love is all around

13022017

44/100 dry days


I morgon är det alla hjärtans dag. Här i Finland är 14.2 mera klassad som en vändag, vilket alltid har reklameras som en fin dag att sprida lite kärlek till alla vänner. TILLS NU. 

Seriöst. Har ni sett boomen i alla butiker? Sen när har valentines day blivit så otroligt hypeat här? Eller är det bara för att jag är så otroligt singel, att jag blir störd på alla hjärtor och chokladaskar överallt, och är det faktist bara JAG som reagerar på detta? Anyone?

Vart än jag går och ser så ser jag annonser som påminner att komma ihåg sin käraste den 14.2. De flesta skriver ändå om ystävänpäivä & vändag, thank god. Men innerst inne vet jag att dom kallar till de som har en kär. Suck. 

Men jag har inte alltid varit såhär synisk till onödiga högtider. Nejnej. För ett år sedan var jag i ett förhållande och njöt av denna dag av kärlek. Fick min chokladask och frukost på sängen och skröt med det på social media så alla mina singelkompisar spydde av avundsjuka. Karma is a bitch.


Men frukta inte! Ni behöver inte vara rädda att skicka loveydoveyga snaps till mig. För jag tänker inte bojkotta denna dag, jag tänker vara glad för andras kärlek och själv fira VÄNdagen. Fast jag inte har en pojkVÄN så har jag en massa fina VÄNNER. Så det så. 

Men kan ändå ärligt säga att; skulle jag inte ha 100 dagar vitt, skulle det lätt slinka ner ett eller flera glas vitt. Lika bra så, kanske.

 

*alla kort, kramar och rosor uppskattas ändå. Just sayin'


Tomorrow is valentines day. In Finland we tend to celebrate it as a friend-day, which has been about celebrating your friends and family. Until now.

Seriously. Have you noticed the boom in all the stores? Since when has valentines day become so hyped here? Or is it just because I'm so freakin' single that I get so bothered byt it? Am I the only one reacting to all the pink and loveydovey hearts everywhere? Anyone?

Everywhere I go, I see ads that reminds people to remember their loved ones on the 14th of february. Most of them call it friendsday but I know what they really mean. COUPLES DAY. 

But I haven't always been this cynical, nono. I used to be one of them. Last year I was in a relationship and loved the shit out of this day. I got a box of chocolate and breakfast in bed, and I posted it on social media so all my single friends got green of envy. Karma is a bitch


But do not fear! You don't have to walk on needles around me. I will still be happy for all of you and your cute snaps. I wont boycott this day. I will be happy for other peoples love and I will celebrate FRIENDSday. Eventho' I don't have boyFRIEND, I have alot of lovey FRIENDS. 

But it's safe to say that: if I didn't do the 100 white days challange, I would drink a glass or three of white. Maybe it's for the best. 

 

* still, all cards, hugs and roses are very much appreciated on this day. just sayin'

 

 

Sofia
Publicerad 13.02.2017 kl. 16:03

rise above the gossip

english below
efter två misslyckade publiceringar av långa inlägg som mystiskt försvunnit, så har jag med långa nerver börjat med säkerhetskopiering. WORD. 

 


Det finns inte mycket som får en så exalterad som när en vän inleder en konversation med ”har du hört att, har du sett vem, och VET DU VEM SOM?”. Ingen skillnad om det är över whatsapp och man följer med hur skrivprickarna rör sig eller om det är hemma i soffan face to face. Man känner hur ögonen börjar tindra, munnen grinar stort och dreglet rinner. Man vet vad som komma skall – ett saftigt och nytt SKVALLER.

