den finlandssvenska drömmen

 

Jag har en dröm. En dröm om att spendera varje sommar vid sjön. Att ha ett ställe att åka till på semester. Ett ställe som skriker sommar och skärgård. En liten röd stuga med stor brygga som doftar fisk och fågelskit på ett kiva vis. 

Då man handlar all mat från ett sommartorg och äter en lösglass.  Man tvättar nypotatisen i havsvattnet, lägger ut nät, får fina små abborrar och kokar fisksoppa som toppas med egen odlad dill. Att klä sig i fiskartröja och svarta crocs. Dricka en kall lonkero och prata om gamla minnen. Bada bastu och ta ett nattdopp, känna sjögräset slingra sig mellan tårna och med paniken i hjärtat hoppa upp på land. 

Där det inte stör om det regnar ibland för då sitter vi inne vid vedspisen och lyssnar på radio. Känslan av daggigt gräs mellan tårna då man springer på utedass i gryningen. Ljudet av måsar och vågorna som kluckar mot båten. Att vara i naturen och bli jagad av småkräk. 

Jag drömmer om ett ställe där man skapar sommartraditioner. Varje första maj,  midsommar, varje kräftskiva, varje forneldarsnatt och allt där emellan.

Det är vad jag drömmer om. Att bli en skärgådskvinna med jord under naglarna och fräknar på näsan. Det låter så otroligt kiva. 

 

 

 

 

 

 

sofia
Publicerad 28.04.2017 kl. 18:26

små och stora kontraster


Alla som är ens lite bekant med mig vet att jag bara älskar att äta. Frukost, lunch och middag. Hemma, cafér, picknic & på restaurang. Fancy, husmanskost och snabbmat. Jag är en gastronomisk kameleont. En gastreleont if you will.    

Jag är ingen expert trots att jag är utbildad kock. Visst vet jag en hel del, men det finns en orsak varför jag skolar om mig. Jag gillar att laga mat – men har inte den passion och kreativitet som krävs för att på riktigt lyckas i branschen. Så är nöjd med att ha det som ett fritidsintresse. För visst är mat gott när det bra lagat?  

Jag har haft den turen att bli bjuden på tre michelin upplevelser - varav jag betalat ½ gång (dryckespaket). Detta via att min bästa kompis är i branschen och har lite bättre kontakter samt att jag har en härlig pappa som ger den perfekta juklappen. Vilket gör att jag är en liten gastreleontisk blodigel som råkar vara på rätt ställe vid rätt tillfälle. #sorrynotsorry


Ju mer medveten jag blir, destu roligare blir det att pröva nya ställen. Men jag är verkligen ingen matkritiker eller matsnobb - tvärtom. Jag har egentligen ingen aning om vilket vin som går med vilken mat och vilken gaffel som äts med vad. Det jag fokuserar på är helheten. Är det god mat? Är det kiva stämning? Skulle jag besöka på nytt?  Är kocken snygg? Ni vet, detaljer.

 

 


 

Vi var nyligen på restuaruant Kontrast i Oslo på en 10 rätters middag med tillhörande dryckespaket - gratis. Eftersom min resekomanjon har arbetat där så hade hon ett presentkort till förfogande och såklart nappade jag på möjligheten att får vara med och äta upp det. #feederfiauster

Jag älskar att äta på ett ställe som har synligt & öppet kök. Det gör maten ännu mer uppskattad då man ser hur kocken noggrannt arbetar. Skadar ju inte heller att kökschefen är snygg. Faschinerande.

Kan berätta att alla rätter och alla viner vi fick var otroligt gott och vackert. Så imponerad av alla i personalen, även om det ibland gick på danska. Jag ger middagen 9/10 gafflar. En gaffel bort för mögelostpulvret på ena desserten. Not a fan.

Nu tänker ni säkert:

Vad är det för konstig mat? Det tänker jag också ibland, även om jag ser cool och vetande ut. Men det är inte konstigt egentligen - utan hur enkelt som helst. Det är bra "från jord till bord" koncept. Dessa typer av restauranger har nära samarbete med allt från bönder till fiskare och använder alla råvaror till max. Inga konstigheter - bara hållbart!

