örongodis


Sidu hejsan på dig..san!

Jag är en podcast-virgin. Jag hade aldrig lyssnat på en podd innan typ, jag var med i en. Men se på fan, nu har jag upptäckt att det är ganska gemytligt att lyssna på folk som pratar om allt och inget. Dock finns det bara tre jag lyssnar på aktivt och de tre listar jag nedan & rekommenderar varmt!

 

  • From The Heart – Conversations with Yoga Girl 

Ingen överraskning där. Rachel Brathen har såklart också en podcast som är fantastisk. Förutom de avsnitt då hon snackar babies och födslar (berör inte mig det minsta liksom), så pratar hon öppet om hennes liv, hur man kan överkomma rädslor, beroenden, om hennes barndom, om kärlek och sedan har hon en massa gäst-poddare som t.ex. hennes mamma, hennes man Dennis, olika yoga lärare och senast var det Blondinbella. De berättar öppet deras egna historier.

Rekommenderar den till en lugn powerwalk i skogen eller en dag i hängmattan.     

 

    

  • Dynamiska Duon

Den dynamiska duon består av Janet & Silje. En relativt ny podd som startades i början av året vill jag påstå. Viktigt att veta är att de båda är finlandssvenskar, bor i Ekenäs och MINA barndomsvänner! Janet & Silje snackar om allt mellan himmel och jord, samt sådant man inte egentigen skall prata om. Om ni lyssnar från början så är jag med i avsnitt nummer tre. Ni kan även följa deras egna bloggar som jag har länkat här på bloggen min.

Rekommenderar denna podd till diskning, powerwalks, strandhäng och ja, allt annat ni gör.

                  

 

  • Skäringer & Mannheimer

Alltså Mia Skäringer och Anna Mannheimer är så jävla roliga. Denna podd handlar mest om deras liv, de delar med sig om vardagliga saker och berättar historier från livet helt enkelt. De har så otroligt bra humor på ett naturligt sätt. Skrattar så jag kisar på mig lite ibland. True story.

Rekomenderas till flygplan, solstol, frukost och såklart en powerwalk.

                  

 

Det var de tre poddar jag lyssnar på ibland. Ge dem en lyssning och tacka mig sedan! Dom finns väl där poddar finns. 

Ha en bra söndag allihopa och skicka lite positiva tankar till mig här på båten innan jag totalt tappar hoppet.

Ajöss till sjöss!

sofia
Publicerad 09.07.2017 kl. 17:29

thank you notes vol. 6


It is july - and with that comes my monthly thank you notes. I like to show my appreciation and give my thanks to the little things in life and makes my days a bit better. Gratitude IS the best attitude! I have made the decision to keep them in english, because it makes more sense. Enjoy!


Thank you..Youtube. For turning one videoclip to fifty more and suddenly five hours just passed by like magic. Time well spent!

Thank you..finnish summer. It sure was a great day!

Thank you..person who decided it was a great idea to re-do the asphalt on the bridge in the middle of the day. I sure have never seen that kind of a road block in Ekenäs on a monday afternoon! I'm sure people didn't have better stuff to do than sit in a queue, maybe they needed the time to think.

Thank you..social media, for making me a part of all the weddings and other parties I wasn't invited to. There but not really there!

Thank you..people who always like everything I post on instagram. Even though it's a shitty picture, I really appreciate you and I am forever grateful. #alterlove

Thank you..memes. There's a meme for every situation in life and it's always relateable. What was life before memes? I can't even imagine. 

Thank you..childhood friends. For being the best singers, having the best sense of humour and are the best people. I am feeling the two day hangover but I also feel happy. THANKS!

 

 

Click HERE to watch the original thank you notes with Jimmy Fallon. 

sofia
Publicerad 04.07.2017 kl. 11:10

to adult or not to adult - that is the question


Jag är tjugosju år, snart tjugoåtta. De flesta i min ålder har sitt "shit together" i form av stadigt jobb, familj och hus. När jag är i Åbo så känns mitt liv jätte bra. Jag är i slutskede av mina studier, bor i en fin lägenhet, min cv har två sidor med arbetserfarenhet, fina människor omkring mig och ja, jag trivs i mitt liv just nu. Känner ingen stress över någonting liksom - och ingen ifrågasätter hur jag lever mitt liv, iaf int högt.

