skärp er, please


"Universitet är universitet och yrkeshögskola är yrkeshögskola och aldrig mötas de två." 

Läste en screenshot igår där någon hade uttryckt sig ganska starkt om att Novia nu bor i Hanken huset på Henriksgatan i Åbo. Hur ÅA-studeranden inte är intresserade av att ha oss Novia studerande på deras marker, typ. 

1. WTF

2. Skärp er

Man skulle kunna tro att i år 2017 skulle den uråldrade åsikten om att man är en working class hero jämsides akademikerna när man går på yrkeshögskola. Men tydligen inte!

Jag har alltid fått det intrycket att vi som studerar på yrkeshögskola är snäppet under de som studerar på universitet. Vilket är helt (not) fine, för smaken är som baken. Alla har vi våra åsikter. Men, det handlar om hur man uttrycker sin åsikt.  

För att vi nu har tvångs-flyttat ut från vår byggnad på Nunnegatan och tagit kära Hankens hus är inte vårt fel. Jag vill inte vara där. Vet många andra som inte vill heller. Det är inte en praktisk byggnad för våra studier. Inte tycker jag det är trevligt att köa i evigheter till Gado eller Arken. Vi är tvungna att arbeta i mindre utrymmen, för mig är det längre väg till skolan, inget eget bibliotek, för få datorer osv. 

Dessutom nu, en mysig känsla av att vi inte hör hemma där? 

Schysst. Väldigt schysst. Kaveri liksom. 

Jag är väl medveten om att inte alla ÅAs studeranden känner så här, men ni som gör - skärp er. Lägg er energi på era studier och studieliv istället. Även om MK-klubben har tvingats flytta. (still, not our fault - vi hamna också flytta!) Så kan man väl göra det bästa av situationen. 

More is more och ju mer vi är tillsammans, destu gladare vi blir! Så kanske vi kan gräva ner stridyxan och bara acceptera vad som är. 

 

För att citera NN - KÄRLEK ÖVER FAKULTETSGRÄNSERNA, right?! 


 

 

sofia
Publicerad 08.09.2017 kl. 15:15

stuff som får mig att kallsvettas


Jag är som sagt en överanalyserare, vilket ofta leder till att jag på förhand stressar upp mig över saker som inte än har hänt. Hand i hand med att överanalysera så finns det en massa andra saker som gör mig nervös och kallsvettig. Små saker i vardagen som en annan kanske inte ägnar ens en liten tanke på. 

Förutom att jag blir sömnlös och spyfärdig inför intervjuer i alla former (dejter räknas) så finns det en hel del andra småsaker jag bli nervös över. För att nämna några!

 

  • Att svara på okända samtal

Okända samtal är oftast telefonförsäljare. Är det viktigt ringer de väl på nytt tänker jag. Man är ju mera tillgänglig via mail eller sms nuförtiden eller hur? Jag känner många liksinnade personer som jag aldrig pratar i telefon med. Varför samtal när det finns whatsapp? 

När det gäller bekanta personer så har jag nog inget emot att prata i telefon. Just sayin'. 

  • Att ringa ett samtal till okända personer

Skickar hellre mail eller viesti. Väljer alltid ställen med onlinebokning - mera sånt til folket! 

Gäller det arbete och sånt så såklart måste jag ringa. Men då går jag in i ett privat rum där ingen annan hör mig. 

  • Att knacka på en låst dörr

Tänk om jag stör? Alla ser på en när man sedan går in? Hemska saker.

  • Att svara fel på en fråga

Den pinsamma känslan då man är bombsäker på sitt svar och så visar det sig vara totalt fel. Det är inte hela världen, men lite nolo.

  • Att få ett nej/ att säga nej

Ingen gillar att höra nej. Gäller båda vägarna. Men det finns ingen bättre känsla att få ut det till slut och att få höra det. Det är spänningen innan som är värst.

  • Att inte veta vad som händer

Samtidigt som jag tycker om att go with the flow så är jag innerst inne en kontrollfreak som gärna vill veta allt som händer. Jag behöver svar på tal. Jo eller nej. Var och när. Ska vi åka på en resa? Då bokar vi direkt, för annars blir det aldrig av. Såna grejer.

