backstreets back, damn right!

 

Allt var kanske inte bättre förr, men om man ser på dagens samhälle och allt vi gör idag så anser jag att livet var kanske inte bättre, men nog var det enklare och jag är otroligt glad och tacksam över att  har fått växa upp på 90- och 00- talet. 

Då man passade tider för att se ett tv-program, MTV handlade bara om musik, brännboll var bäst och att busringa med den fasta telefonen var badass. 

Att 90-talet är trendigt och kommit tillbaka kan inte har undan gått någon själ. Modet, serier och bäst av allt : boybands. Och inte vilket boyband som helst, nejnej. Utan det bästa som någonsin har funnits på denna jord. 

Jag har alltid varit, och kommer alltid att vara ett äkta BSB fan. Hanson var också där uppe i toppen, men BSB har alltid varit larger than life. The one. They will never break my heart. Om ni följer dem på IG kan ni se att de headlinear i Las Vegas. Skulle kanske sälja min ena njure för att få vara där. Any takers?

Anyways, 

Vad har hänt med synkroniserad dans och klädkoordination? Jag hoppas innerligt att detta kommer tillbaka tillsammans med allt annt från 90 talet. Seriöst.

Satt med min kompis igår och binge kolla musivideon på YouTube. Visst är hälften klyshiga och ganska dåliga, men lika bra fångade killarna in en. Kolla bara på quit playing games with my heart. Do it! Smalt du? Speciellt under scenen i regnet och synen av deras abs i fladdrande skjortor. Mmm-mm. 

 


Jag upplevde också att det var mer chill förr. Vi som barn var ute och lekte hela dagen efter skolan eller satt i rummet och spelade in egna radioprogram på vår kasettspelare. Jag ägde en trådlös mikrofon som man kunde spela in låtar på. Den hade ett kort liv då brorsan tappa nerverna och kasta den i skogen. Kanske därför min sångkarriär lades på is. 

Men ändå bättre än allt ipad tittas som gäller nu. Jag är inte bättre själv, men jag kan, för jag är en grown ass women med egen telefon. 

Summa summarum så skulle det ibland vara skönt med lite enklare tider. Utan social media, utan all världens teknik och utan Netflix. Man skulle leva i en ovisshet om vad som egentligen händer i världen och vad Kim Kardashian åt till frukost. Är det något man kan leva utan? Är det?

Folk håller på med social media fastor nu, och det är kanske en jätte hälsosam grej. Jag vet att jag borde göra det. Men tror jag skall hålla mig till två fastor just nu och köra detta i ett senare skede. Måste ju få ha någon lycka i livet.

OCH vad skulle livet vara utan snapchat filter? Tänk på det. 

 

 

sofia
Publicerad 07.03.2017 kl. 19:00

but, are you an alcoholic? - part two

a mid progress follow up in english today!

 

 


So today marks 64/100 dry days. I feel more energized, healthier and I have turned into an old maid - and loving it. I actually like going to bed before twelve on a saturday and getting up well rested and hangoverfree on a sunny sunday. True story! 

Now, people who have known me for a long time knows that I like to socialize and going out on weekends. I still do, but I don't feel the need to do it as much. I am comfortable staying at home, drinking tea while watching Melodifestivalen and På Spåret or going out for dinner and just go home after. Without a stop at the bar for the ledgendary one. (who actually manages to go out for just one?)

That was a drastic but also a positive change for me and my friend yesterday, because we usually stay out until 5 AM when we meet. Is this what it's like to be an adult? Am I adulting?

Some people might feel that I am wasting my precious man-hunting single lady time, and that I am five cats away from becoming the catlady from The Simpsons. I should be out looking for a potential guy to highlight my life OR meet their friends friend who is perfect for me. Yay.


Last time I wrote about this properly was on day 22/100. I mentioned the reactions I get when speaking of 100 dry days. 

I need to mention my own reactions and pride of it. When I reached day 31, I was so proud and I bragged about it to my friends. Then I found out that over 50% of my friends haven't  even had a beer for that same period. Without restricting them selves. That was a big turn off. But now at day 64 - I feel pride and glory. Specielly for the non-smoking part. 

