Denna vecka har varit en jobbig vecka, och det är bara onsdag. 

Jag vet inte om det är vårtrötthet, stress eller hormonrubbningar - men känner mig otroligt ängslig. Jag saknar mina vänner otroligt mycket, min självkänsla har varit på botten och jag är konstant trött. WTF is going on?

Känner mig lite ensam på ett vis. Tror det är det fina vädret som gör att man saknar hem till sommarstaden där familjen och många andra viktiga personer finns. Men nästa helg åker jag hem till morsdagen så då lär jag få en redig dos. 

Men vad är det egentligen som händer? Kanske det har kännas så bra i en lång tid - att när det i en stund känns lite jobbigt, blir man direkt alarmerad om att något är på tok. Jag menar, det har hänt så mycket på så kort tid att när man väl slappnar av så kommer känslorna på samma gång. 

Jag är ju fortfarande jag, och har mina dåliga stunder, mer sällan än ofta nuförtiden. Så det blir väl svårt att acceptera dem när de dyker upp, I guess. För det är ju kivogare att vara glad och nöjd!

Tror det är extra svårt att visa det nu när jag inte bor själv. Då kunde jag ha en sämre stund för mig själv utan att påverka någon annans humör. Men nu blir ju Erik påverkad när jag är lite nere. Men som det finns tatuerat på många kroppar - if you can't handle me at my worst, you don't deserve me at my best. Hehe. SKÄMT ÅSIDO.

Det känns redan lite bättre och det hjälper alltid att skriva ner sina känslor på ett eller annat vis. Ett sätt att bearbeta det och sedan gå vidare. Få utlopp. Ventilera. Känna sina känslor. Sen hjälper det ju lite att Erik vet hur man muntrar upp en på sitt roliga vis. Med musik, youtubeklipp och kärlek. 

Så hoppas andra halvan av veckan blir bättre. Ska motionera lite, laga god mat och få finbesök från Helsingfors. Det blir nog bra. ELLER VA?

Hur gör ni då ni har en sämre stund?

Foto: Jarina Leskinen - @jjarina