mera med musik som jag faktiskt vill göra själv och skriva mera eget, jag är för tillfället väldigt inrotad i det kommersiella spelandet och jag borde bli bättre på att göra sånt som jag själv vill. Men hela hösten är fullbokad med spelningar och jobb både på land och till sjöss. Överlag är jag en sån person som inte planerar så långt på förhand, man kan nästan säga att jag delar in året i 4 kakor, (januari - mars, april - juni, juli - september och oktober - december) och jag brukar försöka planera nästa kakabit när jag befinner mig i den föregående. Många kanske det låter ovisst och stressigt att inte veta vad man håller på med eller ska göra, men jag trivs väldigt bra med det. Jag tar det som det kommer! Vill man se mig i Finland så kommer jag att spela på Viking Grace nu kommande vecka (6-9 september) och nästa finlandsspelning är i Hangö i februari där man kan se mig på Grönan! :)

 

Vilken låt är din go-to trubadur låt? Och vilken är den mest önskade låten På en spelning?

 

Det är väldigt svårt att säga, eftersom jag själv och publiken ofta vill höra väldigt olika saker. Men jag tror att det lyser igenom om jag får spela musik som jag själv känner väldigt mycket för och verkligen älskar. Då blir det mycket gubbigt som Dire Straits - Romeo and Juliet eller Neil Young - Old man. En annan låt som jag älskar och som vi spelar nästan varje kväll är A horse with no name av America, så jag säger väl den då! Den mest önskade låten är nog Paranoid, surprise surprise... :) Det varierar väldigt mycket beroende på vilken publik man spelar för faktiskt! 

 

Yohan & Emil


Avslutningsvis:

Avslutar med ett tack till dig, för äran att få ställa upp!

Tusen tack själv Yohan för att du tog tid att svara på några frågor, det var en fröjd att läsa dina svar. Du är nog en trevlig typ, behövs fler som du. Hoppas vi ses snart och kan ta en öl eller tre! 

Ni ska alla gå och följa Yohan på instagram @Yohanhenriksson!

 

CHEEERZ!

 

Sofia
03.09.2018 kl. 20:43

 

Hello!

 

 

Namn: Sofia Johansson

Ålder:  Tjugonio jordsnurr

Ort: Åbo

Blogg: Här kan ni läsa om allt och ingenting, men oftast någonting!

Är: Glad, mästare på överanalysering, plantlady, snäll, tankspridd, lite humoristisk, semi musikalisk, lång, full av kärlek och ost

 

 INSTAGRAM

FIAUSTER

 

Kontakta mig:

Johanssonsofia0@gmail.com

 


 

 

 

 

Senaste kommentarer