I am still not an alcoholic - need to put that out there. But I enjoy a glass of wine on a friday with dinner, a beer after work on a saturday or a bottle at a party. Casual. Normal, especially for my age? Yes. In Finland? - bordeline ALCOHOLIC. 

But I have experimented with the social aspect of it and it turnes out that I'm perfectly fine without drinking at social events. I'm still as social and loud as anybody else. And it's alot of fun to listen to the drunk people explaining stuff. 

I've tried my fair share of non-alcoholic beers, wines and ciders. Realized that the beers&ciders suck. Not worth it. But the non-alcoholic white wines are drinkable. It does the trick then you're having a fancy dinner. Just the one glass for the feel of it. And people don't question it, because it looks the same. Because the questions are still the same as in the beginning. Are you an alcoholic, are you boring now and why though..?

Did you guys know that I am not actually doing this alone? I got one friend to join me. But not for free. We have one very expensive bottle of booze on the line. The difference is that I have been kind of chill and laying low - but he has been for a two week holiday to Thailand and for a skiiholiday to Himos - without a drop of beer, a fancy cocktail on the beach or a minttukakao in the slopes. Don't know if I should feel sorry for him or not, but that is pure dedication! Thank god I was smart enough to book my holidays after this challange. 


I will do a list of noticeble changes at the end of this challange to compare if anything actually has changed. What I can tell now is that my endourance in the gym is higher, my mood is lighter and I am more energized. I have however not saved any money, my ass is bigger and I eat more - but no surprise there. 

T h i r t y s i x days to go! 

 

sofia
Publicerad 05.03.2017 kl. 10:21

man tror att man dör, men man gör int'

nervositet - bland det värsta jag vet

01032017

vita dagar - 60/100 (!!!!)


 

Om det är något jag är bra på, så är det att vara nervös. Speciellt inför första möten som intervjuer, dejter och att ringa ett samtal till någon man inte känner. 

Det är något med att inte veta vad som komma skall. Man vet inte vad de kan fråga på intervjun, dejten eller telefonsamtalet. Jag har blivit mer van och självsäker, men det är fortfarande nervöst. 

Men det känns alltid så bra 5 minuter in i konversationen. Nervositeten har lättat och allt går som på räls när charm-fia kommit fram. Eller, så brukar det gå.


Jag hade en nära döden upplevelse igår, mitt under en arbetsintervju. Vi satt snällt och lyssnade på viktig information, då plötsligt hjärtat började slå hårt, fort och det värmde till i hela kroppen.

Jasså tänkte jag, vad händer här? Fortsatt att lyssna aktivt medans jag vred och vände mig i stolen. Efter trettio sekunder hände det igen. Kände hur det hettade till i ansiktet. Vad händer? Jag kan ju inte få någon sjukdomsattack nu, under en intervju. Eller ja, skulle ju vara ganska typiskt mig.

Jag koncentrerade på min (yogi)andning och det kändes lite bättre. Så här höll det på var trettionde sekund i ungefär 10 minuter. 

WTF.

Jag överlevde obviously, och intervjun slutade fint. Men jag har nog aldrig varit med om något liknande. Jag kontaktade såklart mamma direkt och fråga vad i helsike som hände. Fick diagnosen; möjligtvis en ångestattack. Man tror att man dör, men man gör int'. Ja men vilken tur då. 

Det var nervositet blandat med för mycket kaffe, för lite vatten & sömnbrist. 

Det jag borde ha gjort just då var att stiga upp, öppna ett fönster och dra in frisk luft och dricka vatten. Men som den finländaren jag är så kunde jag inte visa svaghet i just det tillfället. Det enda jag kunde tänka på var att jag inte får svimma. För det sku vara så hurja nolot. 

Den här typen av nervositet är på en helt ny nivå för mig. Illamående, check. Pirr i magen, yes. Hjärtklappningar? Det hade jag inte räknat med. Lifvet medför en massa överraskningar.

Tips från coachen;

  1. Drick vatten. Men inte för mycket att man behöver kissa mitt i
  2. Minska kaffemängden till 2 koppar per dag
  3. Ät en frukt
  4. Sluta stressa
  5. SOV ORDENTLIGT

easy peazy right?

