airplane mode

Publicerad 25.04.2017 kl. 12:59

Jag tycker om att resa. Eller kanske mera korrekt – jag tycker om att vara i ett annat land. Själva processen att ta sig dit och tillbaka är jag inget stort fan av. Speciellt då man bor långt ifrån flygfältet och måste starta onödigt tidigt hemifrån för att egentligen bara sitta och vänta. Det tog längre att åka till och från Åbo med buss än till och från Oslo med flyg från Helsingfors. Det är nog den största nackdelen med att resa tycker jag. Tur så gillar jag att hänga på flygfält.

Beroende på var man befinner sig så finns det oftast intressanta små butiker att slösa sin tid i.  Det är ett bra trick, för största delen av min resebudget går ju till överdyra kaffen, nyckelringar och onödiga men ändå nödvändiga köp i tax-freen. You’re welcome.

En annan liten nackdel med att resa för mig är att jag är otroligt flygrädd i smyg. Jag är mest nervös när flyget just har kommit upp i luften och det är do or die. Slipper vi ända upp eller blir det plattfall tillbaka?  

Turbulens är också så otroligt äckligt och jag brukar oftast fundera ifall det är värt att resa eller ej. Reser jag ensam så säger jag inte så mycket, men har jag en resekompanjon så brukar jag oftast säga mina sista ord – just in case.

Jag är den på flyget som alltid följer med till 100 % vad som pågår. Har oftast ögonkontakt med flygvärdinnan under säkerhetsdemostrationen så hon vet att en själ lyssnar. Även om jag förmodligen är den sista människan jag skulle lita på under en flygkris. Because panic.


Det finns många faktorer under en flygresa jag bara inte förstår mig på. För att nämna några: 

 

Bältet. Har det faktiskt så stor betydelse om bältet är på eller inte? Jo, förstås om det är hård turbulens och man vill sitta stadigt i stolen. Men om flyget då mot förmodan skulle störta – chansen att man överlever har knappast med bältet att göra. Rätta mig om jag har fel!

 

Varför måste man ha fönsterluckan uppdragen? Är det för att vi inte skall missa den fina utsikten av stigning, landning och eventuell störtning? Har det med lufttrycket att göra? Eller är det för att räddningspersonalen skall kunna se passagerarna när det har störtat?

 

Det är 2017 – ändå måste det påpekas att det är en non-smoking flight. ÄR det inte ganska givet? Finns det faktist folk som tänker att nu skall vi tända en cigg – för om man inte får röka på restauranger, de flesta uteserveringar och på flygfält – så måste man få röka i en metalllåda 1000 km upp i luften..?

 

Stressen vid avstigning. Så fort vi landat börjar folk vrida sig i sina säten och så fort lampan för bältet släckts så stiger alla upp, oftast obekvämt böjda. Jag är den som väntar till sist i mitt säte – för det går inte fortare fast man stiger upp och SUCKAR. Vart har folk bråttom? Vi slipper inte snabbare ut. CHILL.

 

En sista grej som jag har funderat på är: varför får man ta med mat på flyg men inte vatten? Jag hade med ett paket brunost och fyra burkar med makrill i tomatsås i mitt handbaggage, men en vattenflaska är totalt förbjudet. Just a general wondering. 


 

Nu är jag måttligt sliten efter en fantastisk helg i Oslo som var fylld av skratt, gratis michelin middag och vin. Skall komponera ihop ett inägg om maten vi åt från en helt vanlig Johanssons synpunkt. Stay tuned!

 

sofia
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver?

 

hej hopp!

 

Namn: Sofia "fiauster" Johansson

Ålder: Tjugosju going on tjugoåtta jordsnurr

Ort: Åbo/Turkuland

Blogg: Här kan ni läsa om allt och ingenting, men oftast någonting! 

Gör: Studerar till socionom och sommarjobbar som sjökatt.

Är: Glad, mästare på överanalysering, snäll, tankspridd, lite humoristisk, semi musikalisk, lång, full av kärlek och ost

 

Follow me!

Instagram: Fiauster

Snapchat: Fiauster

 


 

 

 

 


 
bloggar jag gärna läser

 

Silje Werner

Blejk, Fejt & Fab

Janets Hälsopepp

Rachel Brathen

Hemulen

Andas

Anne Hietanen

Grön i Åbo


 

 

För fanmail eller övrig kontakt:

johanssonsofia0@gmail.com