VÄRLDENS LYCKLIGASTE LAND..?

 

Finland är världens lyckligaste land. Nummer ett. Det första som ploppa upp i mitt huvud var nog - WHAT? Finland? HAPPY? Landet där ingen tittar upp och hälsar på främligar, där det helst ska vara en meter mellan människor på busshållplatsen, because personal space, och landet där våra fyra säsonger har omvandlats till typ två (vinter och typ vår-höst). Nog har vi alltid varit i toppen på listan - men numero uno?

FN mäter lyckan i den så kallade World Happiness Report. I årets rapport rankas 156 länder utifrån parametrar som livslängd, socialt skyddsnät, hälsa, frihet och frånvaro av korruption.

Men rubriken Världens lyckligaste land - får ju en att tänka på glada människor som hoppar omkring och sjunger "we're all in this together" eller "daadirlandirlandaa".

Förra året var det Norge som toppade listan. Vilket jag förstod mer bara för norrmän ÄR ju utåt gladare människor! De ler mot varandra och låter så otroligt positiva hela tiden. Men har någon nångång träffat en finne och påstått att vi är ett skinande folk? 

Men det handlar ju helt klart inte om ytlig happiness.

Efter några dagars fundering på saken så kanske jag nog förstår det ändå. Vi strävar inte efter konstant lycka. Vi är medvetna om att lifvet har ups and downs. Så vi har inte ribban allt för högt. Am I right? We are content. Vi är nöjda. 

Visst finns det massor av problematik i vårt land som behöver justeras. Inte är vi felfria, inte ens lite. Men vi är medvetna om det. 

Tänk vad skönt ändå att inte behöva gå omkring och låtsas att allt är top notch hela tiden om det inte är det. Vi låter varandra vara precis som vi är - no filter. 

Våren is coming och solen skiner - so actually, what's not to be happy about?

 

 

Sofia
18.03.2018 kl. 11:02

VECKANS GÄST - MATTIAS ÅHMAN!

I dessa kockiga tider bland michelinstjärnor, kocklandslag och Vuoden Kokki 2018 tävlingen inkommande helg - så tyckte jag det var mer än passligt att intervjua Mattias Åhman – Vuoden Kokki 2017! För den här veckan är det dags för honom att ge titeln vidare till nästa vinnare! Hur cool är inte veckans gäst? I would say MYCKET!

 

VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG MATTI! 

 

 

 

Först och främst – Hallå Matti! Kul att ha dig här som gäst och intervjuobjekt! För dem som inte vet - Berätta om dig själv!

Namn, ålder, hemkommun, skostorlek och favoritmat?

 

Mattias Åhman, 25 år och kommer från den lilla pärlan Pensala i Nykarleby, Österbotten. Skostorlek 43. Hemlagade köttbullar med potatispuré, rårörda lingon och pressgurka, de e grejjer de!

 

Du blev Vuoden Kokki/Årets kock 2017! Vilken jävla grej! Hur har året varit? Vad har du gjort sen du vann – förutom att få gå på självständighetsbalen (goals!)?

 

Det har varit ett helt fantastiskt år. Jag har bl.a. startat mitt egna företag, Mattis Mat Ab. Gjort en väldigt omtyckt Pop-Up restaurang på café Raawka i Vasa. Fått ta del av en massa roliga matevenemang och gått med i finska kocklandslaget.

 

Jag blev själv kock för pinsamt många år sedan, men hade inte den där brinnande lågan i köket. Det är inte ett jobb för alla! Du är ju sjukt ung med tanke på vad du har åstadkommit redan. När visste du vad du ville blir när du blir stor och vad motiverade dig att köra på?

 

Det var ganska tidigt klart för mig att jag skulle bli kock. I högstadiet under husliga ekonomin märkte jag att matlagningen var min framtid. Och under hela min uppväxt har det varit viktigt med mat, det var nog där det började!