 


Dagen fick iaf ett positivt avslut med lite socialt häng med nya människor på en bar, där portsaren frågade ID på mig och inte mina barn till vänner & då en i gänget trodde jag var född -93.

silver lining.

 


En bild från en roadtrip i de norska fjällen. Hade precis börjat med yoga, vig som en vinranka. Men KOLLA bergen. Magiskt, stressfritt och utan någon sort av hjärtklappning.

 

*önskemål och tips på framtida inlägg mottages så hjärtligt. 
sofia
Publicerad 01.03.2017 kl. 21:00

jätte hejsan

 

 

Dagens fem jätte super hejsan;

  • Inledde veckan med ett transformer pass. Har skippat den träningen i några måndagar, av en enkel orsak. Lättja. Så otroligt stolt att jag drog mig iväg! PLUS att PT Christian visste vad jag hette. WINNER! Efter 2 år på gymmet. #goals
  • Bokade tid till en möjligtvis nödvändig läkargranskning, på finska. Hoppas det nu blev rätt att inte jag hamnar på en prostata undersökning eller liknande.
  • Veckans mathandel blev under 15 €. Aldrig hänt förr.
  • Känner mig väl förberedd för morgondagens arbetsintervju. Det brukar aldrig hända. Känner ett konstigt lugn. Lär väl få nersammanbrott 1 h före. 
  • Konstaterat att det bara var fyra. 

 

Dagens fem mindre jätte hejsan;

  • Grannarna renoverar och borrar. Underligt hur det kan vara så otroligt störande.
  • Tappade blåbärspåsen mitt i gröten. Perus Fia
  • Alla finnar som bryter ut nu mittiallt. Jag trodde man skulle få finare och hälsosammare hy då man slutar röka. Men nej, nu kryllar det mer finnar på min panna än på Teneriffa.
  • La La Land vann inte en Oscar för bästa film. Bedrövligt. 
  • Har ett stort behov av att kolla resor hela tiden. Must stop that!  89 dagar kvar till GREKLAND. 

 

Listan kan säkert fyllas på innan dagen är slut, men detta är fias fem jätte hejsan och mindre jätte hejsan för denna gråa måndag. Och klockan är bara 13.33. Men skall på bio ikväll med vännen min så, what can go wrong!

Ha en fortsatt trevlig måndag och försök att inte slinta i halkan. Because I did. 


- briefly in english - 

Todays blogpost is about five positive things about today and five not so much. 

  • I finally made it to my hardcore transformer gym session, after too many skipped ones. The only reason for not going is just laziness. But today I made it and it was awesome! Even the trainer knew my name! After two years! #goals
  • I booked a doctors appointment in finnish. I really hope I get the right one and not a prostate exam or whatever.
  • This weeks food costs were just 15 €! Never happened before.
  • I feel prepared and totally calm about the work-interview I have tomorrow. Super strange. Might loose it an hour before.
  • Just realized, the list only contains four positive things

 

The not so much:

  • My neighbours are drilling and renovating. It's so fricking annoying.
  • I dropped my blueberry bag in my bowl of porridge. Typical me.
  • My sudden pimple break out. Seriously, I thought that my not smoking life would result in a happy and healthy skin. But no. Looks like a hostel in Amsterdam.
  • La La Land didn't win the best picture Oscar. Sucks.
  • I have a huge need to search for possible holiday destinations. Need to stop that. Because I'm going to Greece in 89 days.

 

Have a great start of this week! I know I will. Maybe. Hopefully. 

sofia with an F
Publicerad 27.02.2017 kl. 13:33

the older, the wiser.


Har tydligen nått höjden av ungmöskap då barn vill  börja rekrytera potentiella kandidater åt en. Min brorsdotter ville gå ut på stan i Karis och hitta mig en pojkvän. Jag fick henne distraherad med en kokosboll & sedan diskuterade vi hur man kan vara en självständig kvinna utan att behöva en man.

Mission completed.

 


On another note..

