Det här att arbeta bland folk har sina för- och nackdelar. Oavsett vilken arbetsplats man har, om man arbetar med folk, så lär man se och höra ett och annat.

Min titel på sommarjobbet är "lekledare" för barnen, men fungerar där emellan även som guide, informationsbank, klagomur och ja, ett objekt. Men ju mer man hör, ju mer skinn växer det på näsan och det resulterar i ett "in genom ena örat, ut genom andra" state of mind . 

Tanter som klagar för att vi inte bjuder barnens godis till vuxna (för man blir barn pånytt efter 75 år) och stoppar en näve dumle i handvänskan, gubbar som viskar "raring" i örat och män som berättar högt till Ville Viking, framför barnen, om sin uppstoppade björn han sköt i Alaska, som är lika stor som Ville Viking. 

Det finns giriga tanter och gubbsjuka män överallt, men tror det syns extra när de är samlade på en och samma plats. 

Det finns inte mycket som chockar mig, men ibland får man en sliskig kommentar som gräver sig in under hyn. En man i 60 års åldern kläckte ur sig detta efter att jag snällt berättade vad jag jobbade med på båten. Sedan satt han tummen i munnen och sa:

"...jag är ett barn, får jag suga på ditt bröst?"

Vad säger man? Vem säger så? Vad hade han varit med om i sitt liv som resulterat i denna level av sliskighet? Jag stirrade på honom, fick ut ett elakt "HAH" och vände mig om och gick. Kunde inte göra något annat än skratta. För det är ju patetiskt.

Jag är urdålig på att komma på vettiga utskällningar som inte låter som om jag skulle vara 3 år och precis lärt mig hela meningar. Sedan kände jag att det inte var någon vits då han var full och helt klart inte frisk. MEN - seriöst?

Vad gör man? Det är absolut inte acceptabelt att behöva ta såna här kommentarer, men tar jag varje kommentar seriöst, kommer jag att koka sönder. Det är ju bara prat. Det är aldrig en bra idé att konfrontera en full person. Så jag väljer att stirra fult, vända mig om och bara gå iväg. 

Smile and wave, smile and wave.