En rätt vi åt bestod enbart  av hälleflundra, svamp och vårlök plus kökets egna odlade örter och mikrogrönsaker. Enkla, simpla och goda grejer  som deras hemlagade surdegsbröd och eget gjorda smör. Absolut inga konstiga ingredienser!

Men måste erkänna att det bästa brödet i hela världen hittar ni på ASK i Helsingfors. Seriöst det bästa brödet jag ätit. #nofakenews

 

Blir man mätt?  Kan ärligt säga att vi rullade ut från stället och halvsov resten av kvällen. Meningen är ju helhetsupplevelsen. Tar man en rätt så blir man ju inte mätt. Men varje rätt är ett penseldrag av hela konstverket (I know, så djupt). Men om man är riktigt vrålhungrig och bara vill ha nåt, så kanske man går någon annanstans och tar ett mål.

Men det är ju dyrt?  Såklart det kostar - men det är prisvärt (om man betalar, ehhe). Man måste tänka på allt som ligger bakom en måltid. Alla förberedelser, arbetstimmar och alla människor som arbetar för det. Blod svett och tårar. Men det är inte maten som är så dyr, egentligen. Det är kombinationen av mat och dryck - för vin är dyrt och oftast smakar de samma sak i min mun.. (sorry Anni).

Vad innebär en michelin stjärna? En stjärna betyder "en mycket bra restuaruang i sin kategori". Stjärnmarkering i Michelinguiden är en av de internationellt mest eftertraktade utmärkelserna i restaurangbranschen. Om restaurangen inte håller nivån uppe kan den förlora en eller flera stjärnor, eller helt bli av med stjärnmarkeringen, och detta brukar innebära ett stort förlust. (källa). De flesta krögare bränner ofta ut sig pga. den inre pressen som konstant brinner. He e int' lätt att va' passionerad! Jag har stor respekt för människor i restaurangbranschen, för det är inte lättförtjänta pengar. *höjer hatten*

Måste man kunna en massa för att äta lite finare? NEJ. Herrejestas se på mig. Amatören själv. Go for it! Mat är till för att ätas av vem som helst. Ingen förkunskap krävs - förutom att man bör gilla mat liksom.


Anyway, det är otroligt kiva och framförallt gott att äta som en kung ibland. Men såna här upplevelser räcker gott att prövas på en gång i livet. Även om man inte förstår hälften av vad servitörerna förklarar eller vad man egentligen äter -  så är det totalt värt det och super coolt. Men nu klarar jag mig med husmanskost och en rätters middagar en tid framöver. Gastreleonten - over and out!

 

från en helt vanlig Johansson som tar helt vanliga & oredigerade bilder.


 

 

 

snapster
Publicerad 27.04.2017 kl. 13:40

airplane mode


Jag tycker om att resa. Eller kanske mera korrekt – jag tycker om att vara i ett annat land. Själva processen att ta sig dit och tillbaka är jag inget stort fan av. Speciellt då man bor långt ifrån flygfältet och måste starta onödigt tidigt hemifrån för att egentligen bara sitta och vänta. Det tog längre att åka till och från Åbo med buss än till och från Oslo med flyg från Helsingfors. Det är nog den största nackdelen med att resa tycker jag. Tur så gillar jag att hänga på flygfält.

Beroende på var man befinner sig så finns det oftast intressanta små butiker att slösa sin tid i.  Det är ett bra trick, för största delen av min resebudget går ju till överdyra kaffen, nyckelringar och onödiga men ändå nödvändiga köp i tax-freen. You’re welcome.

En annan liten nackdel med att resa för mig är att jag är otroligt flygrädd i smyg. Jag är mest nervös när flyget just har kommit upp i luften och det är do or die. Slipper vi ända upp eller blir det plattfall tillbaka?  

Turbulens är också så otroligt äckligt och jag brukar oftast fundera ifall det är värt att resa eller ej. Reser jag ensam så säger jag inte så mycket, men har jag en resekompanjon så brukar jag oftast säga mina sista ord – just in case.