Att bli lite äldre medför bara  mer positivt än negativt tycker jag. När man var yngre och oerfaren hade man inget gemensamt med sina föräldrar och konversationen var ganska klen. Fanns inget att prata om förutom vädret och vad vi skall äta, typ.

Nuförtiden kan vi sitta i timtal i varsin fåtölj, vi diskuterar och reflekterar över våra liv och jämför mina erfarenheter med deras, och  kan komma fram till en massa intressant som man inte visste om - eller ens brydde sig om när man var yngre. Jorden snurra ju bara runt en då och föräldrarna var mest bara pinsamma och fungerade bara som bank eller chaffis.

Jorden snurrar fortfarande runt mig men har egen inkomst och åker mest kollektivt.


"en dag kommer du att tacka mig." ..sure.

Jag lovar att alla föräldrar yttrar detta otroligt ofta. Som barn tror man aldrig på det. Hur fan skulle jag tacka dom för att dom tvingar mig att städa rummet eller dammsuga för en slant? BARNARBETE. Men nu förstår jag ju hur jag lärt mig att arbeta för någonting och har utvecklat en otroligt bra arbetsmoral. Jag är tacksam för hemkomsttider, regler och veckopeng. Nu.

Då jag var tonåring var det inte lika uppskattat. ALLA andra fick vara ute längre och INGEN annans mamma ringde och schasade hem en kl 21.

*Detta hände även på glöggrundan 2014 då klockan var 20.00. Ingen annans mamma ringde. Jag var 25 år.

 

Men DÅ man upptäcker att; vad de gör och säger faktist är klokt och är vettigt ibland. Sen att våga erkänna det till dem är en annan sak.

Vet ju att mamma vet allt och att mamma kan allt. Så behöver jag svar på mina överanalyseringar eller grubblingar så ringer jag mamma. Har inte mamma svar, pratar jag med pappa eller brorsan. Nån av dem brukar oftast ha bra lösningar.

Vissa säger att jag fortfarande har navelsträngen fastväxt - damn right! Familjen är det viktigaste man kan ha, och har man sådan tur att man har en varm, rolig och älskande familj, så håll fast livet ut. 

Med det sagt - så räcker det med en helg hemma nu och då. Efter tre dagar brukar måttet vara rågat och magen vara full.


Men, jag har otroligt kloka föräldrar och det är riktigt roliga konversationer vi brukar ha. Det är även nu man märker hur äpplet inte faller långt ifrån trä't. Tänker lika, ser lika på saker och är alla lika dåliga förlorare i YATZY. (vann 2 ggr i rad, just putting that out there)

Trevlig helg allihopa, det tänker jag iallafall ha.

Mat, mys och mello. 

 

 

sofia
Publicerad 25.02.2017 kl. 14:38

you've got mail

anticipation - The feeling you feel when you feel you're going to feel a feeling you've never felt before. makes sense.

Är så hjärntvättad av skolan och alla inlämningsuppgifter att jag just märkte hur jag nu skriver mina blogginlägg med samma skrivansvisningar.  

Anyway, idag är det tisdag. Solen skiner och fåglarna kvittrar. Det snöade igår, men är slaskigt idag och man slintar på vartannat steg. Visst nalkas våren?


Låg länge uppe igår kväll innan jag fick sömn och funderade på sommaren som kommer och vad det kan innebära för mig. För jag har just nu absolut ingen aning. Februari är månaden då alla ansökningar till jobb är inskickade och rekryteringsprocessen pågår. Man går ovetande varje dag över om man får sommarjobb eller inte. Sömnlöshet och överanalysering 24/7.

Att söka sommarjobb som tjugosjuåring är ganska intressant och ibland väldigt tugnt. De flesta jobbannonser riktar sig till ungdomar eller unga vuxna. Vilket är från 16-25. För det finns inte många i min ålder som söker jobb endast för sommaren. De ansökningar som riktar sig till min åldersgrupp, är oftast längre vikariat och heltidsanställningar.

Jag vill ha ett roligt, utmanande, fräscht och givande sommarjobb som eventuellt leder till ett fortsatt arbete i framtiden. En bra arbetserfarenhet som jag har användning av. Men fräscht menar jag någonting nytt, som jag alltid har velat pröva men aldrig tagit chansen till att söka till. Glasskioskförsäljare t.ex.

