I MISS YOU

 

Idag slog det mig och det slog mig hårt. Mitt i en helt annan diskussion om andra saker så insåg jag en grej. Jag lider av kompis-separations-depression (yes, it's a word made up by me, but it should be a word). I tre och ett halvt år i Åbo har jag aldrig varit ensam. Det har alltid funntits folk här.

Då insåg jag att såklart det är det! Plötsligt sa det klick. Alla har ju försvunnit härifrån. Nästan alla. Innan vi blev klara från skolan och började jobba så var ju alla här. Alla nya och gamla vänner. Jag hade alltid någon kaveri att hitta på saker med, varje dag och varje helg. Men det måste ju vara orsaken bakom mitt konsiga betéende. Jag har varit extra känslig och NEEDY. Jag menar, jag är inte en needy person på det viset. Såklart vill jag ha uppmärksamhet, men vem vill int. Undra på att jag har varit lite nere! Trodde redan nånting slagit slint.

Shit pomfritt - jag saknar ju mina vänner! 

Det hände ju så plötsligt. Allt gick så fort. Så jag har väl inte hunnit processa det före nu. 

Så detta inlägg är tillägnat till alla ni som bor långt bort. Vare sig ni just har flyttat bort eller bara bor i annan stad.

I MISS YOU.

Tur så har jag många inplanerade reunion helger med de flesta. TUR. 

 


On another note: ÅBO PEOPLE - Wanna be my friend? I like plants, dogs, wine and long walks to the food. Interested?

 

sofia
03.02.2018 kl. 18:12

How hard can it be to be an independent care-free woman?


THANK GOD IT'S FRIDAY!

Måste först tacka alla läsare för den positiva och fina feedback om mitt förra inlägg! Uppskattas verkligen. TACK! Tänker göra det till en regelbunden grej var eller varannan vecka.

How about dat? HOW 'BOUT THAT?

Om ni har förslag på någon kul typ jag skall kontakta eller om ni själva vill gästa mig så hör gärna av er! 


If you ever want to know what a woman's mind feels like, imagine a browser with 2,876 tabs open. All. The. Time.

Jag är som känt en funderare. En person som tänker på allting från alla möjliga vinklar. Överanalyserar i minsta detalj. Men det är inget nytt om mig liksom.. Gäller ala situationer i mitt liv.

Märker nuförtiden att jag försöker få ut det jag tänker direkt i text eller framförd till personerna inblandade, innan det blir förstorat och för långt gånget. Men det lyckas inte alltid!

Min utmaning för 2018 var ju att inte vara konflikträdd. Så om jag stör mig på någonting eller inte känner mig rättvist bemött så säger jag till. MEN, efter att jag sagt min åsikt så känner jag mig oftast dålig. Som om min åsikt jag uttryckt varit fel. Så efter en stund ber jag om ursäkt. 

"Sorry om jag säger såhär eller vill göra på detta sätt, men det är så jag känner och sån jag är".

Finn ett fel.

Varför slutar det alltid med att jag ber om ursäkt? Om jag känner på ett visst sätt så är det väl mer än giltigt att uttrycka mig om det. Utan att känna behovet att be om förlåtelse. 

Är det för att jag är så rädd för att det jag sagt skall påverka situationen negativt? Att jag skall vara en partypooper och stämningen blev nedstämd? Alla gånger slutar det ändå med att det är iallafall en person som blir missnöjd = jag. 

Det brukar gå ungefär såhär:

  1. Jag upplever att en situation inte känns bra, vill säga någonting.
  2. Jag tänker länge på hur jag skall få fram det jag vill säga
  3. Jag uttrycker min åsikt, barely
  4. Jag ber om ursäkt - tar nästan tillbaka det jag sade. För att lätta på stämningen.
  5. Jag blir nedstämd och överanalyserar situationen i all evighet. Var jag för snäll? Borde jag inte ha sagt nåt? 

