MÅNADENS BABE - IRINA KJELLBERG!

27.12.2018 kl. 22:36
Säg hej till Irina "Ia" Kjellberg! Denna skönsjungande, godhjärtade och djurälskande babe befinner sig just nu på paradisön Aruba, och dedikerar tre månader av sitt liv för att rädda herrelösa djur. Läs om henne och vad hon gör där i dagens inlägg! Take it away!

(Bilderna ägs av Irina och av mig själv.)

 

Först och främst - berätta om dig själv! Vem är du, hur gammal är du, vart kommer du ifrån och vad är din favoritsmak på glass?

 

Bon Dia, Sofia! 
Vad kul att få vara med på din blogg! Jag är 28 år gammal och kommer ursprungligen från Karis - Finlands Paris ;) men bor nu i Åbo and loving it! 

Hur jag än vill testa nya smaker på glass då sommaren kommer, slutar det ändå i att jag väljer choklad. Det kan vara brownie, fazerina, oreo..men det måste vara någon form av choklad.

 

Lite bakgrundshistoria - Vi har ju egentligen känt varandra sen lååångt tillbaka när vi båda bodde i Raseborg, och blev sedan återförenade igen då vi båda hamnade i Åbo! Vi är båda socionomer, har jobbat på samma jobb - och nu är jag tillsammans med en av dina bästa vänner. Känner du att jag infiltrerar ditt liv? 

 

Jaa, tänka sig. Aldrig någonsin trodde jag att du skulle ha så stor betydelse i mitt liv efter att ha träffat dig i Karis via Anni. Men här är vi nu, många år senare, och du har introducerat mig till mitt nuvarande jobb, blivit tillsammans med en av mina bästa vänner och var även personen som berättade om stället jag för tillfället befinner mig på…vem ska ha trott det? Men om jag inte sagt det förut så säger jag det nu, jag är Såå tacksam över att få ha dig i mitt liv så snälla stanna för evigt! <3 Så nej, du infiltrera inte mitt liv, åtminstone inte negativt.

 

Skämt åsido, det är ju lite lustigt. 

Anyway, just nu är du någonstans där vattnet är turkost, sanden är vit och solen är varm. VAR befinner du dig & hur i all världen hamna du där?

 

Precis, jag befinner mig på den underbart fina ön Aruba, “One Happy Island” som de står på alla bilars registerskyltar. Jag kom hit i november för att i 3 månader volontära för en animal rescue organisation vid namnet Sgt Peppers Friends. Enda sedan jag var liten har jag velat jobba med och rädda djur samt ha min egen dogshelter och nu får jag äntligen göra JUST DET! 

Det är via dig som jag fick reda på den här organisationen då Yoga girl hade det på sin instagram. Du som är ett stort fan av henne, såg det och skickade infon vidare till mig. Min första tanke var “inte kan jag åka till Aruba”, men snabbt ändrade jag mig och bestämde att om ett år reser jag dit och stannar i 3 månader, då hinner jag meddela jobbet i god tid samt spara pengar. Det var precis det jag gjorde. Nu är jag här, över ett år senare och har redan hunnit vara över halva min tid.

 

Irina och Kiwi

Sgt. Pepper´s Friends är alltså en animal rescue organisation som jobbar för att rädda så många övergivna hundar och katter de bara kan. När vi kan och har möjlighet så tar vi hand om dem, tar dem till veterinären (kollar blodet, får vacciner, mediciner om nödvändigt och får chip), sedan kommer de till huset (om det finns plats) annars till en fosterfamilj. Just nu har det varit massor av valpar som blivit övergivna och lämnade till sitt öde så nu är det fullt. Tror organisationen har allt som allt 36 valpar, var av vi i huset har 14 (så dryga 1/3 är här) resten är hos fosterfamiljer och väntar på att bli adopterade. På lördag flyger 4 valpar till sina nya hem! Men även om det är fullt och vi hittar en valp i behov av hjälp så försöker vi alltid hitta en lösning.

För ca en vecka sedan hittade vi ett hus med 3 övergivna hundar och massor av katter, men vi har inte rum för dem, så dit far en av oss varje dag och matar dem samt ger vatten. Av dem djuren har nu en av hundarna och en av katterna blivit adopterade och bara allt är klart flyger de hem. Allt detta för att dom finns på instagram! Jag älskar människor som hjälper och adopterar!