Jag lider av kontrollbehov av någonting jag inte kan ha kontroll över. Makes sense? No? Okej.

Har jag t.ex. lämnar in ansökan till skola eller jobb – som jag inte har någon kontroll över vad resultatet blir – så får jag nippor. Jag uppdaterar min e-mail varannan timme, okej minut, och överanalyserar sönder vad som komma skall. Får jag det inte? Varför isåfall? Får jag det? Vad händer då?

Olika scenarion snurrar i skallen och overkliga händelser. Jag tål inte att inte veta.

Jag minns då jag väntade på mailet som skulle meddela om jag slapp in till skolan eller inte. Jag gick nästan sönder av förväntan. Kände att jag inte kunde planera mitt liv. Allt hängde på detta mail.

Hur kan man släppa oron och bara leva som vanligt tills man får besked? Det kan ju inte påverkas mera än det intryck jag givit i ansökningarna. Wait and see.


Det kan jämföras med ett förhållande. Om det är oklart var man står så känns det bättre då man får ett besked, även om det är ett tack, men nej tack, så försvinner oron och man kan fortsätta med sitt liv. Bekräftelsen behövs vare sig det är ett ja eller nej. Inte ett kanske, vi ser och eventuellt...?

Att sväva i ett limbo av ovethet gör mig galen.

 

 

*i skrivandets stund fick jag ett JA TACK mail från ett potentiellt sommarjobb. Yay! Men väntar ännu på ett speciellt mail innan jag kan slappna av och överväga alla alternativ. This waiting game sucks.

**Fick senare ett NEJ TACK av det speciella mailet. Let the överanalysering begin. 

sofia
Publicerad 21.02.2017 kl. 13:27

friday facts about filosofia


Fredagen till ära tyckte jag att det va värt en "fakta om mig" lista. Inspiration från coola Grön i Åbo och listan från tjusiga Sandra Beijer


Hur gammal är du?
27 år! Helt sjukt alltså, när blev jag det?

Hur gammal känner du dig?
Mentala åldern sträcker sig från 17 - 37. Drar mina klasskompisar med mig till Monkey (småbarnskrog i Åbo) känner jag mig som 45. Men oftast känner jag mig som 27. Ganska skönt och ganska en mitt i ålder. 

Vart bor du?
På den lugnare sidan av aura Å. Gjorde ett bra beslut förra hösten då jag flyttade från vad som kändes som ett frathouse med högljudda, unga, passionerade grannar.

Nu njuter jag i min pensionärslya med betydligt högre hyra. Worth it!

Vad har du gjort idag?
Eftersom klockan är snart 11.00 så har jag hunnit kollat ett avsnitt av Downton Abbey medans jag åt lyxfrulle (avokadotoast, ägg, päron och KAFFE). Ska snart till gymmet på död HIIT cirkelträning. Varför jag utsätter mig för sådan form av tortyr är frågan. Vill säga att det är skönt - men då ljuger jag. 

*uppdate: hann inte på transformer för jag slapp inte upp från stolen, because lat. Så far på egen hand småningom. 

Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför?
Vinter på en solig dag med massor av snö. Sommar i skären under ett parasoll i skuggan för jag bränner mig. Vår när man hör sanden knastra under tossorna. Höst när löven är färgglada. Så typ 4 dagar i året.

Är du beroende av något?
Where to begin. 1. Tuggis, kan tygga 5 på en gång (min käke blir snart lika stark som Brad Pitts). 2. Mat. ÄR seriöst beroende av mat. Hela min dag planeras runt vad jag skall äta. 3. Min telefon aka. social media i alla former. Tycker det är så kul att dela bilder på IG och att skapa stories med alla sc filter t.ex. Det finns folk som uppskattar det, och de som inte. Jag däremot tycker jag är otroligt rolig ibland. (@fiauster om ni vill checka it out). Jag är väldigt medveten om mitt beroende. Nej jag har inte tråkigt eller ett dåligt liv, varje dag. Vissa stickar - jag skapar karaktärer på snapchat. 

Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
Överallt! Kanske Skottland, Aruba eller varför inte Tenala. 

Vad är du på för humör just nu?
Lite på finurligt humör. Vet inte alls vad helgen bär med sig. Är på dag 48/100 nyktra dagar och det känns rikigt bra! Skall på två get togethers under helgen med härliga människor så ska se hur det går! Troligen riktigt fint. Äter popcorn och chips istället för att dricka vin. Reven växer men humöret är på topp!

Vilket är ditt favoritgodis?
Chokladtäckt anything. 

Vilken är din favoritaffär?
Vegekauppa och ruohonjuuri

Är du en morgon- eller kvällsmänniska?

Tror alla mina bekanta kan skriva under att jag är en kvällsmänniska. De flesta har lärt sig att inte prata med mig före jag yttrat det första ordet. Förutom mamma, hon lär nog aldrig förstå det. 

Har du blivit sydd någon gång?
Inte vad jag minns. Borde kanske har sytt hakan i oktober 2014 då jag asfalten slog upp den. Men what can you do. 

Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?
Oj, har så många fina människor i mitt liv som hela tiden ställer upp för mig så svårt att nämna en specifik grej. Men det som är värt att nämna är kortet jag fick oväntat av en klient på vändagen. Så otroligt FINT! 

Är du blyg?
Beror på situation. Nya människor gör mig alltid lite blygare, men börjar bli mer och mer framåt på den fronten! Däremot har jag blivit lite för modig med att kläcka ur mig vad jag tycker och tänker. Känns lite ovant för alla så att säga.

Vad heter du i andranamn?
Börjar på K, slutar på ristine. Fun fact: Skulle egentligen vara Kristina - men i Norge får tydligen inga namn sluta på A så det blev Kristine. Samma med Sofia, det var inte coolt att ha det med ph - Sophia. Så blev med f. 

Sofia with a ph. PHOFIA

Vill du gifta dig?
Eventuellt. Kanske. Just nu ser det långsökt ut.

Har du något smeknamn?
Giraffen, långben, Soffan, Fiauster, Fiau. Men mest Fia. 

 

Have great weekend y'all! 


sofia with an F
Publicerad 17.02.2017 kl. 09:34

viva, celebrate your holiday

this one is completely in english, because it makes more sense. Cheers.

This is the story about how I finally took control of my own self and did something awesome that completely changed me.

The year was 2012, the month was march and the day was a saturday. I had my one way ticket to an island I had last visited when I was four years old. Mallorca. I had no idea what would be my life for the next year. No frickin' clue that this would be the best and wildest thing I've ever did, so far.

Now, let's not compare my story to yours. For me, this was life changing and wild. For you - this may seem itty bitty. Aight'?

I arrived around 11ish at the airport with butterflies in my stomach, waiting for my luggage, anticipating and feeling a bit anxious. I knew that someone I've never met was waiting for me on the other side, dressed in orange.

There she was, greeting me with a happy face. I didn't say much. Just smiling and nodding when she talked. We walked towards the viva-van. People that also just arrived were standing there, talking to eachother, greeting, smiling and nodding. We were all there for the same reason. Some of them were to be my future team-mates, roomies and friends for life. But at that time, I had no idea. Also, I had no idea I already, kind of, knew one of them.

We all got in the cars and drove towards Alcudía. I sat quietly in the backseat, just listening to the others in the car. They seemed really nice and social. I felt stupid for not having anything to say. Just smiled.  We arrived at the hotel where we stayed for the next 2 weeks for training and getting to know eachother. I was terrified and out of my comfortzone.


The first two weeks went by like that. Felt like a second. We worked 12 hours a day and learned how to be competent hotel entertainers. It was cruel, fun, hard, exhausting & amazing at the same time. Felt like a bootcamp filled with rules and punishments. We practiced arts&crafts, games, minidiscos and had a weekly exam. Kind of ridiculous now when I look back at it. We took it all so frickin' seriously, but it brought us all closer. The course was so intense and filled with drama. New friendships and romances were created, and a few are still going strong today.