  • Att inte vara omtyckt

Det har jag växt ganska bra ifrån, men det ligger nog lite kvar i mig. En gång people pleaser, alltid people pleaser! Men med åldern har jag lärt mig att alla kan inte gilla alla. Sorgligt men sant! 

  • Läkarbesök

Skulle klassa mig själv som en semi-hypokondriker. Tror alla små krämpor är något mycket värre och tror oftast ett läkarbesök är en dödsdom. Vilket aldrig är fallet. Än så länge. Tandläkare är ännu värre för bedövningen gör så helsikes ont och brukar oftast inte ha effekt före efter 3-4 sprutor. Säger jag. Better safe than sorry y'all! Gynekologbesök är bara obekvämt. 

  • Att upprepa sig när man beställer någonting (oftast på finska)

Imagine this: Man har satt ner sig, läst menyn, hittat det man vill ha, dubbelkollat vad allt heter, samlat mod, serivtören kommer - man rabblar upp vad man vill ha med en skakig röst - slappnar av för att man klarade det - OCH SERVITÖREN TÄCKS FRÅGA..VA SA DU? 

Då lyfter man upp menyn och pekar. Visst? 

 


 

Am I totally craycray?

 

 

 

 

 

 

sofia
Publicerad 05.09.2017 kl. 12:03

it doesn't matter at all

 


"Alla har vi våra kriterier när det gäller utseende i konsten att leta efter en partner. Blond, brunett, skägg, kroppsbyggnad osv. Men när man träffar någon som det bara klickar med - så glöms alla krav bort. Så är det bara. Personlighet väger över det andra." - Filosofia 2016

Snart ett år senare är det riktigt roligt att läsa det om det här. Mitt tredje inlägg på bloggen handlade om längdskillnader och hurudana kriterier man har när man letar efter en partner. (klick!). Eftersom jag är lång så har jag alltid haft det lilla kravet på att han bör vara längre än mig. 

Alla har sin lilla lista. Krav på hur sin potentiella partner skall vara och inte vara. Ju längre det går, ju längre blir listan. Man lär sig av sina erfarenheter och det lägger till en hel del. 

Min lista har inte varit så lång, utan mera att - inte vara ett asshole. Inte vara en snåljåp. Inte vara osocial. Inte vara dryg. Ha bra humor. Helst inte kortare än mig. Helt okej liksom? Men när det kommer till kritan så har ens lista ingen skillnad när man träffar någon riktigt speciell. Ja, förutom om han nu råkar vara ett osocialt asshole med noll sense of humour, men då är han inte speciell. 

"Men - faktum är att visst reagerar man mer på ett par där kvinnan är längre än killen? För det är ju mer sött och gulligt när kvinnan är betydligt kortare. Det gäller väl bara att skaka bort känslan hur andra ser på en och bara go with the flow! Enkelt va?" - Filosofia 2016

Nu är det ju så att en kan verkligen inte fundera så mycket på vad andra tycker. För ingen annan bryr sig än en själv. Det ligger mellan ens egna öron. #fact

För plötsligt händer det! Här står jag nu, upp över öronen kär i en karl som råkar vara liite kortare än mig. Det visade sig att det har absolut ingen betydelse. How about that? 

Visst var det ett hinder för oss båda i början och ett stort no-no. Men ju längre det gick så verkade det inte vara så stor skillnad mer. Ganska fint. Eller ja, några cm skillnad men det glömdes liksom lite bort. Helt jävla fantastiskt - och lite roligt.  

Man kan inte låta något så ytligt ta över om resten är så bra. Dagens lärdom från mig. Go with the flow. 


Idag är det söndag, och dagen före skolan börjar igen. Jag känner mig spänd, illamående och ångestfylld inför de sista halvåret i skolan. Det positiva är ju alla härliga klasskompisar jag får umgås med igen! 

Ha en bra söndag allihopa - nu ska jag försöka ta tag i min vardag. SUCK!