Jag är den på flyget som alltid följer med till 100 % vad som pågår. Har oftast ögonkontakt med flygvärdinnan under säkerhetsdemostrationen så hon vet att en själ lyssnar. Även om jag förmodligen är den sista människan jag skulle lita på under en flygkris. Because panic.


Det finns många faktorer under en flygresa jag bara inte förstår mig på. För att nämna några: 

 

Bältet. Har det faktiskt så stor betydelse om bältet är på eller inte? Jo, förstås om det är hård turbulens och man vill sitta stadigt i stolen. Men om flyget då mot förmodan skulle störta – chansen att man överlever har knappast med bältet att göra. Rätta mig om jag har fel!

 

Varför måste man ha fönsterluckan uppdragen? Är det för att vi inte skall missa den fina utsikten av stigning, landning och eventuell störtning? Har det med lufttrycket att göra? Eller är det för att räddningspersonalen skall kunna se passagerarna när det har störtat?

 

Det är 2017 – ändå måste det påpekas att det är en non-smoking flight. ÄR det inte ganska givet? Finns det faktist folk som tänker att nu skall vi tända en cigg – för om man inte får röka på restauranger, de flesta uteserveringar och på flygfält – så måste man få röka i en metalllåda 1000 km upp i luften..?

 

Stressen vid avstigning. Så fort vi landat börjar folk vrida sig i sina säten och så fort lampan för bältet släckts så stiger alla upp, oftast obekvämt böjda. Jag är den som väntar till sist i mitt säte – för det går inte fortare fast man stiger upp och SUCKAR. Vart har folk bråttom? Vi slipper inte snabbare ut. CHILL.

 

En sista grej som jag har funderat på är: varför får man ta med mat på flyg men inte vatten? Jag hade med ett paket brunost och fyra burkar med makrill i tomatsås i mitt handbaggage, men en vattenflaska är totalt förbjudet. Just a general wondering. 


 

Nu är jag måttligt sliten efter en fantastisk helg i Oslo som var fylld av skratt, gratis michelin middag och vin. Skall komponera ihop ett inägg om maten vi åt från en helt vanlig Johanssons synpunkt. Stay tuned!

 

sofia
Publicerad 25.04.2017 kl. 12:59

all is well


Hello gang!

Tänkte passa på att önska er en trevlig lill-lördag och en trevlig fortsättning på veckan, då jag i morgon sticker iväg till Håå-to-the-ki. Helsinki. Där kommer jag käka en hoppeligen fancy middag på Jord (vink vink) med morsan och sedan övernatta hos min rese-, livs- och själskompanjon på blåsiga Drumsö.

Why you ask? Well let me tell you. 

På fredag morgon skall vi, jag och min resekompanjon, flyga till Norge för en longweekend i min favoritstad i hela vida världen - OSLO.

För tre år sedan åkte vi dit för första gången, och vi blev båda helt förälskade i byen. Så förälskade att en av oss flyttade dit en stund, varav jag besökte henne en helg. Vilket leder oss till denna resa. Vi ska återuppleva Oslo (för tredje gången tillsammans) med mer erfarna ögon och ett presentkort för två till en Michelin krog. Vad är bättre än det? Helt klart värt hela hoiton tycker jag. 

Alla kommande dagar är fullbokade med mat, vin, kaffe, sightseeing, GT & härliga människor. Ska också träffa min halv syster ett varv, en bekant från hemstaden Ekenäs och alla andra möjliga glada själar man känner. 

Fun fact - Alla är trevliga på norska. Även om personen som pratar är störande så låter den iaf trevlig. 


Vi bokade resa för att ha en varsin morot att jobba för hela hösten och våren. Hon med sitt projekt och jobb i Helsingfors & jag med mina studier och sidojobb (tre stycken) i Åbo. Det är lifvet det, att verkligen få njuta av nåt man jobbat för. Ett solklart, gemensamt val för resan var ju Oslo. Mest för presentkortet skull (mat liksom) men också för att staden är så helsikes härlig. 

Fun fact: Jag får alltid en hemtrevlig känsla när jag landar i Norge. Även om jag aldrig riktigt bodde där, som min bror gjorde, så känns det alltid som hemma. Jag var bara ett år när vi flytta tillbaka hit. Men min farbror sa att en gång norsk - BARA norsk. Så enligt honom är jag inte finsk. Äkta viking blod flyter på i mina ådror liksom. 