Med de närmsta vännerna kan konversationen ofta bli lite rutinerad ifall det inte hänt något nytt på 24 h i ens liv. ”Vet vi något nytt”? ”Vad ha ni gjort?”. Men ibland kommer det någon med något otroligt smaskigt och det är så härligt. Jag brukar oftast skvallra om mig själv, och ja, mitt liv. Men jag tackar inte nej till att lyssna och kanske bekräfta skvaller om någon jag vet. Vänners vänners kusins  brors pojkvän – ni vet, bekanta. Ibland känner jag mig lite kluven gällande just skvaller men jag tycker om människor och människors liv är intressanta. So sue me. 

Men – det finns en stor skillnad på att prata fakta och att snacka skit. Fakta kommer från källan själv t.ex från en statusuppdatering på facebook eller så har den sagt det högt på stan. Därefter kan man döma och slänga ut sina åsikter bäst man vill, för då är det faktabaserat. För alla har åsikter om allting – inklusive jag. Hur starkt man sen väljer att utrycka sig handlar om folkvett.

Skitsnack, spekulering och ryktesspridning är dock något jag inte är ett fan av. Det är onödigt och shabbigt att hitta på och sprida rykten om någonting man inte har en aning om. Man skall respektera andras privatliv och inte anta att det är någonting då det är någonting helt annat. Är du nyfiken? Fråga personen. Eller en vän till personen eller snoka skiten ut personens social media. Folk delar vad folk vill att andra ska veta. Utan fakta är det bara skitsnack. 

Rykten är bara påhitt och oftast endast till för att såra. Rykten är nonsens. Inget. Tomma ord från en ovetande källa. Rykten är rätt och slätt avundsjuka.

Det är en melodi som sjungs i de flesta småstäder, där alla känner alla och alla funderar på vad alla andra sysslar med – inklusive jag. 

Att samlas med vänner och snacka om dittan och dattan kallas oftast för att skvallra. Men det har en dålig kling till namnet. Det betyder inte alltid att man snackar illa om någon, utan mera om vad som är aktuellt, nyheter, kändisar, vad som händer i ditt liv och din omgivning...och om din grannes kusins man.

Jag önskar ibland att jag var en person som inte njöt av lite färskt skvaller - en person som dramatiskt stormar ut från rummet av själva tanken. Nä. Jag älskar att prata - men det skulle aldrig falla mig in att avslöja folks hemligheter eller  sprida hemska rykten, inte medvetet iallfall. 

LAY IT ON ME.

Sen finns det de nyfikna typer som bara älskar att höra skvaller om andra, men avslöjar aldrig något själv. Super intresserade av andras liv och har en massa följd frågor. Men man skall ge och ta i detta samhälle. Och berättar jag något saftigt intressant om mig, så vill jag ju veta någonting om dig. Man ger och man tar.

Jag är mestadels en öppen bok. Jag är inte blyg att berätta om mig själv eller att dela med mig på social media, för helt ärligt så är jag inte så farligt intressant. Men jag väljer ju vad jag är bekväm med att dela. Lite mysterie måste det finnas för spekulationens skull. Rise above it.

you know you want to. xoxo. 


There’s not much that can get you quite as excited when a friend starts a conversation with ”have you heard, have you seen, and DO YOU KNOW WHO?”. It doesn’t matter if it’s on whatsapp or face to face. You feel your eyes glisten, you light up with the widest grin and start drooling. You know what’s coming – some new and juicy GOSSIP.

With your closest friends it’s easy for the conversations to get stuck in a rut when something new hasn’t happened for 24 h. But sometimes, suddenly, someone hits you up with some juicy news and it’s amazing. I usually just gossip about myself and my life, but I never say no to listening and confirming gossip about people I know. A friend of a friends cousins boyfriend – you know, acquaitences. Sometimes I get kind of torn by it, but I’m human, and I like people and peoples lives. So sue me. 

But – there is a big difference between real talk and shit talk. The real talk often comes from the source it self -  from a facebook update or speaking about it loud on the street. Based on that, people can judge or voice their oppinions how ever they choose. Because everyone has an oppinion about everything – including me. It’s how strongly you choose to act on it that say alot about your common sense.