 

*om ni har några frågor eller några idéer om vad jag kunde blogga om i framtiden så ge gärna tips på vad ni vill ha min åsikt om eller vad ni vill läsa eller om jag ska bara freestylea som vanligt. cheerz! 

 

 

 

 

sofia
Publicerad 03.09.2017 kl. 15:44

twentyfirst century meltdown


Kändes som om en del av mig var borta. Kontakten med omvärlden försvann. Mitt liv stod stilla i 7,5 h. Tjugohundratalets lyxproblem. Allt man har finns där. Sedan är det bara otillgängligt. 

Min telefon totalförstördes igår. Den föll face forward i asfalten och jag försvann in i en mild depression. Sorgligt? Absolut! Men fakta!

Som känt är min telefon fastväxt i min hand. Tanken att inte kunna svara i telefon eller kolla sociala medier. Horribelt. Men mest tänkte jag hur oroliga folk blir när jag inte kan svara direkt då jag alltid är tillgänglig. De tror säkert någonting har hänt. 

Jag var på jobb och hade hela arbetsdagen kvar innan jag kunde åtgärda mitt problem. Alla satt med sina telefoner på kaffepausen och det enda jag kunde göra var att stirra på min spruckna skärm och se på det inkommande samtalet jag inte kan svara på, meddelanden jag inte kunde öppna och instagram notifications jag inte kunde kolla.

Direkt efter jobbet åkte jag till närmaste Telia butik och skaffade en ny, för den var o-återupplivbar. Kom hem. La ut på Facebook att jag lever.

Visade sig att ingen hade saknat mig eller ens märkt min absence. Hur kunde ingen märka att jag inte varit aktiv på 7,5h - blev lite förolämpad. Sedan insåg jag att folk kanske har shit to do och inte ser sin manick som en kroppsdel.


Det som jag mest tänkte på var att nuförtiden har man allt där. Telefonnumror, kalender, livsviktiga appar och bilder. Förut hade man alla numror memorerade och kunde ringa med vilken telefon som helst. Skulle jag har behövat, skulle jag inte kunnat ringa mamma från en annans telefon. För jag kan inte numret utantill. 

Förut hade man skilda manicker till allt. Tappade man telefonen hade man iaf bilderna kvar på digikameran. Musiken fanns kvar på mp3an och telefonnumrorna i huvudet. Ingen panik. 

Nu gråter man blod och går in i en mild tvåtusentals depression. 

Kanske bara jag...

Men allt är åter ingen i sin ordning, är uppkopplad igen och jag har överlevt! 

Ha en fin fredag och ta hand om er och era manicker.

KRAM!

 

 

sofia
Publicerad 01.09.2017 kl. 16:15

hösten is coming!

 

Kanske den redan är här. Vem vet! Men lite kan man känna av det då det är kyligt på morgonen och skithett på eftermiddagen. Pre-höst väder. Med det sagt så tänkte jag, med tips från junior och coolaste Ellen (click!) att fylla i en höst-lista! Lite blandat från olika listor jag hittat. Listigt? I think so!


Beskriv den kommande hösten med tre ord:

Efterlängtad, intensiv och gemytligt smörig vill jag påstå

Vad är höst för dig?

Hösten är nytt. Jag ser inte årskiftet som en nystart på samma vis. September är månaden då allt börjar på nytt. Barney Stinsons regel är ju "new is always better"

Skolor, tv-serier, jobb, Idol, min träning.. - allt kör igång efter sommaren. För att inte tala om att folk kommer tillbaka till sina studieorter! Mera vänner till Åbo, PLZ! 

För att inte tala om färger. Snart blir alla träd så vackra och instagramvänliga. 
 

Jag älskar hösten.


Hur höstmyser du?

Nå denna höst vill jag mysa framför min tv. Kan äntligen stanna inne med gott samvete. Vädret suger OCH  jag fick en chromecast till födelsedagen av honom! Byeee social life! Helloooo netflix utan att behöva röra mig från soffan och trycka på datorn! Vilken behändig manick! #mindblown

Lite ljus, lite té eller vin, lite snacks, spelkväll och där har vi en perfekt myskväll! 