Dessutom fick jag bekräftat jobb på båten i sommar, slutarbetet är på det klara & allting känns så otroligt bra. Så vi har en hel del att fira. Försökte föreslå en SKAM safari men fick nedslag på det. Men ska nog göra lite sneaky location sightseeing. Skam den som ger sig. 

Plötsligt händer det! 


 

*jo jag skall på belöningsresa nummer två i slutet av maj också, men jag anser att jag förtjänar det. för helt ärligt sagt, vem trodde jag skulle komma så långt som jag gjort? like really? OCH en ska väl resa sålänge man är studerande och har tid. Piste.

sofia
Publicerad 19.04.2017 kl. 17:27

thank you notes vol. 3


Först och främst vill jag visa min oändliga tacksamhet för den feedback jag fått från mitt förra inlägg (klick). Jag hade inte förväntat mig den diskussion som uppstod och det är så kiva att få kommentarer om ämnet och att läsa de egna historier som andra människor har delat. Härligt!


Now it's time for my thank you notes for the past week. Beacuse life gives me so much to be thankful for!

 

Thank you..easter holidays, for celebrating the death of jesus with easter eggs and easter witches. Makes so much sense, because nothing says "my condolenses" like a chocolatebunny. 

Thank you..hangovers, for messing up my sleeping schedule so that I can appreciate what it's like to get a good 8 hour sleep in stead of the 2 hours I got last night. 

Thank you..belly fat, for protecting my abs from being too exposed. Safety first.

Thank you..hangovers again, for giving me the best creative ideas. So far a coverband and a podcast. To be continued.

Thank you..family, for all the love I get and for waking me up at 07.00 on a sunday. Love it. 

 

 

 

filosofia
Publicerad 17.04.2017 kl. 14:36

barnlös betyder inte meningslös


Jag vet inte hur det är med er, men mitt facebook flöde kryllar av babybilder, husköp, förlovningar och giftemål. Alla jämnåriga, äldre och yngre vänner bildar familj och bygger bo runt om i världen. Jätte härligt hur de flesta finner sitt. Mindre ser man av såna som jag, som lever ensam. Inget fel med det heller. Ibland ser det lite smårolit ut då jag postar om mina borttappade hörlurar och en annan om ens barns tappade tänder. Potato, potato.

I can't help but wonder...

Jag har ingen som helst plan på att skaffa barn. Det är bara inte nåt jag strävar efter. Det enda jag ser i min framtid just nu är stadigt arbete, glädje och hälsa - och allt vad det innebär. Ja, jag vill gifta mig nångång och stadga mig - men två personer och eventuellt en hund kan också vara en familj.

Ibland får ja höra: "Såklart du vill. Du som är så bra med barn, skulle ju bli en bra mamma!" Jo, jag älskar att vara omkring barn. Mina brorsbarn, mina vänners barn, kusiners barn & att jobba bland barn. Det ger mig sån lycka, glädje och vet ni, barnen brukar oftast tycka om mig också. Men lyckan är att kunna returnera barnen till sina föräldrar och gå hem.

Jag vet att vi kvinnor är skapta för att bära och föda barn. Biologiskt. Men bara för att en kvinnokropp är byggd till det, så betyder det inte att förmågan eller ens att viljan finns. När jag ser en baby så blir jag såklart glad och lycklig - för barn är härliga. Men det gör inte att min livmoder lyser av längtan.

Andra kommentarer som alltid flyger på är "Vem skall ta hand om dig när du är gammal?", "Vänta bara tills du håller i ditt barn", "Men vad annat skall du göra om du inte skapar familj?", "är du inte lite självisk?" och min favorit "vänta bara tills du träffar den rätta".

Varför blir man alltid ifrågasatt om man inte planerar att skaffa barn? Inte frågar jag tillbaka "Varför har du barn? Hur tänkte du där? Har du nu råd?" Måste man alltid kommentera om någon väljer att avvika från the circle of life?

Mamma säger att hon vet att hon kommer bli mormor någon dag. Det kan jag inte neka, för när jag tar examen så tänker jag skaffa hund. Barnbarn som barnbarn.