Rumor spreading, shit talk and speculating is something I’ll never understand. It’s completely shady and un-necessary to make up stories and spreding rumors about something you don’t have a clue about. People have to respect other peoples business and not assume that anything is something else. Are you curious about something? Ask the source. Or a friend of the person. Or snoop the shit out of that persons social media. People share what they want others to know. Anything else is just shittalk. 

There is a very thin line between gossips and rumors. Rumors are pure evil. Rumors a assumptions. Rumors are made to hurt. It’s noncence. Nothing. Empty words from a un-knowing source. Rumors are just jeleousy.

It’s a melody played in most places where everyone knows everyone and eveyone want’s to know everyones business – incuding me.

Sometimes I wish I didn't enjoy gossips as much and just dramaticly storms out of a room by the thought of it. But no. Just lay it on me!

To meet with friends for coffee often means just to catch up on current events. Happenings, celebrities, news and what’s new in your life – and your neighbours cousins husbands life. It’s not always a bad thing to gossip. It just sounds bad. 

Then there’s the people who loves other peoples gossip, but never dishes anything themselves. They fish for information and have alot of questions. You have to give and take in this society. If I serve you a juicy piece of information about myself – I expect something about you in return. You give some, you get some. Tit for tat. 

I am mostly an open book. I'm not known to be shy to talk about myself or share my life on social media. But I do make a choice on what I want other people to know. The rest is a mystery and makes room for some speculation. Rise above it.

You know you want to. xoxo

Sofia
Publicerad 10.02.2017 kl. 08:46

the one that got away

 

 

Skrev just ett långt inlägg som försvann. 

Ungefär 3 sekunder före mina nerver brann.

Född med tummen mitt i handen

och tiden spenderat, rann ut i sanden.

Ett råd till dig från en riktig atlet

det finns stärkelse och c-vitamin i potet.

this makes no sense at all

I am very tall

 


* vad som händer när man i misstag raderat ett stort inlägg. Kreativitet på låg nivå

poetN
Publicerad 07.02.2017 kl. 20:18

but tony, we're family!

dagens blogg soundtrack/ Släktkalas - KAJ
05022017
36/100 dry days
status: serenity

 

Jag sitter här i min fina blåa soffa och känner mig äckligt mätt, trött och nöjd över helgen som snart är slut. Har gjort så mycket kul och hängt med så härliga människor på bara 36 h.

Med viktiga människor som man inte umgås med så ofta (enligt mig), men när man väl gör det så blir man så glad. Människor som känner en ut och in. Personer som kan få en att skratta tills man gråter och samtidigt reta gallfeber på en. Typer som ställer upp oavsett var, när och hur. Individer som konstant ställer frågan om varför man nu igen är singel, biologiska klockan börjar ju ticka slut! och försäkrar sedan att det snart är din tur, oroa dig inte. Det är härifrån man lär sig att le och nicka & smile and wave and slowly walk away.

Jag är otroligt tacksam över att fått växa upp med en släkt som min. Man blir aldrig ensam, vare sig man vill eller inte. För mig är det inte en dålig sak, för människor behöver andra människor, och jag trivs. 

Utifrån sett så är vi en ovanligt nära släkt som kanske träffas allt för ofta. Mina vänner tyckte vi hela tiden var på kalas. Men någon har alltid födelsedag och det skall firas! Varje sig det är tre helgar i rad eller inte. Man kan inte äta för mycket kaka, och någon har alltid något nytt att berätta. Går man på stan på lördagar så ser man oftast 80% av oss på kaffe. Åker jag hem en helg nu och då så tar det ofta inte längre en 1 h före jag ser en kusin eller en mommo. 


Det är en stor och mångsidig släkt med varierande talanger som täcker nästan alla yrken. Så den allra första frågan man oftast blir frågad om man har en potentiell ny partner, efter hela släkt historiken, är vilket yrke den har. Ifall det är ett bra tillskott till släkten eller inte. Because resurser. 