Hur ser din höstoutfit ut?

Nån jacka jag inte har köpt än, farkkun, t-shirt, halsduk och sneakers. Perus outfit.

Bästa musiken för regniga dagar?

Just nu spelas det Global top 50 och Mikael Gabriel i mina öron. Kan även rekommendera podcasten Guys We F#%&ed som också finns på Spotify. Roisig, vulgär och jävligt rolig! 

Vilka serier rekommenderar du att kolla i höst?

Atypical, Stand Up, Girls, olika dokumentärer på Netflix, Game of Thrones (always, till er som inte än ha kollat. DO IT)

Tar gärna emot tips på nya sevärda serier!

Vad är den höstigaste maträtten?

Linsgryta. Varmt och billigt! Samma gäller soppor. Purésoppa med grönsaker och lite grynost på. Yaaz. 

Vad gör du helst under höst helgerna?

Sover gärna länge, äter en lång frukost och sedan kanske på stan. På kvällen kanske ut och äta eller på en kall (fem) öl. Beror på! Ibland hänger jag gärna hemma en hel helg, ibland är jag överallt! Realistiskt sett så stressar jag väl mest över skolarbeten hela hösten, jobbar och har inget socialt liv. 

Har du någon inplanerad resa i höst?

Jajjamen! Om två veckor ska vi ut till skärgården med flickona och om dryga tre veckor åker jag med tjocka släkten till Menorca en vecka för att fira min mosters födelsedag. Ska bli gött! Ska dela rum med kära mommo. Vi ska njuta och dricka vin på balkongen (hennes idé). Även om den veckan kommer ganska mitt i skolstressen, så ska de bli bueno. 
Sku gärna åka på någon long weekend i november/december till typ..Danmark, Belgien, Prag eller varför inte Viking Line kryde (nej). Where ever! 

 

bild från hösten 2015. Undrar var den halsduken är? Troligen på Rento. RIP. 

sofia
Publicerad 30.08.2017 kl. 17:19

28 is the new 22

 

Idag är ingen vanlig dag, för det är min födelsedag! Ja, eller för er kanske det är en vanlig fredag, men för mig är det dagen jag inleder mitt tjugoåttonde år på denna jord. Min födelsedag är min favorit dag på hela året! Lite småbarnsligt kanske. Men det är spännande att vakna upp och veta att idag är min. My f*cking day - I rule.

Det har nog varit ett bra år på många vis. Jag har lärt känna nya människor, umgås med gamla kära människor, åter igen lärt känna mig själv bättre, upplevt nya saker och så startade jag min kära blogg! 

Det har också haft sina asshole moments som ett inflammerat knä, tröga människor och sömnbrist. Men vad skulle livet vara utan lite ups and downs. Har nu lärt mig att hantera dem bättre. 

Jag har inget problem med att bli tjugoåtta. Det känns som att jag bara blir mer mig själv med åren. Helt enligt reglerna. Under tjugofem var jag bara omogen, väldigt förvirrad och ganska osäker. Nu är jag bara omogen och semi-osäker! 

Livet tar ju inte slut efter skolan och verkligen inte efter 22, 25, 28 eller ens 30. Det börjar ju bara bli något! Det håller på hela tiden, men det tar inte slut efter en viss ålder. Det tar slut när man, ja, dör. Hard core facts!

Känner mig inte äldre, men ser lite äldre ut. Inte gammal, men äldre. Det är ju 10 år sen jag blev myndig. Skulle vara underligt om man såg lika barnslig ut. Tänk att jag kan säga "för 10 år sedan" och faktist låta gammal. Tänk om man visste då vad man vet nu? Var man trodde man ville vara och var man är nu? Helt sjukt. Men jag är nöjd med mitt liv. Riktigt nöjd. 


