procastination station

01.11.2016 kl. 12:39

 

 


Ibland gör man underliga val i livet. Som när jag valde att studera till kock istället för att bli student.

 

2008 - utexaminerad kock från VNY i Karis. Hur fan hamnade jag här?  - Sofia 18 år. 

Under mina tre år i yrkkis var jag mera fokuserad på de nya vännerna, utomlandspraktiken till Island och min emo-period (damn straight!) än att lära mig laga mat. Don't get me wrong, jag tycker om att laga mat, men för att lyckas i branschen skall man brinna för det. Det gjorde verkligen inte jag. Äter hellre maten på restaurangen än lagar den - fact.

Man kan inte förvänta sig att man som sextonåring ska veta vad man vill bli när man är stor. Jag fatta först när jag var tjugofyra, efter sex års arbetserfarenhet. Jag har många vänner som alltid har veta vad dom vill. Sen finns de som som prövar sig fram. Vilket är helt okej! 

 

Gick från kock till dagistant, dagistant till  miniclubsledare, miniclubsledare till dagistant, dagistant till socionomstuderande, socionomstuderande till totalt förvirrad.

 

Jag upptäckte mellan varven att jag älskar att jobba med människor - för att jag är bra på det, vilket gör det ännu roligare. Men för att jag nångång ska få ett fast jobb inom det område jag vill - behöver jag en sorts examen. Om lite på ett år har jag titeln - Socionom YH. (what?)

Vem sku ha trott det?

Man kan säga att jag är street smart (THUG). Jag lär mig bäst av praktiska exempel.

"Learning by doing" är mitt motto, och klarat mig bra hittills.

Så, att studera på yrkeshögskolenivå om teorier, pedagogiker och metoder är utmanande. Känner mig totalt korkad ibland. Men jag vet ju att jag vet vad jag studerar. Jag kan. Jag är kompetent. Jag kommer bli en bra barnträdgårdslärare.

Men när jag är på praktik eller gör ett praktiskt exempel av en teori så fastnar det och jag kommer ihåg det. Alltså. Varför ska det göras så svårt och invecklat när man kan göra det så otroligt enkelt?

Samma tankesätt hade jag om finskan i grundskolan. Mommo sa alltid att: hon aaaaldrig har behövt finskan så inte behöver jag heller. Mommo har alltid rätt. Ärligt sagt så behövde jag nog aldrig finskan förr, men sen jag bott i Åbo har jag lärt mig mer finska än på 23 år i Ekenäs - för att jag var illa tvungen, alltså:

 

Learning by doing. - Fiauster 2016

 

Vi har stor tent på torsdag. Jag har haft tentmaterialet hemma i över två veckor. Nu är det tisdag och jag har knappt öppnat böckerna. Utan istället bakar jag bananbröd, kollar netflix och skriver blogginlägg om hur stressad jag är över en tent.

Prioriteringar on point! 

 

* All angst och gnäll  i detta inlägg är endast mina om inget annat står.

 

 

To be continued...until next time

 

 

 

Fiauster
Kommentarer (0)
Skriv siffran 6 med bokstäver:

 

Hello!

 

 

Namn: Sofia Johansson

Ålder:  Tjugonio jordsnurr

Ort: Åbo

Blogg: Här kan ni läsa om allt och ingenting, men oftast någonting!

Är: Glad, mästare på överanalysering, plantlady, snäll, tankspridd, lite humoristisk, semi musikalisk, lång, full av kärlek och ost

 

 INSTAGRAM

FIAUSTER

 

Kontakta mig:

Johanssonsofia0@gmail.com