Kanske inte är det lättaste att komma in i en stor gemenskap som ny, oftast ganska chockerande. Men se det som en audition. Alla ögon på dig en stund. Men om du väl klarar det, så är du godkänd för prövotid, som varar ungefär mellan 10-25 år. Men det är värt det i längden! Fråga våra ingifta survivers. Vi ser efter varandra. 

We are a package deal och tar du en, får du alla med på köpet. Tycker det är en ganska bra deal. Because family!

Faktum är att vi alla har så otroligt roligt när vi är tillsammans. Tyckte det var härligt att få växa upp i en sån stor familj. Jag älskar alla kalas, högtider, kryssningar och kräftskivor. Det har format mig till det sociala djuret jag är idag med ett otroligt bra snapsvise-arkiv. 


Även om vi idag inte alla alltid kan träffas på varenda ett kalas eller andra tillställningar så ser vi till att ändå hålla kontakten via telefon, social media eller via någon annan släkting. Djungeltelegraf.

Som sagt, man blir aldrig ensam och det finns alltid någon som bryr sig. Det är vad som är finast med min family. 

Ett perfekt avslut på min sura vecka och en perfekt grund att börja den nya veckan på. Plus att en vän informerade mig idag att det är 138 dagar kvar till midsommar. Inte så pjåkigt!


plötsligt händet det, fiauster goes fancy!

Super nöjd över att få klä upp mig lite ibland, och speciellt i min favorit klänning i klädskåpet. Bästa klädinvesteringen jag gjort! Men den används varmsamt och endast på special occasions - som på lördag då det var namngivningsfest i hufvudstaden. Ifall ni inte följer mig och tråkigt nog råkat missa bilden, så här är den en tredje gång. #like4like #follow4follow #socialmediawhore  

Nä men se så fina färger! 

 

Multifunctional Isolde klänning från e/s design

LOVE IT. BUY IT. USE IT. 

sofia
Publicerad 05.02.2017 kl. 21:07

one of those days


Kontraster alltså. 

 

Det hör väl livet till att humöret går upp och ner. Man kan inte vara lycklig jämnt, och ibland måste man bara ha lite sämre dagar. Förra veckan var en otroligt bra vecka med flyt på i skolan, weekend i svärrje och massor med kärlek i form av musik, vänskap och kanelbullar. 

Den här veckan däremot har bestått av korta nerver, sömnbrist, låg skolmotivation och ett otroligt sötsug. Ett sug efter någonting. Kan vara vitaminbrist av någon sort, eller nikotinsug. Who knows. Men det vattnas i munnen hela tiden och det hjälper inte med tuggummi. 

Idag har dammsugaren, telefon och mina hörlurar fått lida av mina korta nerver. Dessa tre saker har i något skede av min dag flygit i golvet. Först klämmer jag skinnet som finns mellan tummen och pekfingret i dammsugaren. Sen fastnar jag med hörlurssladden i ett dörrhandtag, perus. Sen trögar mitt internet så min otroligt rockiga städmusik pausas. 

Det slår slint och allt blir svart, saken som stör mig flyger i golvet och så står jag där. Gråter och e otroligt arg för att mitt internet är 1 sekund trögare än vanligt. WTF.

ÄR det hormoner? Stress? Ångest? Eller hör det bara till att man flippar totalt då och då..? #femaleproblems

Är tacksam över att vår föreläsning blev inställd idag så jag inte gick med detta humör bland folk, utan kunde få mina nervsammanbrott in the privacy of my own home. 


Nu känns ju allt så mycket bättre. Lägenheten doftar rent, har vänt min dåliga JUJU med hjälp av mat, träning med lite KORN i öronen och att kolla på Downton Abbey.

Life essentials.


playa de inglés. 

Life is all about the ups and downs. You can't feel good all the time. Sometimes you have a bad day and that's part of living. Last week was a great week for me in all ways. I had a flow going on in school, travelled to sweden and was surrounded by love, music, friendship and cinnamonbuns. 