Det jag också tänker ofta på är att det kryllar av folk på denna jord. Så om jag väljer att inte föröka mig så märks det verkligen ingenstans. Sen är jag väldigt tveksam över om jag vill lämna någon efter mig för att överleva här. För det lär inte blir bättre. Men det är vad jag tänker. 


Jag säger dock inte att jag aldrig kommer få barn, det kan jag inte veta. Om det händer så hoppas jag att orsaken är för att jag så otroligt upp över öronen förälskad i någon, där vi av ren kärlek vill skapa en liten människa som är hälften jag och hälften honom eller ta hand om ett barn i nöd. Men det är inte någonting jag kan planera, som allt annat i livet.

Trust that life will take you where you need to be.


*detta är mina åsikter om inget annat sägs. KRAM

 

sofia
Publicerad 13.04.2017 kl. 20:16

but, are you an alcoholic - the final part

10042017
dry days - 100/100!!!!!!
status: liberated

Today is the day. Today is the 100th and final day of my experiment! Who would've thought I'd actually make it? I surtenly didn't at first. But you know what? It's been so liberating. All the hangover-free sundays with a clear mind. 

I can honestly say that I'm happy I chose this part of the year to do it. Because now when the sun is out - my winetooth is aching. 

"It's going to be interesting to see how the next 78 days will be like. Will I be able to survive a trip to Stockholm stuck with all the drunks on the Viking Line ferry? Will I endure working on my thesis-project without a single drop of wine? Will I become worse of a drinker than before this experiment or will I not even start again?" - Sofia on day 22.

I looked back on the blogpost I shared in the beginning (click here to read). I drew up some goals for my experiment and now I'm gonna compare and see if anything has changed at all. Let's go! 

  • First and foremost - I want to quit smoking for good. Because I usually just smoke when I drink.

Done and done. This is why I wanted to do this in the first place - to stop smoking and I can honestly say that I have succeeded. I have given up smoking and I never ever want to smoke again! Here's to that and let's hope that it sticks even though I have a glass or five.. 

  • I want to be able to go out for one glass and go home. (I just always get in the party mood, but what can you do.) 

I have been able to go out for one and go home after one glass, but the content of that glass was non-alcoholic. So it's a matter of how strong my backbone is and how strong my party mood gets. I'm still me you know.

  •  I want to cleanse my body from all toxins that alcohol and cigarettes give you. And that's alot of crap.

I feel more alert, more fresh and my body feels more energized. But that has to do with the non-smoking I think. Because I didn't drink that much before. Like seriously.

  • I want to save money

I have not saved a big ammount of money - but I have used them on other stuff that makes me happy. Like food, clothes and travels. My trip to Oslo for example! Again, I'm still me and I can't save money.

  • I want to develop a more healthy relationship with alcohol. To overcome the drink to get drunk state of mind, and have a glass of wine or a nice beer because the taste of it. You feel me? 

That I have done. I have been able to go out sober and have alot of fun - and going home with a clear head! I have however missed having that one glass of wine on a friday night with my meal. I have not at all missed getting drunk as a skunk. Although it will be nice to get a bit tipsy in the sun and relax.

  • Find out what else one can do on weekends without going out, as a single lady. Because I can't do more than one facial-spa-movie night a month. 

I have kept myself busy as usual but I have also enjoyed just staying in and chill. The fact is - there's not that much to do on a saturday night at winter time except going out. But not that many of my friends go out alot,  so I haven't been tempted at all! I've had alot of movie, spa and dinner nights and I've been working. But I have also been on a Viking Line cruise, on a Green Day concert and I have been at student parties -  was interesting but not recomended sober.

As a single lady, I've had no problems. I've been on a date - didn't work out, but I don't think it has anything to do with alcohol. Just about chemistry and common sense.

  • All the fancy non-alcoholic drinks I will try! 

No. This has been a huge disappointment. The "ciders" tastes like bland juices, the "beers" are watery and the fancy drinks are super sweet. I don't understand how hard it is to just leave the alcohol out - and not replace it with a supersweet syrup? Anyway, some "wines" were drinkable and one "beer" was okay.

