How hard can it be to be an independent care-free woman?

Publicerad 02.02.2018 kl. 20:51

THANK GOD IT'S FRIDAY!

Måste först tacka alla läsare för den positiva och fina feedback om mitt förra inlägg! Uppskattas verkligen. TACK! Tänker göra det till en regelbunden grej var eller varannan vecka.

How about dat? HOW 'BOUT THAT?

Om ni har förslag på någon kul typ jag skall kontakta eller om ni själva vill gästa mig så hör gärna av er! 


If you ever want to know what a woman's mind feels like, imagine a browser with 2,876 tabs open. All. The. Time.

Jag är som känt en funderare. En person som tänker på allting från alla möjliga vinklar. Överanalyserar i minsta detalj. Men det är inget nytt om mig liksom.. Gäller ala situationer i mitt liv.

Märker nuförtiden att jag försöker få ut det jag tänker direkt i text eller framförd till personerna inblandade, innan det blir förstorat och för långt gånget. Men det lyckas inte alltid!

Min utmaning för 2018 var ju att inte vara konflikträdd. Så om jag stör mig på någonting eller inte känner mig rättvist bemött så säger jag till. MEN, efter att jag sagt min åsikt så känner jag mig oftast dålig. Som om min åsikt jag uttryckt varit fel. Så efter en stund ber jag om ursäkt. 

"Sorry om jag säger såhär eller vill göra på detta sätt, men det är så jag känner och sån jag är".

Finn ett fel.

Varför slutar det alltid med att jag ber om ursäkt? Om jag känner på ett visst sätt så är det väl mer än giltigt att uttrycka mig om det. Utan att känna behovet att be om förlåtelse. 

Är det för att jag är så rädd för att det jag sagt skall påverka situationen negativt? Att jag skall vara en partypooper och stämningen blev nedstämd? Alla gånger slutar det ändå med att det är iallafall en person som blir missnöjd = jag. 

Det brukar gå ungefär såhär:

  1. Jag upplever att en situation inte känns bra, vill säga någonting.
  2. Jag tänker länge på hur jag skall få fram det jag vill säga
  3. Jag uttrycker min åsikt, barely
  4. Jag ber om ursäkt - tar nästan tillbaka det jag sade. För att lätta på stämningen.
  5. Jag blir nedstämd och överanalyserar situationen i all evighet. Var jag för snäll? Borde jag inte ha sagt nåt? 

Jag har varit så stolt över mig själv för att jag har lärt mig säga ifrån om det känns så. Det är stegen efteråt som jag måste lära mig nu. Att hålla fast vid min sak och att inte känna behov av att lätta på stämningen om den blev lite tråkig. Att inte låta någon annans reaktion påverka hur jag vill ha det, vad jag behöver för att jag ska må bra och att inte lita på att en kompis står bakom min rygg och backar upp mig. 

 

Hur jävla invecklat skall det vara för att vara en independent woman?

Ytterst svårt. YTTERST.

Men en liten utmaning har väl inte dödat någon. Ofta.


nu ska jag ta vinflaskan under armen och trava hem till min man för lite afterwork. 

FREDAGSFEELIS!

 

 

Sofia
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver:

 

Hello!

 

 

Namn: Sofia Johansson

Ålder:  Tjugoåtta jordsnurr

Ort: Åbo/Turkuland

Blogg: Här kan ni läsa om allt och ingenting, men oftast någonting!

Är: Glad, mästare på överanalysering, plantlady, snäll, tankspridd, lite humoristisk, semi musikalisk, lång, full av kärlek och ost

 

 INSTAGRAM

FIAUSTER

 

Kontakta mig:

Johanssonsofia0@gmail.com