People pleaser? Vill inte vara till besvär? That's my middle name. Att gå fram till någon och säga what's what eller ta tag i saker som känns jobbiga- inte min favort syssla. Men jag jobbar på det! 

Inatt upptäckte jag en ny kvalitet hos Erik som gör att han har vad jag behöver! Civilkurage!

Jag vaknade runt 5 tiden av att grannarna kommit hem från krogen och var på fylle-strid humör. Möbler flög och röster höjdes.

Fick en flashback från mitt förra grannskap där mitt unga passionerade grannpar stred ungefär varannan morgon och jag aldrig gjorde något åt saken för att jag inte ville blanda i mig. Inte riktigt modigt av mig, men hade hört av andra grannar att polisen besöker dem regelbundet och paret bara fortsätter verbalt strida - så valde att inte lägga i mig - utan valde att flytta bort. Hade paret på vänster sida, och en festande tonåring på andra sidan. Var nog för gammal för det grannskapet.

Anyways, Erik vaknade av samma ljud i morse och valde att direkt ringa polisen då möblemanget började flyga runt. För man vet ju aldrig vad som pågår. Det kunde ha varit ett oskyldigt fylle tjafs, eller så kunde det vara mycket värre. 

Så jag kände mig lite stolt över att han utan tvekan valde att göra något istället för att låta det vara - som jag kanske skulle gjort. Vet ni varför jag inte vågar? FÖR JAG VILL INTE ATT GRANNARNA SKA OGILLA MIG. De är inte ens mina grannar. Vi sov hos Erik. LOL. 

Polisen kom, paret slutade strida (iaf högljutt) och vi somnade sött igen. Hoppas de insåg hur löjligt det kanske var att strida för att någon av dem inte delade sin kebabrulle och det kändes orättvist.  Sen så mös dom hela söndagsmorgonen med ett genemsamt hat för paret som ringde polisen. Det kan man ju önska. 

Men nu vet jag inför framtidens samboliv som kanske händer inom snar framtid - att Erik inte är konflikträdd och har civilkurage. Så jag kan lita på det. Hehe. Det ger mig mera mod att blanda i mig då det verkligen gäller. Ett kort samtal kan avbryta något som kunde bli något värre. 

Kram!