This week on the other hand has been a shitty week. I've felt irritated, stressed, lack of sleep no school motivation what so ever and I've had a huge craving for something. I don't know what it can be! Sweets or nicotin. Who knows. All I know is that it's super annoying to feel my mouth watering all the time and chewing gum aint' helping.

Today has been a day where the vacuum cleaner, my phone and my headphones has suffered from my bad mood. First, the skin between the thumb and my pointing (?) finger got stuck somehow while vacuuming, then my headphonewire got tangled with a door handle and then my internetconnection was slow so my awesome Spotify cleaning music got delayed. So all of the items mentioned above got thrown on the floor, following me crying of anger. WTF.

Is it my hormones? Stress? Anxeity? Or is it normal to just loose it once in a while? #femaleproblems

I feel so grateful for my lecture to get cancelled today. So I could loose my shit in the privacy of my own home and not among people. 


Everything feels so much better now. After I turned the frown upside down with some food, a hardcore workout with a hardcore KORN playlist and some Downton Abbey.

Life Essentials. 

Sofia
Publicerad 03.02.2017 kl. 17:37

meningen med hela skiten


Lever du för att arbeta - eller arbetar du för att leva?

 

Jag är just nu upp över öronen stressad med skola, två extra jobb, socialt liv, träning (eller brist på), mina tre finnar i pannan som är redo för explosion och ja, mig själv. Lätt att glömma varför man studerar alls. Men jag kan inte vänta på att bli färdig utbildad, börja jobba och bara casha in för att kunna leva. LIFVET.


Det jag blev att tänka på var hur olika vi är. För många är karriären det viktigaste i världen och titlar är det enda som finns, för livet är en tävling, beroende på bransch. Det är helt utanför mig. Jag tycker det mest att det ska vara kul, lärorikt och utmanande att jobba med vad jag älskar och helst i team, på samma nivå, peace and love. All in this together. Do what you love, love what you do, så blir man inte utmattad. Det behövs ledare och det behövs såna som jag. AYO.

För det är det min bransch går ut på. Hjälpa, stöda & kramas. Eller? Det är definitivt inte för lönen vi väljer detta yrke om man säger så. 

Det är så lätt att man blir sitt jobb, känner många personer som blir sina yrkestitlar. Beundrar deras drivkraft, för vissa branscher är otroligt krävande och man måste vara en viss typ - men det är också lätt att glömma bort och köra slut på sig själv. Det är jag som brukar påminna dem och dra ut dem för lite frisk luft.


Jag var på en date förra sommaren, och bad killen berätta vem han är. Killen svarade vad han jobbade med. Okej, men vem är du? Är du äventyrlig, är du snäll, kulturell, musikalisk, familjeman, världsvan, djävulsdyrkare..? Han förstod inte alls vad jag var ute efter. Kanske jag var för DEEP.

Skillnad på "vem är du" och "vad gör du". Eller?

Men ärligt sagt så - skulle jag ha en jobbtitel som ger lite mer pazazz skulle jag också presentera mig efter det. För visst sku det klinga bättre med; Sofia, knäckebrödsmaskinsoperatör eller Sofia, professionell clown.

how 'bout dat.

no energy for english today
Publicerad 01.02.2017 kl. 13:41

speechless

english below.

29012017

29/100 dry days

current status: mindblown


Det finns nästan ingenting i världen som får mig att känna så starkt som jag gör för musik, speciellt live musik. Känslan före, under och efter en bra live show är obeskrivlig. Spänningen är otroligt laddad. Alla människor är där av samma orsak. Samma kärlek för musiken. Allt utanför är bortglömt. Man lever för den stunden. 

Bättre än mat. Bättre än sex. Bättre än ost. 