 

 

Det låter som om det kryllar av herrelösa djur runt omkring Aruba, finns det fler organisationer som Sgt. Pepper's Friends - och samarbetar de alla på något vis?  

 

Jo, Aruba är en skönhet men dock med en väldigt mörk sida också. Antalet övergivna hundar och katter är så grymt stort att det gör ont i hjärtat. Människorna här på ön har inte samma tankesätt då det kommer till vad husdjur är och vad det innebär att ha dem. 

Vad jag hittills har hunnit uppleva och se så finns det ganska många organisationer som jobbar för samma mål. Luna Foundation är den första på ön och fick sitt namn efter den första hunden som räddades på Aruba, Luna. Hon lever än idag och har ett bra liv. Andra är Animal Relief Foundation, Aruba Animal Shelter, New life for Paws, United Dogs och Crijojo Trappers (men dom fångar in och kastrerar/steriliserar och släpper ut dem igen)

Sedan finns det två hundhotell på ön som fungerar som fosterfamilj till vuxna hundar om dom har plats.

Sgt. Peppers friends samarbetar mycket med crijojo trappers, och sedan med hundhotellen. Hittills har jag inte haft samarbete med några av de andra organisationerna, men det är inte omöjligt att de ringer runt till varandra för att se om någon har plats för en hund/katt/valpar m.m.

 

Hur ser en vanlig dag ut på Sgt Pepper's friends? Får du verkligen gosa med djur dygnet runt & är ditt liv komplett? 

 

Oj, svår fråga. Det varierar så beroende på hur många valpar vi har och med adoptioner. Men nu som vi har Nova och hennes 8 valpar, Kappa, 6 native American valpar och 14 katter så ser dagens schema ut såhär (vi är två som delar på sysslorna):

7:00  Mata Native american valpar, sätt dem i hundhagen och städa deras “sovrum”.

7:00 Mata Novas valpar och städa deras “sovrum” + mata katterna.

8:00:  Vår frukost + Kappa & Nova

9:00: Städa åt katterna och byt till rent vatten, samt gosa och lek med dem.

11:00/12:00 Mata båda valpkullarna och ha dem ute och springa samt gosa med dem. 

12-13:00  Lunch + Mata Nova.

13:30 Hälsa på Bodi (en hund jag har räddat) och gå ut med honom. Hämta grejer från “chefen”  för hund som flyger till Boston.

14:30 Far med hundgrejerna till flygfältet och sköter att valpen kommer iväg med sin nya ägare eller transportör.

17:00 Mata alla valpar och lek/gosa. Mata Nova & Kappa

18:00/19:00 Städa rent åt katterna, byt vatten och lek/gosa en stund .

21:30 Kvällsbit för alla valparna och flytta sedan Native valparna till “sovrummet”.

 

Feeding time!

Det där är ungefär hur en dag ser ut här, när vi har färre valpar är det mindre jobb och tvärtom, det vi dessutom gör utöver detta är: 

Varje onsdag och lördag  kl 16 har vi “dogwalk” med en grupp hundar för att socialisera dem och lära sig att gå i koppel.

Vi kan hamna till veterinären med ett djur, eller för att hämta deras papper och föra dem till vet services för att stämplas för att sedan köra tillbaka till veterinär för att kopiera alla papper

Vi kan på samma dag ha 3 olika flyg att passa beroende på hur många djur som blir adopterade (det varierar)

Vi får besök av turister åtminstone 2 ggr i veckan som vill komma och se hur vi har det, donera saker/pengar och gosa/hjälpa till med djuren.

Så för att svara på den andra frågan, får jag verkligen gosa dygnet runt med alla de fyrbenta? JA, jag får verkligen dygnet runt gosa hur mycket jag vill med alla mina bebisar här och jag älskar det. Visst är det tungt med så liten egen tid, och någon ledig dag existerar inte. Har lite svårt att koppla av de dagar eller timmar som jag inser att jag faktiskt råkar ha ledigt utan några besök nånstans utan bara passa mattiderna för djuren.

 

 

Yoga Girl - Rachel Brathen har ju grunda organisationen Sgt Pepper's Friends och bor själv på Aruba. Har du fått träffa henne redan och har du hälsat från mig? 