Jag har varit så stolt över mig själv för att jag har lärt mig säga ifrån om det känns så. Det är stegen efteråt som jag måste lära mig nu. Att hålla fast vid min sak och att inte känna behov av att lätta på stämningen om den blev lite tråkig. Att inte låta någon annans reaktion påverka hur jag vill ha det, vad jag behöver för att jag ska må bra och att inte lita på att en kompis står bakom min rygg och backar upp mig. 

 

Hur jävla invecklat skall det vara för att vara en independent woman?

Ytterst svårt. YTTERST.

Men en liten utmaning har väl inte dödat någon. Ofta.


nu ska jag ta vinflaskan under armen och trava hem till min man för lite afterwork. 

FREDAGSFEELIS!

 

 

Sofia
02.02.2018 kl. 20:51

VECKANS BABE - MÄRTA WESTERLUND

Vi hör henne i radio, vi ser henne på instagram - men vad vet vi egentligen om Märta Westerlund? Det tar jag reda på!

Vi kommer båda från samma stad, men har först ifjol blivit bekanta via sociala medier. Kan hända att jag är gammal och du är inte! Dock diggar jag din coola klädstil, din humor och dina instastories. Så naturligt ville jag intervjua dig som veckans gäst!

Du jobbar ju på radio, dvs. Yle X3M, och har väl jobbat en bra tid redan, du är en aktiv Instagrammare och en allmänt positiv person i Svenskfinland. Så tycker det är mer än rättvist för oss alla som följer dig & hör på dig att lära känna dig lite bättre!

Vem är Märta Westerlund - den ena halvan av X3M-Veckoslut?

 

 

Först och främst, 

Hej! Kiva att du gästar Filosofia! 

Namn, ålder, hemort och skostorlek?


I Esbo, trettionde juli under det heliga årtalet 1994 föddes jag naken. Då med väldigt små fötter. Idag är mina fötter betydligt större (41) och oftast uppiffade med rött nagellack som jag gömmer i mina Dr. Martens.
Grundskola och gymnasiet rockade jag i Ekenäs. Ett mellanår i Oslo och sedan flytt upp till Vasa. Då jag började studera i Vasa hösten 2015 fick jag ganska snabbt namnet ”everywhere, everything”. Den titeln passar fortfarande. Mitt liv består av 10 projekt just nu. 10 projekt inom det kommande året. 10 projekt de kommande åren. 10 projekt jag drömmer om.

För tillfället är ett av mina projekt X3M-Veckoslut som jag leder tillsammans med min fantastiska och briljanta kollega Simon Karlsson. Ett annat projekt är mina studier på Allmän- och vuxenpedagogik på Helsingfors universitet. Ett tredje projekt är TV-dokumentären Fem Fenomen i Skolan som jag är programledare i tillsammans med Tuomas Enbuske. Ett fjärde projekt är vegetarisk kost. Och så vidare.
Jätteroligt att få gästblogga här på Sofias fina blogg. Jag ska försöka att inte trötta ut er utan koncentrera mig på Sofias frågor.

 

Hur har du saker att prata om i timtal? Läser du in dig på nyheterna varje dag eller drar du det på talang?


Ibland då jag går hem från en sändning känns mitt ”förråd” som tomt. I tåget påväg hem hinner jag tänka tanken ”nu har jag ju berättat allt, jag måste säga upp mig”. Redan samma kväll kan jag börja fundera över något meningslöst och obefintligt. I samma tanke inser jag att det här är en briljant tanke att diskutera på radio. Sanningen är den att som programledare vill jag vara nära lyssnaren.
Det du tänker på vill jag prata om. Jag är nyfiken. Jag vill veta vad som händer just nu och jag vill kunna bolla tankar kring vad som händer just nu. Så jo, jag följer med nyheter.
Det du kallar talang skulle jag mera kalla för:

1) kärleken till att prata

2) viljan att kunna och orka dela sitt liv

3) Öppenhet och kritiskt öga för samhället och livet.

 

Vad är det underligaste en lyssnare har skickat in i livesändning?


Haha. Oj. Vilken rolig fråga. Och svår. En gång fick jag in en bild på mig som någon hade fotat i smyg på en buss. Det var konstigt. Samtidigt lite smickrande.