Ska inte fira något destu mera, för 28 är inget mer märvärdigt än att jag har sluppit  "the 27-club" med alla legender. Ikväll blir det lite chill (sägs det*) och i morgon skall jag fira forneldarnas natt med min family ute i skären. Det blir nog helt jävla perfekt så. 

*hoppas ju alltid på en överraskningsfest, stora ballonger, skumpa och Shawn Mendes, men får väl vänta tills nästa år

 

So happy fricking birthday to me, let's hope 28 is awesome!

 

 

 

 

 

 

sofia
Publicerad 25.08.2017 kl. 13:10

rutinerad och utvilad


Hejsan hoppsan!

I am back in business! Har haft mina 10 dagar ledigt efter sommarjobbet och är nu i mitt element. Fem dagar jobb, två ledigt. Kommer hem med snor på axeln, näsdukar i fickan och sand i skorna. Alla som arbetar med barn knows! 

Anyway, efter en trött måndag har jag äntligen återuppstått från sömnlöscity och är energisk igen! Bra för mig. Bättre för andra.

Här om dagen tryckte jag in min bankkod iställe för dörrkoden. Förra veckan hittade jag mina nätbankskoder i kylskåpet. Det bevisar hur otroligt orutinerad och trött jag har varit på senaste. Varje gång jag träffat kompisar eller familj har jag varit semi-närvarande. Vet inte vad de kan ha berott på.

Brist på näring?

Brist på frisk luft?

Brist på rutiner?

Brist på motion?

All of the above?

Ja, vad de kan ha varit så verkar det har gått över nu iallafall. Kanske jag bara inte är en person som kan vara länge ledig. Lite tråkigt för mig, bra för min framtida arbetsgivare!

Anyway, hade inte så mycket klokt att komma med idag. Hoppas ni haft en bra start på er vecka. Det har jag

So frickin' happy. 

 

 

 

 

sofia
Publicerad 23.08.2017 kl. 10:07

heavy


Jag blir så ledsen. Gång på gång händer det något. Människors liv som blir tagna. Personer som råkar vara på fel ställe vid fel tillfälle. Bara sådär. Offer. För att - hat

Det spekuleras och diskuteras om händelsen i Åbo. Det sägs vara överhypeat och förstorat. Överdrivet. Men varför? Även om det kanske inte var lika stort som i Nice, Paris eller London, så togs det liv. Oskyldiga liv. Även om det var mer offer i Stockholm, Barcelona och Bryssel, så togs det liv. Överallt händer det i världen, varje dag. Men det har inte hänt så här nära. Det känns mera för att det hände här. Det som inte skulle hända. I Åbo. I Finland.

Åbo är här. Åbo är tryggt. Åbo är hemma. Mitt Åbo.

Men det hände. På torget.  Två människor dog. Flera skadades. Terror eller ej. Oavsett om det var med en lastbil eller ett annat vapen. Det har ingen skillnad. Det är fortfarande lika hemskt. 

Det vi måste göra nu är att komma samman som människor. Inte låta det ta över. Mata inte in mer hat. Låt inte en nationalitet dömas av en människas handling. Inte fokusera på detaljer. Vi är människor. Allihopa. Kom ihåg det. 

Alla bilder jag sett på personer som samlas med ljus och blommor för att visa sin sorg och sitt stöd. Det är kärlek. 


Välj alltid kärlek. Vi bara måste.

 

Sofia
Publicerad 19.08.2017 kl. 17:11

 

bio

 

 

Namn: Sofia "fiauster" Johansson

Ålder:  Tjugoåtta jordsnurr

Ort: Åbo/Turkuland

Blogg: Här kan ni läsa om allt och ingenting, men oftast någonting! 

Gör: Studerar till socionom och lever lifvet

Är: Glad, mästare på överanalysering, snäll, tankspridd, lite humoristisk, semi musikalisk, lång, full av kärlek och ost

 


BLOGGTIPS

 

Silje Werner

Blejk, Fejt & Fab

Janets Hälsopepp

Rachel Brathen

Andas

Anne Hietanen

Grön i Åbo


 

 

För fanmail eller övrig kontakt:

johanssonsofia0@gmail.com