 

Rachel har grundat organisationen, men jag hade en bild av att hon hade mer att göra med den än hon faktiskt har. Min uppfattning är att hon la sitt namn på organisationen för att den skulle synas mer (med tanke på på hur känd hon är på media) och har hjälpt till med att samla in pengar. Men utöver det så har hon inte nått med “oss” att göra. Jag har sett henne en gång, och fick inte en bra första bild av henne, tyvärr. Försökte hälsa från dig men hon mer eller mindre ignorerade mig. Jag har dock sett hennes mamma i butiken då hon var här på besök och pratat lite kort med hennes man och Luna, dom var väldigt trevliga.

 

Life is a beach..Hur är det att bo på Aruba? Livsstil, kultur, språk, mat - hur lever du nu? Är det sol, surf och yoga som gäller? 

 

Eftersom att jag jobbar heltid 24/7 så har jag ännu inte hunnit uppleva ön så mycket som jag skulle vilja, så har lite svårt att svara på frågan. Dock vad jag vet är att dom nog är väldigt layed back när det kommer till att få saker gjort, speciellt lokalbefolkningen. Holländarna som bor här har mera fart på sig. De talar Papiamento, Holländska, Spanska och Engelska (tack o lov), maten är god men har inte hunnit testa så många platser ännu. Det är inte jätte dyrt eller jätte billigt, relativt liknande som i Finland, beror på om du går ut och äta i Helsingfors eller Åbo, samma är prisskillnaden här. Dock har många restauranger bättre utsikt här, hehe.

Hur lever jag? Det jag främst äter här är smörgås eller granola med turkisk yoghurt till frukost och som mat brukar jag göra på avokado, brysselkål och fylld pasta. Väldigt enkelt, snabbt, mättande och gott. Eftersom jag äter så lite kan jag med gott samvete äta choklad varje dag!

Jag har varit till stranden hela 7ggr tror jag på mina 8 veckor här, så nej, sol, surf och yoga är inget jag sysslar med. Jag skall nog testa på yoga bara allt lugnar ner sig lite här och sola passar jag på att göra medan jag hus-/hundvaktar hos kvinnan med pool. Tyvärr finns det inte riktigt någon surfstrand här som jag hade hoppats på och inte tid till sådant heller!

 

Ett hus Irina sku kunna bo i. 

 

Skulle du kunna tänka dig att bo kvar på Aruba eller kommer du gärna hem igen? Rekommenderar du Aruba som resmål?

 

Jo, bara arkitekturen och färgerna på husen här är underbara och skulle bra kunde tänka mig att ha ett litet gult, gammal rosa eller lila hus med stor inhängnad gård där mina hundar kan springa fritt. Skulle vilja kunna fungera som fosterfamilj och hjälpa till att rädda ännu fler djur. Så vem vet, kanske jag och Nova kommer tillbaka hit en vacker dag när vi är rika spenderar åtminstone vintermånaderna här varje år? 

Rekommenderar definitivt Aruba som resmål, det finns så mycket vackert här att se och uppleva. Tyvärr har jag själv inte ännu haft tid med att göra allt jag vill då jag jobba heltid 7 dagar i veckan. Så om någon av er någon gång besöker Aruba, snälla besök någon av alla organisationer som jobbar för djuren och bidra med något. Gå dit och gosa en stund, ge en slant eller donera saker :) Det uppskattas verkligen!

 

Irina & hennes Nova på stranden.

 

Hur väl förberedd var du innan du åkte iväg som volontär? Finns det något du önskade du visste på förhand?

 

Den här gången var jag nog bra förberedd, men jag visste även om min resa nästan 1 år i förväg, så det hjälpte!

Önskar att jag den här gången skulle ha tagit med mig alla mina shorts och inte tänkt att jag klarar mig med 3 par, heh. Men annat än det så tror jag inte det är något som kom som en överraskning för mig. Så jag var nog välförberedd!

 

Det är ju din andra gång som volontär, du har ju tidigare varit i Afrika! Ge dina  tre bästa tips på vad man måste tänka på som volontär!

 

Oja, finns mycket att tänka på, men med tanke på mina två resmål så är dessa 3 mina bästa tips!

 

  1. Kolla i god tid att du har alla vaccinationer (räkna med att det kan kosta mycket).
  2. Kom ihåg att njuta så länge det varar och var inte rädd för att uppleva nya saker!
  3. Ha skinn på näsan!

 

Inom några dagar är det ju jul! Hur känns det att fira julen bland palmer istället för snö? Hur kommer du att fria jul?

Är det något du kommer sakna från den finska julen?