När jag kom ut i restaurangköken så gillade jag tempot, det hände saker hela tiden. Alla dagar såg olika ut. Den familjära stämningen med arbetskollegorna. Skapandet av maträtterna, det nöjda gästerna, det gav mig motivation att fortsätta.                                                                                 

 

Det sägs att restaurangpersonal är de värsta restauranggästerna, mest på grund av inside-information om hur allt borde fungera. Är du sådan? För jag skulle inte våga laga mat till en mästerkock!

 

Det kan kanske uppfattas så om restaurangpersonal. När jag går ut och äter så gör jag det för att njuta och ha en trevlig kväll. Plus i kanten är om jag får lite ny inspiration på samma gång. Jag är nog en av dom lättaste gästerna du kan laga mat åt. När blir jag bjuden?

Sofia: HEHE. Kan assistera i potatisskalning och vinsmakning på påsken.

 

 

På tal om smör - Du är ju inte singel (sorry but not sorry ladies). Du har världens bästa Anna som sambo. Ni är först och främst par-goals men också en dunder-gastronomduo då Anna är sommelier. Hur ser de ut i ert kylskåp? 

 

Jaa vi är ett riktigt dunderteam! Vi tycker om att laga mat tillsammans och hitta drycker som passar maträtterna. I kylen hittar du oftast frukost, några burkar snus och inlagda godsaker från sommaren. Sen köpte vi en vinkyl där vi lagrar en och annan dryck! 

 

Vem är din största inspiration? Vem får ditt smör att smälta?

 

Kockar som gör något utöver det vanliga såsom Gustav Knutsson som jag jobbade för i Göteborg.

 

Vad skulle du ge för råd till de där hemma som känner sig som misslyckade hemmakockar? Vad är dina tre gyllene regler i köket?

 

  • Bra redskap såsom en bra kniv, mandolin, några shyssta kastruller och stekpannor
  • Glatt humör, då gör du den godaste maten
  • Våga testa nya smakkombinationer och våga använda salt!

 

Du är ju en Pensalabo..säger du jåo nåo e ja jåo yolo ja nåo och far du nånsin till byin?

 

He e klart he. ”du kan ta pojchin ur byin men itt byin ur pojchin”

 

En ingrediens som du anser är underskattad av det finska folket och varför?

 

Kål, det är en av mina favorit grönsaker. Finns oändliga tillagningssätt och lämpar sig till både fisk, kött eller som en hel rätt i sig. Den användas till viss del men tycker kålen borde användas mera med tanke på den långa säsongen den har här i Finland.

 

 

Avslutningsvis – Vad är ditt nästa steg? Vart kan man äta din mat i framtiden?

Några smaskiga avslöjanden?

 

Som nästa steg kommer jag representera Finland i Nordiska mästerskapen för kockar som går av stapeln nästa veckas Tisdag 20.3 i Herning, Danmark.

För alla som vill följa med mig på mina äventyr så finns min hemsida www.mattiasahman.com eller på facebook - Mattis Mat Ab, där jag kommer lägga upp alla kommande events.

Ni kommer kunna smaka min mat inom kort framtid ;)

 

 


TUSEN TACK MATTI för att du la ner din dyrbara tid på att vara min femte gäst på bloggen! Ett stort STORT lycka till med allting du har på gång och så ses vi på påsken!

 

CHEERZ!

sofia
15.03.2018 kl. 07:01

POTTERLESS PODCAST IS MY LIFE NOW


Låt mig berätta en historia om en kvinna i sina fina år som hittade tillbaka till Harry Potter via en podcast. Okej, det är en kort story som handlar om mig själv. Det var jag. Jag scrollade genom spotify och hittade Potterless. Två veckor senare har jag lyssnat genom alla avsnitt som finns hittills och kollat igenom 6/8 filmer (the only marathon I do annually).

End of story.

Potterless you say? En podcast om när en fullvuxen kille vid namn Mike Schubert, läser igenom H E L A Harry Potterserien för första gången. Han tangerar en bok i taget och några kapitel per avsnitt! Han gästas av olika Harry Potter fanatiker, nördar och ja, "experter" som förklarar varför saker händer and so on. Det är underhållande när Mike gör predictions om vad han tror kommer att hända - för oftast är han wayyy off. Bör noteras att Mike bara sett 4½ HP-film och är inte riktigt helt såld från början. 