At the end of the course we all got divided into different teams and hotels, and it felt like an American Idol audition. We all sat outside while one by one got called in to the "judges" to be informed weather you stay or go. A few actually had to leave. SICK!

I remember Nick playing the guitar and singing Hallelujah. He is a famous singer in Italy now, btw. Anyway, people were crying because they got sent to the other part of the island from a friend they've known for two weeks. Seriously, I also cried!


My team got sent out first. To Palmanova. Beacuse the hotel was already up and running for the season, so we had to start working right away. I admit, it was a sad moment. But I got lucky with the hotel, the hotel staff and  my entertainment team-mates. Finland, Sweden, Italy, Belgium and Slovenia. Winners!

We started of the season with a vanillasugar spanish chief, and continued the rest of the summer with a spicy belgian waffle chief. They were like night and day. They were both experienced entertainers but ooh so different. I've learned alot from both of them! How to obey the rules, and how to secretly bend them. How important it is to be a proper host - and how to be a wild one. Potato, potato.

The best part of our location was first of all; that Magaluf was like 5 min away, second was that we were out of the dramatic bubble that was up in the north. We didn't know much about the other ones, and that was fine, but if we wanted to know some gossip, we asked the flying team*. We did our own thing. You have to understand that we are around eachother 24/7. We live, sleep, work, eat and see the same faces through whole season. So, we kind of lived in a VIVA bubble.

*the flying team were different groups of singers and dancers who travelled between all the viva hotels and performed at nighttime. Elvis, Beatles, Grease, Abba and so on.  


Alot of people back home didn't believe that I would last more than two weeks. I was a shy, quiet person and could never imagine standing on a stage, talking and dancing, in front of 300 people & introducing a show in six languages. But I did. I sucked at it at first - but after a lot of practice, it became more comfortable and fun. I loved it and I got good at it.

I've created so many relationships with familys from all over the world. Just by being myself and being good at my job. The kids loved us and we loved them (in a non creepy way.)

We all brought something different to the team and we worked so well together. Of course there was some drama, but you forget about it because the good times were better.

We partied almost everyday until 5 am. We danced and laughed. We made memories, most of the time, if we remembered the night. And what we didn't rememeber, I had it documented on my camera. There's also a video montage of the whole season. I was THAT girl. Maybe that was the start of my obsession for photos and posting them everywhere...


The season flew by and suddenly it was november and the hotel was empty. One after one we left and went home. But most of us knew we were coming back next year. So it didn't feel as bad.

I came home with so much more that I've ever had. My mouth was filled with cavities from all the red bull but my heart was filled with joy. The scale showed 10 more kilos but I'd grown SO much confidence. I came home taller and happier.

This was five years ago. FIVE. This is where it all started. This is how I got out of my comfortzone, my shell and got shit done, for me. Look how far I've come. I am loud, proud and living. I've come to sense with who I am and what I want to do. I am more confident. I am ME.

I am so happy to have met so many amazing and funny people along the way, and I miss you.

A part of me wants to do a final season before I get old(er), but a part of me knows that it's not good for my health and it will never be what it was. The best thing I've ever done.

Thank god for all of you people. TE AMO!

 


*I will do a recap of my 2013 season later. Stay tuned!

 

muchos lovos, Sofia
Publicerad 15.02.2017 kl. 08:56

 

hej hopp!

 

Namn: Sofia "fiauster" Johansson

Ålder: Tjugosju going on tjugoåtta jordsnurr

Ort: Åbo/Turkuland

Blogg: Här kan ni läsa om allt och ingenting, men oftast någonting! 

Gör: Studerar till socionom och sommarjobbar som sjökatt.

Är: Glad, mästare på överanalysering, snäll, tankspridd, lite humoristisk, semi musikalisk, lång, full av kärlek och ost

 

Follow me!

Instagram: Fiauster

Snapchat: Fiauster

 


 

 

 

 


 
bloggar jag gärna läser

 

Silje Werner

Blejk, Fejt & Fab

Janets Hälsopepp

Rachel Brathen

Hemulen

Andas

Anne Hietanen

Grön i Åbo


 

 

För fanmail eller övrig kontakt:

johanssonsofia0@gmail.com