it's complicated

23.03.2017 kl. 11:58

Som finlandssvensk med minimalt finskt ordförråd så blir man ofta ifrågasatt. Vart man sig i världen vänder, står de där med öppna händer, och kan inte fatta varför jag inte pratar flytande finska.

Vet ni, inte fattar jag heller. Eller ja, det är ju ganska självklart varför. Uppvuxen i en finlandssvensk stad, i en finlandssvensk släkt och mommo sa alltid att jag aldrig kommer behöva finskan. Vilket var delvis sant, så länge jag bodde i Ekenäs. Allt min mommo säger är sant. Det gäller också min rädsla för björnar, ryssar och gäddor. #truestory

Så fram tills 2012 gick jag med det tankesättet, att jag aldrig behöver finskan. Sen flyttade jag till Mallorca, och mitt i allt smällde Philippe (min belgiska chef) en finsk flagga på min namnbricka för att jag är ju finsk. Han kunde inte fatta att jag inte snackade flytande finska. Jag överlevde den säsongen med ”jag är från Ekenäs”, ”jag är född i Norge” och genom att diskret smyga förbi alla reseledare från Finnmatkat med pekfingret på finska flaggan. Very patriotic.

Löjligt kanske, men jag ville verkligen inte stå och hålla välkomsttal varje fredag på min knaggliga skolfinska. Andra säsongen på Mallis överlevde jag med min purfinska rumskompis Emmi vid min sida. Thank god for her. Men vem sku ha trott att jag skulle behöva finskan mer i Spanien än hemma i Ekenäs? Seriöst?

Språk lär man sig genom att jämnt och ständigt öva. Prata, prata, prata! Och det har jag gjort sen jag flyttade till Åbo. Jag har en helfinsk vän, som jag ironiskt nog träffade på Mallorca, som också bor i Åbo. Med henne måste jag prata finska. För hon kan inte svenska och hon vägrar prata engelska. Min alldeles egna finska lärare.

Hon säger att jag kan finska bara jag vågar, min finska beundrare tycker jag snackar perfekt finska (smör) – och ingen bryr ju sig egentligen vad man säger för små fel, så länge man gör sig förstådd. Men ändå är man så otroligt rädd för att prata. Varför är det så?

Jag väljer ändå att öva min finska varje dag. I butiken, tv-program, musik (sorgligt) och läsa finska bloggar.

Jag blir ändå otroligt stressad över planerade möten där jag vet att jag måste prata finska. När jag skall boka läkartid, ringa taxi, köpa blommor, på gymmet osv. Eller nu på söndag, då jag ska på date. Det går bra så länge vi skriver, för då hinner jag fundera och rätta mig innan jag skickar iväg ett mess. Men det går ju inte face to face, iaf inte på ett smidigt sätt.

Kanske jag kan ropa UUDESTAAN och ISO HALI för att dämpa pinsamheten. Det jag också funderar över är: kan jag vara rolig på finska? Kan jag vara charmig på finska? Kan jag vara mig själv på finska? UTAN ALKOHOL?

Återstår att se. Om inte annat så får denna dejt bli en ny sak jag prövar denna månad.

Sofia
Kommentarer (4)
Samma här. I Ekenäs behöver man inte finska. Flyttade till Kimito. Behövde ännu mindre finska.. "heeei de här går ju prima".. Började jobba på ett dagis i Kaarina. Med en finsk chef. Som påstod sig förstå svenska, men fick en känsla efter 2 år att hälften nog for förbi. Dagiset var 2 språkigt. Min avdelning svensk, men massa föräldrar som talade finska. Att måsta berätta för en del föräldrar hur dagen gått på finska och hitta de rätta orden. Hålla samtal med föräldrar på finska.. gav sån ångest flera dagar i förväg. Som tur gick de flesta samtal på svenska ändå.. puh! Och sen att 80% av kollegorna inte fattade ett ord svenska var väldigt obekvämt. Blev super osocial.. undvek dem istället för att försöka sitta och kallprata vid kaffebordet. Visst stärktes min finska och jag är glad att jag måste lära mig mer där. Men det var nog ringa 2 år oxå. Nu är man tillbaka i Ekenäs och klarar sig utan finskan igen, hah.. Jag vet att jag kan, o blir förstådd.. men är så osäker att jag helst låter bli att prata.
Marika23.03.17 kl. 12:36
finska är nog så otroligt besvärligt språk. Speciellt tungt då man är finländare och borde kunna finska, enligt många. Men så änge dom pratar sämre svenska än vad jag pratar finska så tycker jag de inte har nåt att säga ;) Vi försöker ju!
23.03.17 13:23
Tunga inte ringa :)
Marika23.03.17 kl. 12:37
Jag har helt likadana tankar då jag pratar svenska :) alltså det känns just att jag inte kan vara mig själv på samma sätt som då jag pratar finska. Det känns att en del av mig blir osynlig, svårt och förklara! Jag är fortfarande jätte osäker när jag pratar svenska t.ex i skolan men kan nog säga att det har hela tiden blivit bättre. man måste bara våga :)
Juulia23.03.17 kl. 14:24
Precis det! Men det är inte alla som är lika modig som du Juulia! Jag sku t.ex aldrig tänka mig att studera på finska. Du är super inspirerande och duktig. Verkligen :D
23.03.17 14:34
Jag förstår dig så bra. Jag har växt upp på en helt svenskspråkig ort i Borgås skärgård. Mina föräldrar tvingade mig att gå i finsk balettskola när jag var barn så där lärde jag mig att förstå, men det var nog först när jag var över 20 som jag på riktigt vågade börja tala finska. Nu i år har jag studerat helt på finska och det har gått förvånansvärt bra. Men heja dig, tror dejten kommer gå hur bra som helst :)
Sofie23.03.17 kl. 15:45
Ooooh, nice! Jag önskar nu att jag skulle ha gått i finskt dagis eller finsk fritidsverksamhet. Men tror int' jag sku ha orkat, eftersom jag inte orkade på svenska heller :D Jätte bra! Jaa, dejten är väl medveten om mina finska kunskaper så hoppas han kan ha lite överseende :P
23.03.17 16:39

 

Hello!

 

 

Namn: Sofia Johansson

Ålder:  Tjugonio jordsnurr

Ort: Åbo

Blogg: Här kan ni läsa om allt och ingenting, men oftast någonting!

Är: Glad, mästare på överanalysering, plantlady, snäll, tankspridd, lite humoristisk, semi musikalisk, lång, full av kärlek och ost

 

 INSTAGRAM

FIAUSTER

 

Kontakta mig:

Johanssonsofia0@gmail.com