Jag har spenderat några dagar i min hemstad nu. Alltid lika trevligt att komma hem. Man behöver inte gå länge på stan tills man träffar vänner & bekanta. Utbyter några artiga ord och berättar om hur man har det. 90 % av de träffarna är påriktigt hur kul som helst. Att få veta om folks liv utanför sociala medier och faktist "catcha up". 

Däremot kan 10% av dessa konversationer göra att jag får känslan av att jag lever mitt liv fel. Jag är en bakvänd vuxen. Bara för att jag har provat mig fram, är ogift, barnfri, har utbilda mig lite sent och rest lite omkring. 

Men vet ni NU, nu när jag snart är färdig socionom, trivs med var jag är, vem jag är och skall skaffa mig ett "riktigt" jobb här i lilla Finland, så då börjar jag tydligen komma ifatt alla andra "sidu, du växte också upp". 

Så om jag hade valt att flytta lite utomlands igen och kanske inleda en ny karriär - skulle jag stanna upp i utvecklingen igen? Varför verkar det finnas ett rätt sätt att vara vuxen på? Vem har skrivit dessa regler? 

Är det samma person som har skrivit boken om hur man sluta festa vid trettio, att kvinnor skall ha kort hår efter femtio, att man inte kan vara singel och lycklig, hundar inte är "barn" och att biologiska klockan tickar slut efter 25..?

Varför måste man växa upp så tidigt? Man har hela livet på sig och man utvecklas hela tiden. Livet tar inte slut vid trettio tro det eller ej!

Var och en har ju sitt eget sätt att leva och jag tycker inte att det finns rätt eller fel. Så länge man mår bra så är det skit samma! 

 

YOU DO YOU - and I salute you. 

sofia
Publicerad 02.07.2017 kl. 12:30

what is up with the spinners?


Nu har jag stigit i land efter åtta dagar på sjön. Helt klart i rätt tid eftersom det blivit värsta stormen nu! Kändes som jag nästan sku ha blåst bort i Helsingfors idag. Bara nästa, för står nog ganska stadigt på marken liksom. 

Inga destu mer sliskiga kommentarer har jag fått under veckan, men vissa saker har jag blivit och fundera på. 

 Vad händer med alla fotografier som ingen köper?

Det står ju alltid en typ som knäpper bilder vid landgången. För en stor summa får man köpa sitt minne. Men, vad händer med de som ingen vill ha? Tar fotografen hem de resterande och kanske använder dem som tapeter? Slängs dem? 

Varför försvinner allt folks vett och etikett på kryssningar?

Det är som om all artighet, respekt, hämningar och ja, folkvett bara försvinner. Man kan säga vad som helst till vem som helst, vara otrevlig mot hårtarbetande personal, kasta ut opassande kommentarer, dricka öl till frukost (no judgement, been there!). Vad händer med människorna? Finns det inga regler till sjöss? Det är en helt annan art ombord kan jag säga. Väldigt intressant! Slår ju själv klackarna i taket när jag är på kryssning.

Vart har alla bråttom?

Tycker alla alltid har bråttom överallt. Allt ska gå FORT till och helst ska allt ske genast. Vart har folk brått på en båt? Det är ju inte som om man slipper någon annanstans. Så lika bra kan man ju köa i lugn och ro. Det som är intressant är att ingen verkar sen igen ha brådis med att gå av båten när man väl är i hamn. Då ska alla gå snigeltakt ut. 

Fylla

Det är en helt annan nivå på fylla. Folk hinkar i sig mängder med alkohol på en kort tid. Det är en talang som ingen annan. Alltså är det gungningarna? Billiga drinkar? Vem vet. 

Fidget Spinners.

Har inte mycket med båten att göra, men ALLA barn, alltså ALLA barn har en fidget spinner. Jag har frågat många barn om varför det är så kul att ha en. Alla säger att det är kul att snurra på den...okej. That's it? 

Min brorson sa att det är "bra mot stress". Tycker det ser mer stressigt ut än stressreducerande. På Åland ska dom till och med ha en Spinner-tävling? Söta öde. What a time to be alive!


Det var lite grejer jag blivit och fundera på. Kanske frågor som blir obesvarade. Lifvets kryssnings-mysterie! 

Ha en bra helg allihopa, blås inte bort!

sofia
Publicerad 30.06.2017 kl. 16:16

veckans jätte hejsan


Skepp o’hoy!