Får man ha en dålig dag på radio?


Spontant vill jag säga; NEJ. Ingen vill höra på en surpuppa. För mig är radiostudion en trygg zon. Då jag kliver in i studion brukar allt strunt i huvudet lämna mig under de timmar jag ska sända. Men visst händer det att jag har en dålig dag. Kampen är då att det inte ska ta över min sändning. Jag är extremt bra på att visa mig glad fast jag är ledsen. Min bästa vän hör om jag ljuger då jag skrattar. Mitt mål är att hon ska vara den enda. 

 

Är Christoffer Strandberg så kiva som han verkar och när ska Kjell from Hell byta till Yle Vega?


Christoffer är bäst. Han är ännu härligare än han verkar. Mommona får börja lyssna på x3m. För Kjell får de inte.

 

Fem saker som går dig på nerverna – motivera!


Dryga människor
Lata människor
Elaka människor
Intoleranta människor
Ynkliga människor


Motivering: Det är en inställningsfråga. Ett öppet, mer effektivt och självständigt liv gynnar oss alla.

 

Du verkar vara en super energisk och glad person hela tiden – stämmer det? Om ja, HOW?


Det stämmer nästan. Jag strävar till att vara glad. Energisk kommer på köpet. Ibland misslyckas jag. Och det känns väldigt mänskligt. Så svar på din fråga om HOW är väl ganska lätt: Gör det inte svårare än det redan är, släpp saker som tar krafter, ta emot saker som ger energi och var stolt över vem du är. Sen då allt skiter sig gråter du lite. Det hjälper oftast. 

 

Du har ju en katt. Vad heter den? Är du en crazy cat lady?

 

Jeeeee, min katt får vara med. Hon heter Lucia. Hon var en djävul då jag köpte henne. En vildkatt
som nuförtiden är en väldigt snäll katt. Jag är inte en crazy cat lady. Men jag diggar Lucia.

 

 

Du kör ju med 50 olika motionsformer i 2018 – vilka har du gjort so far? Vad har du i planerna som känns mest utmanande?


Ja, det är en svinrolig utmaning som jag rekommenderar åt alla. Det ger inspiration att variera sin träning samtidigt som du har ett helt år på dig att slutföra utmaningen. För mig räknas motionsformen först då det finns en uppladdad bild på min ig. Rodd, studsmatta, löpning och snowboarding är därför mina fyra första motionsformer. Jag har inga planer. Den här utmaningen blir ett roligt experiment så får se vilka intressanta idrottsformer som dyker upp under året.

 

Du ska väl snart på solsemester – 3 viktigaste sakerna att packa?

 

ÅH, HALLELUJA, JA. Min årliga semester. Jag följer strömmen och sticker till Bali. Förutom pass, pengar och telefonladdare vill jag säga: 

1) Go pro

2) Två bra böcker

3) Mina favoritsandaler.

 

Som jag, är du ju uppväxt i Ekenäs, men bor i en annan stad för tillfället. Jag har inga planer att flytta tillbaka – men har du? Motivera!


Vår fina hemstad Ekenäs. Just nu är jag långt från Ekenäs mentalt. Jag tror inte jag nånsin kommer att flytta tillbaka dit. Men jag trodde också för tre år sedan att jag aldrig skulle flytta från Vasa. Nu har jag snart bott två år i Helsingfors. Så allt kan ändra.

 

Om en turist gick fram till dig i Ekenäs och frågade vad den skall göra för att fördriva tiden i tre dagar, vad skulle du rekommendera?


Jag utgår från att det är sommar eftersom en turist frivilligt vill vara i Ekenäs. Då skulle jag rekommendera Kjällviken, Raseborgs ruiner, Gamla stan och Ramsholmen.

 

Vad ska du bli när du blir stor?


Jag ska bli brandman.

 

På tal om stor – när jag första gången träffa dig live – reagera jag på att du var ju lång! Hur hittar du tillräckligt långa byxor? 

(Asking for a friend)


Jag önskar jag hade ett bra svar på din fråga. JÄVLA SKIT MODE JUST NU. Secondhand har varit en räddare i nöden. Och tygbyxor.