Han har en behaglig berättar röst och podden är otroligt humoristisk. Tio av fem butterbeers.

För mig - är det som att återuppleva alla fantastiska böcker igen - men som vuxen. Man ser det som på nytt och från en helt annan synvinkel! Helt otroligt - och fortfarande så otroligt jännä!

WARNING - IT IS ADDICTING!!

Jag har fått en handfull med frågor om var man hittar den här underbara podden - och det är var poddar finns! Jag lyssnar via Spotify och den finns garanterat på iTunes också.

Checka out Potterless websidan här

 

WIZARD ON!

 

sofia
14.03.2018 kl. 20:06

krapula är ett roligt ord

 


Sunday, who diz?

Nyss hemkommen från ett supernajs dygn i hufvudstaden. Det var middag, det var öl och det var sent. Så brukar det gå när vi ses med Anni - and I love it!  Idag mår man som förtjänat och det är väl helt okej.

Anni är nog en superwoman hon. Är så tacksam att ha henne i mitt liv. Vacker är hon också!

 

Jag blir lätt influerad av vad andra gör och säger - som de flesta av oss människor. Så säger flera att en maträtt är god eller en restaurang är bra så vill jag ju pröva. Vi hade bord på The Cock (hehehehe) och jag blev så besviken! Alla bloggare och influencers prisar det här stället och de flesta av Richard McCormicks ställen som Sandros och Yes Yes Yes. Men jag är inte såld alltså. Maten var inte värt pengarna och servicen var konstig.

Tjugotvå eurosar för en räk-ceasarsallad som var mjeh. Vi bäställde bubbel men blev inte frågade hurudan sort utan det kom direkt cava i glaset utan info om vad det var. Så jag ger The Cock (höhö) 2/5 gafflar. De lär ha goda drinkar så det kan jag inte yttra mig om, men jag är nog besviken. Synd! 

Däremot ger jag resten av kvällen 10/5 GT'N, som vi säkert drack. Bandet på Molly Malones var bra och sällskapet lika så. Yrade på hemåt runt 5 och slocknade som ett ljus när huvudet nådde dynan.  Hann också boka in min nästa gäst på bloggen igår i dimman! Stay tuned för det.

Så summasummarum av detta krapulantiska inlägg är:

  • Vi behöver en irlänsk pub i Åbo
  • Mer GT till folket!
  • Mina kompisar är bättre än dina
  • Krapula är ett roligt ord

 

Hoppas ni haft en trevlig helg och har en fantastisk måndag, om det går!

 

CHEERZ

 

sofia
11.03.2018 kl. 17:22

ventilera mera - om löner och sånt

 

"Men visst är det lätt att sköta barn. Man leker ju bara hela dagen. Easy peasy lemon squeezy" - En handfull som inte jobbar inom dagvård, är ens lite insatta eller har egna barn.

Aca-scuse me? 

Det är attityder som dessa som gör att de högsta hönsen kan rent ut sagt skita i hur låg våra löner är. Skulle de som bestämmer se och göra eller ens sätta sig in i  det arbete som vi egentligen gör och behöver göra varje dag, varje kväll - i våra huvuden 24/7 - så skulle de kanske ge oss en extra tonni i månaden. 

Det är stor brist på behöriga barnträdgårdslärare i huvudstadsregionen. Det är för få som söker in till universiteten. Varför? Det är ett underskattat yrke och det speglas i lönen. Skulle lönen vara värt mödan skulle det krylla av behörig glad personal i hela landet. Men så länge lönen hålls äckligt låg - så är det brist på folk. (artikel i HBL här)

Vi säger alltid med mina klasskompisar att vi verkligen inte har valt vårt yrke pga. lönen. Vilket är sant. Vi har valt det pga. att det är vad vi vill göra, För att hjälpa människor i samhälle - stora som små. För jag älskar verkligen mitt jobb och går mer än gärna dit varje morgon. För det är så givande och meningsfullt och framförallt roligt. Men det är tugnt likaså. Listan på arbetsuppgifter utöver den vardagliga verksamheten är never ending. Det finns inte tid att göra allting på den arbetstid vi har och får inte tillägg för det vi gör extra. Vilket är mycket. Believe me. Fråga vem som helst som arbetar på daghem. 

