413670.jpg

hello, I'm a people pleaser

15.01.2017 kl. 11:19
15012017
vita dagar: 15/100
läget: kick you in the crotch fantastic

 

Hej, jag heter Sofia och jag är en people pleaser.

 

En sk. people pleaser är inte så dirty som det kanske låter. Det är en person som vänder kappan efter vinden, baserar sina val på hur andra personer väljer, söker konstant bekräftelse av andra och låter andras åsikter bli ens egna. Man vill helt enkelt att andra ska tycka om en. Det kan vara ganska utmattande att hela tiden fundera på om ens val sitter bra hos andra, och om det inte gör det - så känns det som is i magen.

Jag har växt upp så. Alla mina val eller åsikter har oftast gått via någon annan. Sa någon hoppa, så har jag hoppat, sa någon att rökning är coolt så rökte jag. Samma gick med det mesta, fast jag inte egentligen alltid höll med. Sorgligt eller hur?

Men tyvärr spelas samma melodi för de flesta människor. Osäkra tonåringar som inte riktigt vet sin plats på jorden än, vuxna som inte än känner sig själva och är sårbart mottagliga för starkare viljor. Grupptryck.


After alot of work and selfdiscovery - är jag äntligen en egen människa med egna åsikter och lever efter mina behov. Jag väljer vad jag själv vill. Visst söker jag bekräftelse fortfarande - men oftast EFTER mitt egna val. Jag ringer inte till mamma hela tiden och söker svar på saker jag själv ska kunna ta reda på, utan ringer och berättar vad jag har gjort för val. Feedback. Ris och Ros. 

MEN

Såklart rådfrågar jag personer som är mer kunnande inom ämnet i fråga. Det är ju bara smart. Men jag försöker att inte låta andra köra över mig och låta andra påverka hur jag lever mitt liv eller får mig att ifrågasätta mig själv. You feel me?


Men att vara en people pleaser handlar inte bara om att hela tiden göra som andra gör och tycker, utan också att konstant ha ett behov att andra skall gilla och acceptera en. Det tankesättet har jag ibland ännu. För jag är en bra, snäll och kul person - och om någon inte riktigt godkänner en, så blir jag lite ledsen.

Men alla kan inte gilla alla. Så är det bara! Det finns många som jag inte riktigt fattat tycke för - och det påverkar knappast deras liv det minsta. Så varför påverkar det mitt liv om någon inte riktigt tycker man är jätte hejsan att umgås med?

Lärare, arbetsgivare, bekanta, han där på festen. 

Ibland sku det vara så otroligt skönt att bara kunna vara en sk. BITCH. En sån som kan säga till jobbiga personer på krogen att sticka dit pepparn växer och inte få dåligt samvete efteråt. Utan jag är den som står brevid och snällt viskar "förlåt, du är säkert jätte kiva"  och bjuder en drink, fastän han har dragit en sliskig replik som kanske var nedvärderande och rent ut sagt DOUCHIG. (sök: douche-bag). 

Jag vill vara den som kan säga, tack men nej tack och snyggt vända sneakern (inte klacken) och gå iväg. Troligen springer jag ändå tillbaka och ber om ursäkt, och motvilligt lyssnar fast man inte är det minsta intresserad. Suck. 

Men tur är, så har jag vänner som kan dra mig ut ur jobbiga situationer på ett stiligt sätt. THANK GOD for you.


Men som sagt; you can't please everyone, och det är fakta. Så tänker fortsätta min ego resa och bara vara en semi-people pleaser..eller inte..

Vad tycker ni? 

hehe, get it?

 

 

 

sofia
Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver:
Vänta lite till - det kommer mera skinn på näsan med åldern (tyvärr?)
tinde15.01.17 kl. 20:37
Tycker jag kommit i den åldern redan :D
15.01.17 20:57
Jag har suttit och funderat på att jag inte får några kommentarer på min blogg. Men ger jag några kommentarer, nja .. nej! Så tar mig friheten att skriva ett blogginlägg som svar:

Hej kära Sofia!

Jag har suttit och funderat på att jag inte får några kommentarer på min blogg. Ger jag några kommentarer, nja .. nej! ^^, Nå, jag tar mig friheten att skriva ett blogginlägg som svar på ”Hej jag heter Sofia och jag är en people pleaser.”:

Hej kära Sofia!
Sofia är ett väldigt fint namn och när det står filosofia blir det nästan ännu finare. Det här med att pleasa andra förstår jag mig inte på, trots detta går jag själv runt med precis samma sak i huvudet dagarna i ända. Jag funderar på vad det är jag ser överallt och om jag ska ta en bild på det. ”Vad av detta som passar eller inte passar att skriva om på bloggen och ska jag ta en bild på ditt och datt. Ska jag leva i nuet eller på bloggen?” Det är väll bekräftelsebehovet som växer sig starkare när man blir äldre om som barn blivit nekad eller inte uppmärksammad, ungefär som det du skrev. Alla kommer inte tycka om dig. Desto mer du är dig själv, desto fler kommer andra ta avstånd från dig för den du är. Inget fel i d, eftersom ju mer du blir dig själv, ju fler kommer att alska dig! för den du är.
Och till sist, I feel you. Jättefint inlägg! Om det är ok postar jag gärna detta på min blogg?

Med vänliga hälsningar,
Grön10.05.17 kl. 21:51
Hej Grön! Blir nästan generad av så fina kommentarer! Tack! :D Jätte kul att du gillar mitt inlägg :) Absolut får du använda det. Jag har äntligen slutat bry mig om vad andra tycker, nästan. Men det kommer med åldern som sagt, och ju mer man växer in i sig själv - ju mer är man sig själv och då behöver man inte allas bekräftelser, lika mycket. Men det dyker väl upp då som då. Främst i nya situationer och med nya människor :)
11.05.17 13:08

 

Hello!

 

 

Namn: Sofia Johansson

Ålder:  Tjugonio jordsnurr

Ort: Åbo

Blogg: Här kan ni läsa om allt och ingenting, men oftast någonting!

Är: Glad, mästare på överanalysering, plantlady, snäll, tankspridd, lite humoristisk, semi musikalisk, lång, full av kärlek och ost

 

 INSTAGRAM

FIAUSTER

 

Kontakta mig:

Johanssonsofia0@gmail.com