För 12 år sedan fick jag världens bästa julklapp av brorsan. Ett live album som förändrade mitt liv. Jag var ganska musikaliskt förvirrad framtill då. Lyssnade på allting alla andra lyssnade på och diggade det mesta. Men jag var 15 år och alla pojkband jag älskade hade typ slutat. 

Men sen upptäckte jag Green Day, och har inte slutat älskat dom sen dess. Det är en kärlek som kommer vara för alltid. En kärlek som förändrar en. Jag behöver inte lyssna på dom varje dag, men det är musik som jag alltid vänder mig till när jag behöver tröst, uppmuntring, glädjerus eller bara har feelis. De har musik för alla lägen. Det finns en orsak varför de fortfarande fyller arenor och festivaler efter 30 år. 

Jag har sett många live band, det är en av mina bästa och dyraste hobbyn, men jag har aldrig sett ett band som ger mig samma känsla som Green Day. Jaa, kanske Backstreet Boys ca. -99. I mean, de flög in på skateboards. Smidigt.

Ni som inte har samma intresse för live musik kanske undrar vad för sorts crazy jag är. Jag är den kind of crazy som känner allting lite starkare än andra. Jag kan läsa av hur stämningen är i ett rum då jag går in. Så när jag är i en publik, oberoende av vad det är för evenemang, så tar jag in allting. Allt. Tror jag fick hjärtklappning i ett skede. 

Ni kan jämföra det med vad som värmer er. Ett gott vin? Idrott? Mode? Fotgrafering? Djur? Whatever!


Jag såg Green Day live första gången 2010. En utomhus keikka i Helsingfors och vi stod nästan längst fram. Heureka. Det var så otroligt intensivt och härligt. De spelade i 2 timmar och drog alla bästa låtar. Gamla och nya. Bandet gör en sån otroligt bra live show att det är värt att ryggen, benen och hjärtat värker. 

I förrgår såg jag dem igen i Globen. nästan sju år senare. Det går inte att beskriva hur laddad arenan var innan de klev upp på scen. Det är min absoluta favorit känsla, när efter ett dåligt förband (oftast), då de ställer igång scenen inför huvudartisten, ovetande om exakt NÄR de kliver upp på scenen. När bakgrundsmusiken höjs, publiken ljublar. Lamporna släcks och bandet springer upp på scen och de första klinket från en gitarr hörs. Man känner igen låten. Det var så laddat att tårar rann längs med mina kinder. Sjukt! 

Green Day spelade i två och en halv timme. Fullt ös genom hela spelningen. Man känner deras passion. Till skillnad från Red Hot Chili Peppers som spelade dryga timmen och satsade mer på ljusshowen än själva musiken. BOOO!

Green Day spelade låtar från alla album. Gamla, nya och bortglömda. De drog fans upp på scen. Hur de involverar publiken är så skickligt! Alla sjunger med. Ni kan inte förstå. Jag låter som jag rökt en limpa cigaretter. 

AMAZING

Summan av kardemumman så var det värt att åka över Östersjön på båtar som stinker piss, döda tid på Espresso House och bo på ett ganska questionable hotell under Stockholms gator. Hade det bästa sällskapet. Samma som för ca 7 år sedan. TACK. Mitt hjärta är fyllt. 

Omöjligt att fånga känslan på bild. En blandning av kärlek och höjdskräck.


2017 är dock ett år som alla artister har valt att turnera. Jag blir så irriterad för jag har inte tid och pengar att uppleva alla. Bruno Mars, Ed Sheeran, Foo Fighters & x antal andra bra artister. UNFAIR. 


Om någon funderar över vad som skulle göra mig extremt glad - allt som har med musik att göra. Bring it. Det kan vara musikaler, opera, trubadurer, arena konserter, lipsync battles - ALLT. 

Jag fyller år den 25 augusti ifall ni funderar och accepterar gärna presenter i förväg. Just sayin'


 

- briefly in english - 

There's nothing in this world that can give me the same feeling as music, especially live music. The feeling before, under and after a great gig is undescribleble. The excitement is loaded. All the people are gathered for the same reason. The love of music. Everything else is forgotten and you live for that moment.