Tänkte försöka bryta min bloggtorka med veckans jätte hejsan och veckans lite mindre jätte hejsan. Here we go!

Fem jätte hejsan:

  • Midsommarfirandet. Vad kunde varit bättre än att sitta ute på en båt, på Åland, äta god mat, dricka gott och bra feelis? Inte så pjåkigt att vara på jobb.
  • Mitt jobb. Alltså vi jobbar lite som en allt i allo och får höra det mesta. Men att jobba med barn är det bästa jag vet. Även om det är intensivt och att mina kindmuskler värker av att le hela tiden. Tror jag kommer att se arg ut hela ledigheten, juuust because I can.
  • Kaffestunderna. Även om kaffet här inte är det bästa, så vet jag inte vad jag skulle göra utan denna svarta mirakeldryck i mitt liv!
  • SKAM. Sista avsnittet är sett och det är lite sad. Men jag tycker det är jätte hejsan att SKAM har förgyllt våra liv, ikke sant?
  • Det femte och sista jätte hejsan är ju att jag slipper hem i morgon kväll och spenderar mina ledighet i RASERBORG!

 

Fem mindre hejsan:

  • FLUNSSA. Jag, dum som jag är, glömde min ingefärashot-flaska hemma i Åbo och har nu gått och blivit redigt förkyld. Paranoid som jag är så är det just för bristen av ingefära och inte för att båten har varit skitkall och jag går från varmt till kallt hela tiden. NEEJDÅ.
  • Min hy. Min stackars hy! Den bara lider av syrebrist och D-vitaminbrist. Det är ju lite semi-hälsosamt att vara instängd i åtta dagar och kanske inta max 2 timmar av frisk luft in total. #sorry
  • Tror jag har ätit min vikt i dumle och ost smörgåsar här vilket också är jätte hejsan, men det ökar ju bara mitt sockerberoende. #sad
  • Blev kallad troll av ett barn. Ett ärligt misstag då jag hade en peruk på, men skulle faktist föreställa en prinsessa. Tog lite på mitt ego.
  • Att jag ska på jobb igen nästa vecka då det är Ruisrock. Lite surt. Ungefär en tvåa på PH-värde skalan anser Östersjöforskare Fia.

 

sofia
Publicerad 28.06.2017 kl. 18:33

snustorrt

Bloggtorka 1.0..eller inte torka, mer som om hjärnan är på kreativ semester. Har försökt skriva ner en massa men är i samma stadie som när Carrie skrev om "män är som strumpor" i SATC. 

Det har att göra med allt som händer omkring en. Tragedi och sorg överallt i världen och speciellt hemma i lilla Ekenäs som gör att det jag brukar skriva om, att kännas lite irrelevant. Onödigt. Skräp.

Samtidigt som jag bara vill bara skriva om en massa roliga grejer som händer i livet, överanalyseringar och om mina löjliga funderingar. Så känns det bara opassande. 

What to do? 

 

xoxo fia
Publicerad 24.06.2017 kl. 14:45

there and back again


När jag startade denna blogg i oktober förra hösten, så var mitt andra inlägg om hur jag överanalyserar det mesta. I ett skede för par månader sen trodde jag att jag hade mistat den talangen. Men frukta icke! 

Jag har funnit den igen. Kändes faktist lite tråkigt utan den ibland. Allt flöt på som en dans och kändes så lätt och friskt. Nu sticker det som myror i kroppen när hjärnan går på övervarv. 

Vet ni vad som har dykt upp igen? 

F E E L I N G S.

Den gemensamma nämnaren för all överanalysering i mitt liv. Det behöver inte vara romantiska känslor. Det kan vara stress, sorg & ångest. Men känslor överlag leder ofta till övertänkande. Int för att jag går känslolös annars, men ganska så care-free.

För några veckor sedan fick jag ett långt "brev" av en gammal bekant. Den texten var full av ånger och förlåt. Men även samma radiramsor som för ett år sedan. Vilket ledde till att en massa känslor som jag har accepterat och behandlat - dök upp till ytan igen. Men inte på samma sätt. Mera som "jag är så fed up". Det var skönt att känna så. 

Anyway, efter det brevet var det som min överanalyserings knapp slog på och har inte slagits av sen dess. What is up med det? 