 

Sist men inte minst –

Har du lyckas Yoga i 30 dagar? Jag faila efter 11.


Fan. Nä. Jag klara fyra dagar. Så jävla dålig.

 

Läste du det här vill jag tacka dig för de minuterna jag tog av dig. De får du aldrig tillbaka så jag hoppas de var värt det. Nu får jag bara önska er allt gott under 2018.

Se till att hinna dansa, dricka vin, träna, äta gott , sova och skratta. Vill du höra mina meningslösa och obefintliga tankar kan du slå på radion på lördagar och söndagar mellan 11-16.

Eller följ mig på instagram: marta.westerlund

PUSS Å PISK

 


 

TACK till dig Märta!

Nu känner vi dig lite bättre och våra själar är lite lugnare.  Hoppas du har en gemytlig resa till Bali (dansar en regndans), fortsätter att läsa min blogg och ett stort lycka till med dina studier, alla dina hundratals projekt samt dina brandmansdrömmar! 

Men fram tills dess hoppas jag vi ännu får följa med dig i både radion och sociala medier! 

 

CHEERZ!!

 

sofia
31.01.2018 kl. 11:17

what do you fear?

 

What are your greatest fears?

Death? Loss? Loneliness? Silence?

All of the above. 

I'm afraid to die. But not the death part of it, the waiting to die part. I'm so scared to get super sick. I'm neurotic and semi-hypocondric about it. There are so many people in my life that are struggling from various diseases and I'm always thinking about when i'ts my turn. Because it's bound to happen.

I have a great fear of being abandoned. To be forgotten. To be left behind. To be the second choice. I'm always on my tippy toes and I'm always prepared fot it. Got my defensive wall up, just in case. Telling you that I don't care - but I always do

I'm also scared to lose a dear one. To one day wake up and someone is gone. My parents, my friends, my relatives..all my loved ones. 

I'm not scared to be alone, but I'm scared of loneliness. I've been lonely before and I'm afraid to be again. 

I'm scared to be honest. In case I look stupid or say the wrong thing. 

I'm scared of the dark. I have a fear of the unknown and what I can't see. 

I'm afraid to be ordinary. I'm afraid to get stuck. To stand still. To seem boring to others. I know I'm not, but I'm scared that I one day will be. 

But I know my fears and I try to accept them - acknowledge them. Because it's okay to have fears, we all have them - big or small. As long as they don't control us. We need to acknowledge something exists, in order to be able to face it. 

 

Simple as that? No - but nothing is simple. 

 

This is life.

Stay humble. 

 

 

 

sofia
28.01.2018 kl. 16:16

tjugofyra timmar av mat!

dagens soundtrack: thirty seconds to mars - dangerous nights 


De senaste 24 timmarna har bestått av mat. Jag har ätit och druckit mig igenom fredag och lördag som ms. Pacman! Mitt hjärta är fyllt och magen är mätt. På fredag var det sex rätters på Kaskis och idag har det varit lördagsfrulle hemma och lunch på Kembuz Café. Let's get ready to get hungry, again!

 

 

 

Jag har velat besöka Kaskis sen jag flyttade till Åbo. Så när E berättade att han bokat bord redan i december, (jag förstörde överraskningen genom att fyra minuter tidigare pirra på att han aldrig erbjuder att bjuda mig nånstans, perus jag), så blev jag först lite nolo men sen super glad! Men hur sku jag ha vetat. I aint' a mind reader! 

Men det var en sån hurja upplevelse och skitgott! Vissa rätter var ju bättre än andra - men allt smakade och vinet likaså. All presentation av mat och vin gick på finska så jag är inte helt hundra på allt vi åt så fick gissa lite. Men som sagt, det var gott och kan gott rekommendera att pröva på! Men, tänk på att boka i tid! Kaskis är nr. 6 av de 10 bästa restaurangerna i Finland. #fancy

Jag ger Kaskis 4,2/5 gafflar. Minus för efterrätten som var nån version av vispgröt, och jag är inte ett fan av vispgröt. Just, NO. 