 

I skrivandets stund är det redan den 27.12, alltså 3 dagar efter jul (det har varit en stressig vecka). 

Men det har känts bra. Visst har jag saknat att få gå omkring i yllesockor hemma hos mamma där allt är julpyntat from golv till tak, att åka till pappa annandag jul och har julmiddagen x2 där, att få mysa i Ilkkas famn, och hela julstämningen som bara existerar när man är med sina nära och kära. Dessutom känns det inte riktigt som jul när det är +28 grader och palmer överallt. Tur firade vi julafton med Ilkka (pojkvän) i oktober så jag fick äta det jag mest gillar från julbordet!

 

 

22-29.12 bor jag hos en kvinna och sköter hennes 4 hundar medan hon är hemma i Holland och firar jul, och hon har en pool.

Så på tisdag for vi till hennes hus tidigare för att sola, ta de lugnt och njuta av polen. Medan Lauren for hem och mata djuren så kockade jag ihop en fylld kyckling, batat & lök i ugnen, ostfyllda champinjoner, kallrökt lax och en flaska rött. Lauren lagade äpplen i ugnen med en god sås till + vaniljglass till efterrätt och så lyssnade vi på julmusik. Så kan inte säga att jag hade en dålig jul iaf. Dessutom får jag ha så många fyrbenta vänner omkring mig så jag klarar mig!

 

 

 

Till sist: På tal om Finland, så har du ju en finsk kille som väntar på dig här hemma. Är det svårt med långdistans och hur gör ni för att överleva?

 

Det har faktiskt inte varit ett problem alls! Vi är båda av typen “out of sight, out of mind” men på ett positivt sätt. Klart vi saknar varandra men vi är också så självständiga att det har gått utan problem. Tror det bara är två gånger som jag verkligen önskat att han varit här. Ena gången var natten som Nova fick sina valpar och en valp var död + att jag i ett skede trodde att Nova skulle förblödas (har aldrig varit med om när valpar föder, än mindre gjort det ensam mitt i natten med 0 timmars sömn). Då önskade jag att han var här och tog hand om mig, för jag gick totalt sönder och grät ännu några dagar senare när min stress släppte på riktigt.

 

Bodi

Andra gången var när jag hittade Bodi i killcagen (dit människor för sina djur för att avlivas när dom inte vill ha dem längre, HATAR STÄLLET!) och trodde att jag inte kunde rädda honom. Men tammitusan, jag gav inte upp och gick utan organisationen och via bekanta som jag lärt känna på vägen och räddade Bodi, som är underbar! Men det är de två gånger som jag verkligen kände att jag behövde Ilkka!

Låter kanske knäppt att det går så lätt utan honom, men det att jag behöver honom när det riktigt krisar sig visar att jag verkligen gillar den där filuren. Dessutom är jag glad att jag inte saknar honom så det gör ont, för det ska bara vara jobbigt, dock har vi bestämt att låsa in oss en vecka när jag kommer hem. 

 

Tack Irina för att du ställde upp och berättade om ditt Aruba äventyr! Snart är du hemma igen, men tills dess ska du NJUTA! Har du några avslutande ord till dina läsare?

 

Tack för att jag fick dela lite av mitt äventyr med dig och alla dina följare! Du ska ha det bäst så ses vi om dryga en månad! Och i april får ni alla träffa Nova.

Gott nytt år!

 


TACK IA!

Följ med Irinas äventyr på instagram - @ikjellberg

Ni kan även följa organisationen - @SgtPeppersFriends 

 

Har ni frågor?

Skriv de i kommentarsfältet eller skicka snigelpost! 

CHEERZ!

 

 

 

 

Sofia
Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:
jag tycker synd om att människorna är så grymma att lämnar sina hundar utan att bryr sig om att dom är inga saker som man lämnar efter sig så bara.dom behöver dygnet runt sällskap och underhåll.
förvåndad11.01.19 kl. 19:31

 

Hello!

 

 

Namn: Sofia Johansson

Ålder:  Tjugonio jordsnurr

Ort: Åbo

Blogg: Här kan ni läsa om allt och ingenting, men oftast någonting!

Är: Glad, mästare på överanalysering, plantlady, snäll, tankspridd, lite humoristisk, semi musikalisk, lång, full av kärlek och ost

 

 INSTAGRAM

FIAUSTER

 

Kontakta mig:

Johanssonsofia0@gmail.com

 


 

 

 

 

Senaste kommentarer