Better than food. Better than sex. Better than cheese

Twelve years ago I got the best xmas present ever from my brother. A live album that totally gave me a musical relevation. I was 15 and very confused about what kind of music I liked. I listened mostly to what everyone listened to. The era of boybands had just ended and I felt lost. But then Green Day suddenly came into my life and I was sold. 

I haven't or will ever stop loving them. It's the kind of love that changes you. Everlasting. I don't need to listen to them every day, but I know that I can always turn to them when I need to. Green Day is the kind of band that makes you feel. And there's a reason that they still fill up arenas and festivals after 30 years. 

I've been to my share of concerts and live shows, it's my greatest and most expensive hobby. But I have never seen a better live band than Green Day. Well to be honest, Backstreet Boys did deliver a great one in -99, I mean, they flew in on SKATEBOARDS. That is kind of cool.


I first saw Green Day in 2010. Up until two days ago, that was the best experience of my life, when I saw them again in Stockholm. Amazing. They performed for two and a half hours with pure passion. Seriously! They played old, new and forgotten tracks. The pulled fans up on stage. They got all of us involved in a way I can't describe. 

The best feeling in the world is before a concert. The anticipation. The moment after the shitty opening act, when the crew set up the stage. When the background music plays, and suddenly the lights goes out and you hear the first beat of the drum. I literallty felt the tears run down my cheek. It was so magical! Like the rest of the show. 

You might not get this feeling, maybe you feel the same way about something else. Some other passion that lights you up. Compare it to that and you'll get it

All in all, it was worth the trip over seas on the disqusting ferries, the creepy stay at a questionable hotel and killing time in Espresso House. Because I had the best company, the same as almost seven years ago. THANK YOU. My heart is full.


I must say tho', I'm a little disapointed about this year. Almost every band and artist decided to go on tour and they didn't think about me. I don't have the time or money to go see them! Foo Fighters, Ed Sheeran, Bruno Mars to mention a few. UNFAIR. So selfish of them. Right?

Anyway, if you want to impress me or make me happy - any kind of musical experience will do. Opera, musical, concert, a small gig and lipsync battles. Love it.

My birthday is in august. Just sayin'.

 

sofia
Publicerad 29.01.2017 kl. 14:24

it's about time


Tid. Vi har alltid för lite tid. Vi kräver mer timmar på dygnet. För att arbeta. Mindre tid för varandra, tid för en själv, tid att andas, leva och uppskatta dagen. Man lever i en konstant väntan på morgondagen. Nästa steg framåt. Stress. Ångest. Arbete. Oro över någonting som en inte kan ha kontroll över. Framtiden.
 

När skall man lära sig att uppskatta den tid man har? Jag tycker allting går så fort. Det året som just var, gick förbi på vad som känns som en sekund. Vi är redan i slutet av januari av det nya året. Varför går allting så fort? Känns som man missar dyrbar tid med vad som egentligen är viktigt. Livet. 


Hur ser ni på tid?

Om ni tänker på att någonting speciellt händer om tre månader. Hur ser ni de framför er? 

Jag ser det som tre delar av en linjal. Varje månad är en del. En cm i taget, sakta tar man sig fram steg för steg, dag för dag. Men det känns som det kommer ta evigheter innan man når slutet. Men plötsligt är man där, och undrar varför man hade så bråttom. Fokus på att bara nå dit gör att man glömmer bort att ta vara på dagarna som dom är. Det går så ofattbart fort. 

Jag är otroligt rädd för att vakna upp om x antal år och ångrat vad jag gjort för val med min dyrbara tid. Det går fort. Fortare än man tror. 

Nej, jag lider inte av en ålderskris som de flesta av er säkert tror nu. Jag känner bara att de flesta slösar bort sin tid med tanken på att man hinner leva sen. I framtiden. När man har allt klart. 