 

 

Det minsta jag kunde göra var ju att fixa lite frulle i morse. Enkelt men ändå gott sku jag vila påstå!

 

 

Kembuz Café. Vilken pärla i Åbo alltså! Träffade Mirre för en avskedslunch idag, då hon ska åka till Norge och jobba par månader. Vi åt fishy salad och energy ballz. Salladen var så jäkla god! Bollarna smaka bra, men lagar liknande hemma så var ingen destu mera upplevelse. Kanske jag sku sälja mina för 3,50? Anyway, värt att besöka! Finns en massa goda grejer där. Energibollar, juicer, kakor och smoothiebowls! Väldigt fotogeniskt och plantlady friendly!


Hello, I'm a crazy wine/plant/foodlady.

 

Anyway, nu ska jag börja fixa mig färdig för lite drinks med en ex arbetskompis från båten! 

Ha en fortsatt trevlig helg och ta de försiktigt.

 

CHEERZ!

 

 

 

 

 

Sofia
27.01.2018 kl. 18:08

tammifan det är ju torsdag!


Ni vet den där känslan av lycka och eufori då man gått hela dagen i tron om att det är onsdag och mittiallt inser att tammifan det är ju torsdag? Ungefär samma känsla som när man ser maten komma på en restaurang eller när man äntligen poppar den stora finnen i pannan. 

Den här veckan har gått otroligt fort förbi. Har forfarande samma diskhög som i söndags för jag har inte hunnit diska! Men vem bryr sig om det. Man lägger det i blöt en stund så lossnar det nog. 

Här kommer en liten livsupdate:

Min magkatarr har lagt sig - alltså jag har slutat stressa i onödan på jobbet. Det om något är gör något för humöret!

Vi har bokat resa till Budapest i maj, en longweekend fylld av vin, öl, mat, sightseeing och sjuka fötter. LOVE IT. Hoppas E förstår att börja öva på att ta filosofiska bilder på mig utan att jag vet att han tar dem. #instagramhusband

Jag klarade ynka 11 av 30 dagar yoga. Ingen överraskning, men lite besviken på mig själv. Nåväl, en är väl inte gjord för att yoga varje dag! Däremot har jag sagt upp mitt gym medlemskap och med det hittat ivern att träna. Isn't that ironic?

Jag blev trött på min fula utväxt från min senaste bayalage, bayage, ballaaage eller vad det heter, så gick till RonjaArte och ba henne bleka bort färgen. Nu ser mitt hår renare ut och lite mer som min egen hårfärg. Fattigare i plånboken men lugnare i själen. Btw, Ronja pratar svenska så om du är lika rädd för finska frisörer som jag  - gå dit om du bor i Åbo!

 

 

Jag har köpt en kristalldeodorant som lär ska hålla i evighet! Om den håller bort lukt kan jag inte svara på för är semi-täppt i näsan. You tell me!

Har levt på ägg och smörgås hela veckan, förutom i tisdags då Sofie fixa lyx vegemat åt mig. Har ni sån lyx? Inte räckte det med bara mat, utan gick hem mätt och med 4 nya klädesplagg. De ni! 

Jag trivs så bra på mitt jobb att dagarna går så fort! Så roliga barn och härliga arbetskamrater. Känns som jag drog vinnarlotten! Undrar bara vad jag skall göra efter midsommar. Förslag? Anyone? 


Anyway så är summan av kardemumman är att i morgon är det fredag! 

Det betyder kort dag, LYX dinner date på Kaskis och veckoslut! 

Ha det grejt hörni!

 

CHEERZ!

 

PS. Visst var det kul med en gästbloggare? Nästa vecka kommer det ett nytt inlägg med en ny intressant person som jag skall ha att svara på lite frågor.

I call this - VECKANS BABE!

STAY TUNED!

 

sofia
25.01.2018 kl. 18:48

GÄSTBLOGGARE - ANDREIJ!

