crybaby

15.12.2016 kl. 13:58

 

Ju äldre jag blir, ju mer lipar jag. Inte för att jag skulle vara ledsen, utan för att jag känner empati och påverkas av fina, lyckliga och sorgliga stunder. Det är vissa små saker i vardagen som bidrar till det. Och jag vet att jag inte är den enda.

I know who you are, lipsillar. #undercoverboss

 

Här listar jag några av mina vanligaste lip-triggers:

 

  • Musik, musik & musik. 
  • Extreme Home Makeover - Alltså vem släpper inte en tår när Ty skriker - MOVE THAT BUS!, och familjen ser sitt överdrivet stora hus med tillbehör som kostar mer att uppehålla än vad familjen troligen har råd med. Fint. 
  • Lyckliga, cheesyga slut på filmer med riktigt bra filmmusik. Det sku' vara otroligt kiva att jobba med det. Make em' weep.
  • Nya VR reklamen. Seriously. 
  • När det händer fina saker till fina männsikor.
  • När andra gråter (klanderfritt.) 
  • Avsked & återföreningar av alla de slag. 
  • När barn sjunger.
  • Såklart då jag är ledsen eller riktigt arg. Vilket händer väldigt sällan. #zen

 

MEN,

Nu upptäckte jag en grej jag aldrig trodde skulle hända mig. Jag har alltid tänkt att jag inte är den dagistanten som gråter vid alla avslutningar och fester. FEL.

Vi var till ett servicehem för åldringar och lussade idag med luciagruppen. Enough said. En blandning av en otroligt fin sång från härliga barn, söta gamlingar som log (och grät) av glädje och hela feelisen av jul och gemenskap. Kunde inte ens sjunga med för jag BÖLA.

JAG? Kommer det med åldern? Jag förstår int'?!

För jag minns när jag jobbade på dagis för några år sen, och förstod inte alls då hälften av personalen grät floder. X antal år senare, är jag precis likadan. En sån dagistant som har mascaran utsmetad efter alla tillställningar. Cheers.

Men vi ska se, för idag är min sista praktikdag, plus att det är julfest. Finns nog riktiga triggers för böl-fia ikväll. Tur så kommer jag att jobba där nästan hela jullovet, så behöver inte säga många hejdå'n idag. Som om det sku hjälpa. #snyft. 


Det värsta med det här är att jag är ingen fager kvinna när jag gråter. Det finns många som säger att det är så vackert när någon gråter. Bullshit. En tår kanske, men om man riktigt LIPAR, ingen vacker syn. 

Ansiktet skrynklas ihop som ett russin och snoret rinner, det kommer ofta lite slembubblor ur munnen om man har tur. Fräscht. 

Men det är naturligt. Fult, men naturligt. 

 

 

Men visst är det skönt att gråta? Släpp ut det, let it FLOW!

 

 

To be continued..until next time

fiauster
Kommentarer (0)
Skriv siffran 6 med bokstäver:

 

Hello!

 

 

Namn: Sofia Johansson

Ålder:  Tjugonio jordsnurr

Ort: Åbo

Blogg: Här kan ni läsa om allt och ingenting, men oftast någonting!

Är: Glad, mästare på överanalysering, plantlady, snäll, tankspridd, lite humoristisk, semi musikalisk, lång, full av kärlek och ost

 

 INSTAGRAM

FIAUSTER

 

Kontakta mig:

Johanssonsofia0@gmail.com