Jag väntar på att bli trettio, för då kanske jag har mitt shit together. Skolan än färdig. Troligen ett fast jobb. Satt rötter någontstans med någon. Idealt. Men varför tänker jag så? Jag borde ta vara på dagen som är nu medan jag uppnår mina mål. Alla borde ta vara på dagen. Allt kommer att ordna sig, allt har sin tid.

Allt kan hända. En tragisk olycka, sjukdomsfall, nytt arbete, hjärtesorg, nya vänner, nya drömmar, arbete - situationer man inte kan ha kontroll över. Det är då man känner ånger. Ånger över hur man levt. Jag borde ha, jag kunde ha, varför tänkte inte jag, varför sa jag inte..

Det är klyshigt, men det är sant. Vi lever nu. 

Det är otroligt fint att drömma, jobba för någonting, bygga upp en bra grund för en trygg framtid. Men man måste minnas att leva under tiden. Att andas. Att skratta. Att kramas. Njuta av de småsaker som finns. Dina männsikor omkring dig. Ta väl vara på din tid, så det inte finns en stund av ånger senare. 

De flesta människor som är på sin dödsbädd, önskar att de hade jobbat mindre, spenderat mer tid med nära och kära, och levt ut sina drömmar - för sig själv. Haft mer tid till att känna lycka.

Jag lever efter att vara lycklig. För är man det, så är det rätt. Men om kan konstant lever efter tanken av att känna lycka, är man på fel väg. Står jag ut lite till så händer det nog. Ja, men hur länge? Ibland måste man byta riktning. Tills du känner det. Ingen skillnad vad det är, så är det time well spent. 

Det behöver inte alltid vara så invecklat - note to self.

 


 

- briefly in english - 

Time. We always need more time. More hours to the day. To work. Less time for eachother, for you, time to breathe, live and to appriciate the day. One constantly awaits for tomorrow. The next step. Stress. Anxiety. Work. Always worrying about something one can't control. The future. 

When do you learn to appriciate the time we have? I think it all moves so fast. The year that just passed us by, felt like a second. We are already in the end of january. Why is everything movning so fast? Feels like we miss the valueble time of what really is important. Life.

I'm not having a life crisis or whatever, I just realized that I am thinking more about how my life is gonna be like when I'm thirty - having my shit togehter. Why? Life is now. Cliché, but true. I can pursue my dreams - yes. But in the meantime I need to remember to live. Breathe. Smile. Enjoy life.

The things most people regret on their deathbed from their life is not spending enough time with their loved ones. Wished they'ved spend less time working, more time pursuing their dreams. Had more time for happiness. 

I live for happiness, and as long as you are happy - you're on the right path. Right? But be careful not to get lost on the way. Thinking that in time, it will get better. Don't get blinded by the thought of it - you need to feel it. And if you don't, you have to change something. Discover. That is time well spent.

It doesn't have to be so difficult - note to self.

 

 

 

filosofia
Publicerad 26.01.2017 kl. 09:18

 

hej hopp!

 

Namn: Sofia "fiauster" Johansson

Ålder: Tjugosju going on tjugoåtta jordsnurr

Ort: Åbo/Turkuland

Blogg: Här kan ni läsa om allt och ingenting, men oftast någonting! 

Gör: Studerar till socionom och sommarjobbar som sjökatt.

Är: Glad, mästare på överanalysering, snäll, tankspridd, lite humoristisk, semi musikalisk, lång, full av kärlek och ost

 

Follow me!

Instagram: Fiauster

Snapchat: Fiauster

 


 

 

 

 


 
bloggar jag gärna läser

 

Silje Werner

Blejk, Fejt & Fab

Janets Hälsopepp

Rachel Brathen

Hemulen

Andas

Anne Hietanen

Grön i Åbo


 

 

För fanmail eller övrig kontakt:

johanssonsofia0@gmail.com