Planer skall skrivas, verksamhet skall planeras, utredningar skall göras, och läroplaner skall följas - samtidigt som allting skall utföras och utvärderas medan man är i gruppen med barnen. Näsor skall torkas, röster skall höras, sånger skall sjungas, siffror skall räknas, konflikter skall lösas, ledsna skall tröstas och skratt skall skrattas. Pussel skall pusslas, klossar skall byggas, lekar skall lekas och ja, det absoluta viktigaste: barn skall ses och höras. Allt detta och fyrdubbelt till behöver göras. 

Jag har valt mitt jobb, ja. Jag älskar mitt jobb - JA! Det jag skriver om nu handlar inte om min arbetsplats, någon viss specifik arbetsplats eller ens mig personligen. Det är hela uppfattningen och nervärderingen av detta yrke som grinds my gears och ja, jag tycker bara det är jävligt orättvist att det krävs mer och mer, från alla områden*, än vad vi mäktar - men lönen höjs inte samtidigt som arbetsbördan. 

*för who are we kidding, vem blir egentligen rättvist betald inom social- och hälsovård?

Tit for tat. 

Så länge det finns små och stora människor behövs behörig personal. Vilket är alltid. Varför inte motivera unga att söka genom att göra det värt mödan! Stöd nuvarande personal så de inte kör slut på sig själva. Det finns så många brister, som skulle lösas så otroligt enkelt. Enligt mig iaf.

 
 

ÅSIKTER?

 

 

 

sofia
06.03.2018 kl. 18:27

VECKANS HETA TIPS

 

HEAR YE, HEAR YE!

 

Tänkte tipsa om tre grejer denna vecka i Åbo jag tänker göra och kanske du med?

  • GE BLOD I ÅST! That's right, tisdagen den 6.3 är det tillfälle att ge blod på scenen i Åbo svenska teater. Vill du va en stjärna för en dag och en hjälte? Gratis bulla? Donera en påse av ditt varma blod på ett dramatiskt sätt. Drama..teater..scen..ÅST!

I morgon mellan 12-18!

 

  • GRATIS burgare! På torsdagen den 8.3 är det kvinnodagen, och det betyder gratis burgare! Yes, du hörde mig. Naughty BRGR i Åbo, Helsingfors och Tammerfors delar ut brgrs mellan kl 16-18 till alla kvinnor, kvinnodagen i ära! Vad är bäter än det? I'm gonna get some, are you? 

 

  •  GÅ på aura Å! De flesta har säkert gjort det redan, men om inte - ta dig ner till ån och gå på vatten!

 


Det var veckans heta tips och inte i samarbete med någon. Bara rekommendationer!  

Ha en suverän vecka och hoppas er måndag varit gemytlig.

CHEERZ!

sofia
05.03.2018 kl. 19:15

Non, je ne regrette rien - Nej, jag ångrar inget


A girl's gotta do, what a girl's gotta do - tänkte jag igår kväll när jag bokade en teater biljett. Jag hade inga som helst lördagsplaner, och de flesta av mina människor var out of town eller hade andra planer. Men jag ville inte sitta hemma och var sugen på att göra något - så jag gick själv till Åbo svenska teater och kollade på Piaf - jag ångrar ingenting.

Jag har tidigare varit ensam på musikal i Glasgow, så är  inte alls rädd eller tycker inte ens det är pinsamt att gå ensam. Vem bryr sig egentligen? Alla i publiken sitter ju still och ser på en föreställning - inte kan man ändå prata skit med varandra. Kände några blickar i nacken när jag ensam drack ett glas vin och kollade runt på folk under pausen eller intermission som det heter på the language of THEATRE! Fick vuxenpoäng av två kompisar på efterhand. 