Hellurei, lite nytt på bloggen - samarbete! Vi finlandssvenskar bör lyfta upp och supporta varanda, right? Så idag har jag delat min blogg med en fellow rimmare - Andreij! Han är grym på rim och tydligen har han hjärnan på trim. Så varsågod, bloggen är din!

 

Tjena!

Mitt namn är Andreij Selänniemi, 22 år gammal. Jag studerar Kemiteknik vid ÅA, har ett företag (@RareBastards) på sidan om och bloggar om mina tankar på instagram (@aandreij)!

Idag skriver jag ett gästrim på denna blogg, så enjoy!

 

 

Ibland kan jag inte sluta att fundera,

Om sakerna man dagligen gör är rätt att sin tid på basera?

 

Det är nästan skrämmande,

hur många av oss blir bättre och bättre på att sina känslor blockera.

Tänk att jag lyckas människor chockera,

endast baserat på att jag mina ärliga tankar kan diktera.

 

Ja, jag fortsätter att fundera.

Hur jag på bästa sätt min framtid skall formera. Kommer det att fungera?

Absolut, men varför?

För att morsan alltid sagt att jag allting kan hantera.

 

"Var lugn" brukar hon säga.

"Minns att alla bollar du just nu vill jonglera, kommer du alltid att kunna justera".

 

Alla bollar är ju nämligen ens egna beslut, dumsnut.

Vi går och klagar varje minut,

Och glömmer att det är vi själva som knutit varje slipsknut.

 

Ja absolut, jag fortsätter att fundera.

Hoppas, på att jag med mina rim i andra ärliga tankar lyckas generera.

 

Orden vi vanligtvis vill servera,

Väljer vi allt för ofta att radera,

Bara så att andra människor oss skall acceptera.

 

Vi säger att vi lever våra egna liv,

Verkligen?

Varför är vi då så fans rädda att inför andra inte prestera?

 

Du förstår varför jag fortsätter att fundera.

Kanske jag annat än hur vi våra liv bygger upp borde studera?

 

Det känns bara så fel,

Vad vi alla väljer att värdera.

Vi sliter ner vår självkänsla,

bara för att få vår instagram att lyckas vibrera.

 

Det finns så mycket positivt man med sociala medier kan adressera,

Trots detta väljer vi att all negativ skit absorbera.

 

Fråga mig inte varför jag fortsätter att fundera,

För många av dessa tankar kommer jag aldrig att kunna amputera.

Det handlar nog bara om att jag någonting positivt vill representera och aktivera.

 

Vi gör ju nämligen inget annat än att andra kopiera.

När började vi egentligen vår egna personlighet minimera för att andra oss skulle respektera?

 

Nej usch,

Jag tänker då iallafall inte låta andra människors åsikter mig definiera,

Så kanske det är dags att börja fundera?


Vad sägs om det mina vänner?

TACK Andreij, helt sjukt bra text!

Gå och följ honom på Instagram!

KLICK

 

CHEERZ! 

Sofia
23.01.2018 kl. 20:48

NEW LOOK ALERT!


Kolla in min otroligt fina nya blogg header! 

Min kaveri och snart kollega Josephine har stått för den fina designen. TACK! <3

Lifvet som ett ljushuvud är det min blogg handlar om. Mina tankar om lifvet från mitt egna ljusstråade huvud! Simple as that. Ville lite uppdatera looken eftersom den varit lite grå och tråkig på senaste.

New year, new bloglook but still same old ME.

Vad sägs om det, mina filosofierare?

Filosofiander? Filosofialainers? 

Ska även börja blogga mer aktivt och pröva lite nya grejer! 

Filosofia 2.0! 

sofia
22.01.2018 kl. 22:15

 

Hello!

 

 

Namn: Sofia Johansson

Ålder:  Tjugoåtta jordsnurr

Ort: Åbo/Turkuland

Blogg: Här kan ni läsa om allt och ingenting, men oftast någonting!

Är: Glad, mästare på överanalysering, plantlady, snäll, tankspridd, lite humoristisk, semi musikalisk, lång, full av kärlek och ost

 

 INSTAGRAM

FIAUSTER

 

Kontakta mig:

Johanssonsofia0@gmail.com