 

As for the comments and questions I got - they stopped asking after a while. But some people can't wait for me to get back into it. My mum told me that "it's okay to make bad decisons sometimes". I have no idea what she actually meant but I assume that I was getting a bit dull. I kind of agree.

This experiment was a huge conversation starter and I got alot of respect from bartenders and strangers all around! So happy to be able to go back and have the freedom of choice. Do I want a glass of wine or do I want a soda with lemon? 

Let me tell you a secret - you CAN have fun without alcohol. But the drinks makes other drunk people more tolerable. 

I am also very proud of my friend Kennet who did this with me. We are superhumans and now we can be semi-drunk for the rest of the summer with good reason.

Even though it's day 100 today - I will save my wine for wednesday. 101 days is much cooler. See you on the aussie river boat, I'll be the one who's either is very happy or in some kind of alcoholic chock!

CHEERS!

POLI-FIA
Publicerad 10.04.2017 kl. 13:00

communication is key

 

Homo sapiens, the last human species. The only species with a common language - the reason we concoured the world. But still we are unable to actually..communicate. In a world where we have developed a million different ways to communicate with each other, without even being in the same room, city or country - we're still failing to get the message trough.

Why is it so hard to just say what we really want, need or get our voices heard? The no's, the yes's and the mjeeeh's. (the weak "no I don't want to, but I'm able to be convinced").

We are so affraid of the reactions we may get - that we just postpone it until it may disappear by it self. But isn't it better to get a quick, honest answer and get it over and done with -  rather than a more anxiously annoying one?

For example; a job interview. You nailed it, got it - but you also nailed and got the other one. You have to turn one of them down. You're scared to disappoint and afraid to get a bad reaction to your "thanks, but no thanks.". I think the job you're about to turn down appreciates the quick answer, so they can move on and find another one - than a long over due answer. 

Same goes with human relations. Why is it so hard for some people to just be honest and tell the truth? What are we scared of? The sooner, the better.

"you have some spinach in your teeth", "pink is not your colour", "you don't have a great singing voice, so don't enter the Voice of Finland" or "I'm not interested". 

I know I used to be so afraid to hurt people, so I didn't always say waht I wanted to say or how I really felt. But as I've grown older I know that honesty is the best policy - and often most appreciated. If you don't like something or someone - say it in the most delicate way you can. If you do - say it! I'm a grown ass woman, I can take it -  and so can others. It feels so much better afterwards. 

But for some reason, some poeple believe its better to just keep quiet and hope it goes away. Sometimes it feels better to not say anything. 

Same goes with elections. Alot of people, unfortunally, chooses not to use their right to vote. But they still raise their oppinions and complain. If you don't say or do anything about it - why would anyone listen to you?

We all have a voice. We have this amazing tool to communicate and turn ideas into action. Why are so many people so scared to use it? Including me. 

This world need to watch all the disney movies over and over again, and just pay attention to the message behind every movie. They make so much sense! This one is represented by Brave. "say what you wanna say...". I mean.. humans made the movies, so why can't we live by it? 

 

Yes I'm reading Sapiens, yes this is inspired by that genious book and of course you all should read it. 

 

 

*mic drop*

 

 

sofia with an F
Publicerad 09.04.2017 kl. 19:32

 

hej hopp!

 

Namn: Sofia "fiauster" Johansson

Ålder: Tjugosju going on tjugoåtta jordsnurr

Ort: Åbo/Turkuland

Blogg: Här kan ni läsa om allt och ingenting, men oftast någonting! 

Gör: Studerar till socionom och sommarjobbar som sjökatt.

Är: Glad, mästare på överanalysering, snäll, tankspridd, lite humoristisk, semi musikalisk, lång, full av kärlek och ost

 

Follow me!

Instagram: Fiauster

Snapchat: Fiauster

 


 

 

 

 


 
bloggar jag gärna läser

 

Silje Werner

Blejk, Fejt & Fab

Janets Hälsopepp

Rachel Brathen

Hemulen

Andas

Anne Hietanen

Grön i Åbo


 

 

För fanmail eller övrig kontakt:

johanssonsofia0@gmail.com