 

 

Anywayz, jag är inte så allmänbildad från tidigare om Edith Piaf. En har ju hört hennes namn och kopplar det med fransk musik - men hade inte kunnat nämna en sång på befallning. hade inte heller någon bakgrundsinfo om hennes liv - så var ganska clueless. 

Föreställningen gick på finlandssvenska och sångerna var mestadels översatta till svenska men behöll de franska namnen och inleddes ofta på orginalspråk. 

JAG BLEV KÄR

Jag satt blixtstilla i min stol och bara stirrade. Jag kände avund över varför inte jag vågar spela teater och ha förmågan att få folk att känna likandant. Blev och fundera på hur man som 28-åring kan pursue en sådan hobby. 

Kände lycka och jag skrattade hårt åt de små humoristiska dragen. Skådespelarna va så duktiga - speciellt Emma Klingenberg som spelade Edith Piaf. Det var så otroligt proffsigt, dramatiskt och hennes röst var så lik. Hon sjöng med känsla att tårarna rann längs mina kinder. Det kändes som om jag var en del av pjäsen och var med i 20-talets Fankrike. AAAH. 

Piafs liv var så dramatiskt, så intensivt och så händelsetrikt. Huhhu. Önskar jag också kunde säga: Nej, jag ångrar ingenting när jag är gammal och skrynklig. Okej, hon blev bara 47 år så hon hann inte så långt, men ändå. Tuff brud!

Jag gick hem som på moln. Hög på endorfiner och musik. Skrev till Erik som var i Helsingfors, att från och med nu gäller bara fransk musik för en tid framåt. Känner också att min extrema romantiska och dramatiska sida fick en liten push - oops. 

Mina favorit nummer var:

Non, je ne regrette rien

Milord

La vie en rose

AJ ETTÄ VILKA MAGNIFIKA LÅTAR

 

 

TIPS FRÅN COACHEN - Vill man ha mig på extremt gott och lysande humör eller bara göra min dag lite bättre - ta mig på musikal eller teater. Slår aldrig fel. ALDRIG. För visst kan man gå ensam, no problemo. Men nog gillar jag sällskap ändå. 

 

Jag ger PIAF - 11/10 fiausters!

 You're welcome. 

 

sofia
04.03.2018 kl. 21:36

dreams


I dream of not having to feel my feelings 150%. A normal 100 would be nice.

I dream about being so confident that I never second guess my decisions. I walk into a room and BAAM. Swishh swissh bissh.

I dream about my own apartment, with a balcony, so I can drink coffee and nurture my 100000 PLANTS.

I dream about and I look forward to spring. The sound of birds, the sand under my sneakers and feeling the warm sun in my face. 

I dream about finding a hobby I'm passionate about. Taking a writing class, singing lessons or photography. 

I also dream about having flawless, spotless skin and non-albino eyebrows. 

I dream about spending my 30th birthday on a whale watching boat outside of Tromsö, Norway. I LOVE ORCAS. 

I dream of spending a day in The Wirzarding World of Harry Potter. I really really do.

I dream of appreciating the bad ass peson I actually am. Because I am enough. 

I also dream of health, world peace and seedless clementines. 

 

What do you dream about?

 

 

 

sofia
03.03.2018 kl. 14:07

 

Hello!

 

 

Namn: Sofia Johansson

Ålder:  Tjugoåtta jordsnurr

Ort: Åbo/Turkuland

Blogg: Här kan ni läsa om allt och ingenting, men oftast någonting!

Är: Glad, mästare på överanalysering, plantlady, snäll, tankspridd, lite humoristisk, semi musikalisk, lång, full av kärlek och ost

 

 INSTAGRAM

FIAUSTER

 

Kontakta mig:

Johanssonsofia0@gmail.com