you've got mail

21.02.2017 kl. 13:27
anticipation - The feeling you feel when you feel you're going to feel a feeling you've never felt before.
makes sense.

Är så hjärntvättad av skolan och alla inlämningsuppgifter att jag just märkte hur jag nu skriver mina blogginlägg med samma skrivansvisningar.  

Anyway, idag är det tisdag. Solen skiner och fåglarna kvittrar. Det snöade igår, men är slaskigt idag och man slintar på vartannat steg. Visst nalkas våren?


Låg länge uppe igår kväll innan jag fick sömn och funderade på sommaren som kommer och vad det kan innebära för mig. För jag har just nu absolut ingen aning. Februari är månaden då alla ansökningar till jobb är inskickade och rekryteringsprocessen pågår. Man går ovetande varje dag över om man får sommarjobb eller inte. Sömnlöshet och överanalysering 24/7.

Att söka sommarjobb som tjugosjuåring är ganska intressant och ibland väldigt tugnt. De flesta jobbannonser riktar sig till ungdomar eller unga vuxna. Vilket är från 16-25. För det finns inte många i min ålder som söker jobb endast för sommaren. De ansökningar som riktar sig till min åldersgrupp, är oftast längre vikariat och heltidsanställningar.

Jag vill ha ett roligt, utmanande, fräscht och givande sommarjobb som eventuellt leder till ett fortsatt arbete i framtiden. En bra arbetserfarenhet som jag har användning av. Men fräscht menar jag någonting nytt, som jag alltid har velat pröva men aldrig tagit chansen till att söka till. Glasskioskförsäljare t.ex.

Jag lider av kontrollbehov av någonting jag inte kan ha kontroll över. Makes sense? No? Okej.

Har jag t.ex. lämnar in ansökan till skola eller jobb – som jag inte har någon kontroll över vad resultatet blir – så får jag nippor. Jag uppdaterar min e-mail varannan timme, okej minut, och överanalyserar sönder vad som komma skall. Får jag det inte? Varför isåfall? Får jag det? Vad händer då?

Olika scenarion snurrar i skallen och overkliga händelser. Jag tål inte att inte veta.

Jag minns då jag väntade på mailet som skulle meddela om jag slapp in till skolan eller inte. Jag gick nästan sönder av förväntan. Kände att jag inte kunde planera mitt liv. Allt hängde på detta mail.

Hur kan man släppa oron och bara leva som vanligt tills man får besked? Det kan ju inte påverkas mera än det intryck jag givit i ansökningarna. Wait and see.


Det kan jämföras med ett förhållande. Om det är oklart var man står så känns det bättre då man får ett besked, även om det är ett tack, men nej tack, så försvinner oron och man kan fortsätta med sitt liv. Bekräftelsen behövs vare sig det är ett ja eller nej. Inte ett kanske, vi ser och eventuellt...?

Att sväva i ett limbo av ovethet gör mig galen.

 

 

*i skrivandets stund fick jag ett JA TACK mail från ett potentiellt sommarjobb. Yay! Men väntar ännu på ett speciellt mail innan jag kan slappna av och överväga alla alternativ. This waiting game sucks.

**Fick senare ett NEJ TACK av det speciella mailet. Let the överanalysering begin. 

sofia
Kommentarer (0)
Skriv siffran 3 med bokstäver:

 

Hello!

 

 

Namn: Sofia Johansson

Ålder:  Tjugonio jordsnurr

Ort: Åbo

Blogg: Här kan ni läsa om allt och ingenting, men oftast någonting!

Är: Glad, mästare på överanalysering, plantlady, snäll, tankspridd, lite humoristisk, semi musikalisk, lång, full av kärlek och ost

 

 INSTAGRAM

FIAUSTER

 

Kontakta mig:

Johanssonsofia0@gmail.com