Det kan ha att göra med lite nya relationer i mitt liv, nytt arbete och sommarlov. Tror jag lider av fear of the unknown och måste vet alla detaljer direkt, även om jag inte egentligen vet själv. Jag är inte en "where is this going" typ av människa. Vet inte själv vart jag är påväg. Vill inte veta. Det jag vet är att det känns allt för bekant, och inte på ett behagligt sätt. 

Dock står jag ännu bakom min filosofi(a), det ska vara enkelt. Man vet. Man behöver inte fundera och analysera hela tiden. Eller kommer det alltid att vara lite anaysering bakom alla förhållanden man har? Romantiska eller inte?

Är jag sönder? Det jag vet är att jag definitivt inte är ensam. Tror de flesta i min ålder har ett spöke från det förflutna bakom örat hela tiden som sätter käppar i hjulet. Vad kan vi göra? Ringa...ghostbusters? 

Tacksam är jag för min skara av med-överanalyserare. Alla i samma båt, som ibland läcker in vatten - men vi håller den ändå flytande på ett vis. (metafor on FLEEK..eller fleet?!)


Tror det är dags för en liten - känna efter, andas ut, dricka en kopp kaffe och bara lita på livet. 

Så till alla som är in between a rock and a hard place:

Trust that life will take you where you need to be. 

Trust that life will take you where you need to be.

Trust that life will take you where you need to be.

 

 

 

sofia
Publicerad 19.06.2017 kl. 23:22

dritsekk

 

Det här att arbeta bland folk har sina för- och nackdelar. Oavsett vilken arbetsplats man har, om man arbetar med folk, så lär man se och höra ett och annat.

Min titel på sommarjobbet är "lekledare" för barnen, men fungerar där emellan även som guide, informationsbank, klagomur och ja, ett objekt. Men ju mer man hör, ju mer skinn växer det på näsan och det resulterar i ett "in genom ena örat, ut genom andra" state of mind . 

Tanter som klagar för att vi inte bjuder barnens godis till vuxna (för man blir barn pånytt efter 75 år) och stoppar en näve dumle i handvänskan, gubbar som viskar "raring" i örat och män som berättar högt till Ville Viking, framför barnen, om sin uppstoppade björn han sköt i Alaska, som är lika stor som Ville Viking. 

Det finns giriga tanter och gubbsjuka män överallt, men tror det syns extra när de är samlade på en och samma plats. 

Det finns inte mycket som chockar mig, men ibland får man en sliskig kommentar som gräver sig in under hyn. En man i 60 års åldern kläckte ur sig detta efter att jag snällt berättade vad jag jobbade med på båten. Sedan satt han tummen i munnen och sa:

"...jag är ett barn, får jag suga på ditt bröst?"

Vad säger man? Vem säger så? Vad hade han varit med om i sitt liv som resulterat i denna level av sliskighet? Jag stirrade på honom, fick ut ett elakt "HAH" och vände mig om och gick. Kunde inte göra något annat än skratta. För det är ju patetiskt.

Jag är urdålig på att komma på vettiga utskällningar som inte låter som om jag skulle vara 3 år och precis lärt mig hela meningar. Sedan kände jag att det inte var någon vits då han var full och helt klart inte frisk. MEN - seriöst?

Vad gör man? Det är absolut inte acceptabelt att behöva ta såna här kommentarer, men tar jag varje kommentar seriöst, kommer jag att koka sönder. Det är ju bara prat. Det är aldrig en bra idé att konfrontera en full person. Så jag väljer att stirra fult, vända mig om och bara gå iväg. 

 

Smile and wave, smile and wave. 

 

 

sofia
Publicerad 17.06.2017 kl. 15:54

 

hej hopp!

 

Namn: Sofia "fiauster" Johansson

Ålder:  Tjugoåtta jordsnurr

Ort: Åbo/Turkuland

Blogg: Här kan ni läsa om allt och ingenting, men oftast någonting! 

Gör: Studerar till socionom och lever lifvet

Är: Glad, mästare på överanalysering, snäll, tankspridd, lite humoristisk, semi musikalisk, lång, full av kärlek och ost

 

Follow me!

Instagram: Fiauster

Snapchat: Fiauster

 


 

 

 

 


 
bloggar jag gärna läser

 

Silje Werner

Blejk, Fejt & Fab

Janets Hälsopepp

Rachel Brathen

Hemulen

Andas

Anne Hietanen

Grön i Åbo


 

 

För fanmail eller övrig kontakt:

johanssonsofia0@gmail.com